Åtvidaberg – bruksort under liberal ledning

Theodor Adelswärd
Theodor Adelswärd

Den industriella utvecklingen i Åtvidaberg startade med kopparbrytning på 1300-talet. Men på 1870-talet hamnade kopparverket i kris och den industriella kopparbrytningen upphörde 1902.

Här kunde Åtvidabergs industrihistoria ha slutat om det inte hade varit för Theodor Adelswärd (1860–1929). Han hade 23 år gammal fått överta ansvaret för det fideikommiss som omfattade gruvorna, kopparverket, liksom stora jord- och skogstillgångar. Adelswärd blev senare också framträdande liberal politiker: riksdagsledamot, finansminister (1911–14) och ordförande i Interparlamentariska unionen.

Adelswärd hyste en stark önskan att kunna trygga samhällets framtid genom att utveckla nya verksamheter. Han satte därför igång ett stort antal experiment med anknytning till gruvan, kopparverket, jordbruket och de stora skogstillgångarna. Bland de produkter han försökte sig på fanns rödfärg, glaubersalt, zinkoxid och konstsilke. Han lät bygga Europas största och modernaste fabrik för tillverkning av vagnshjul i trä. Men så kom bilismen och gummihjulen och ryckte bort förutsättningarna för den verksamheten.

Det var egentligen bara ett försök som blev en verklig framgång, nämligen tillverkning av kontorsmöbler efter amerikansk förebild. 1906 slog Adelswärd samman snickerifabriken med en del andra verksamheter och bildade Åtvidabergs Förenade Industrier. 1918 förlorade han kontrollen över företaget och 1922 gick det i konkurs. Företaget kunde emellertid rekonstrueras och 1922 bildades Nya Åtvidabergs industrier med Elof Ericsson (1887–1961) som vd. Ericsson tog också hand om ett annat konkursbo som hade patent på en räknesnurra med namnet Facit, mot löfte att han fick flytta tillverkningen till Åtvidaberg.

1932 lanserades en räknesnurra med tangentbord som blev en stor succé. Efter andra världskriget kom de stora internationella framgångarna som gjorde företaget världsledande inom kontorsmaskiner. Elof Ericsson efterträddes på 1950-talet av sonen Gunnar (1919–2013). Både Elof och Gunnar Ericsson var folkpartistiska riksdagsledamöter. Fadern hade dessutom av misstag rekryterats som handelsminister i Axel Pehrsson-Bramstorps semesterregering 1936. (Bramstorps regeringsbildning är den mest surrealistiska i modern svensk historia.) Elof Ericsson gjorde också stora donationer till vetenskapliga och välgörande ändamål.

1966 bytte koncernen namn till Facit. Då hade man dotterbolag och agenter i 130 länder. En ny fabrik byggdes, nya bostadsområden uppfördes och man övervägde också att bygga en flygplats. Ännu 1970 gick företaget med vinst och orderböckerna var fyllda. Men 1971 meddelade ledningen att Facit befann sig i en djup kris. Året efter köptes det av Electrolux och 1976 tillverkades den sista räknemaskinen i Åtvidaberg.

Anders Johnson

DELA