Det är nu eller aldrig som gäller i Nairobi

Foto: Europeiska kommissionen / Ansotte Etienne

Hur ska fattiga länder få tillgång till rika länders marknader? Det är en av frågorna som ska diskuteras när WTO träffas i Nairobi nästa vecka. 

På måndag träffas handelsministrarna från världshandelsorganisationen WTO:s 161 medlemsländer i Nairobi för att diskutera och komma överens om nya handelsregler på multilateral nivå. Det har nu gått 14 år sedan förhandlingarna inleddes i Doha i Qatar.

Cecilia Malmström kommer i egenskap av handelskommissionär  att vara med och förhandla för EU:s 28 medlemsländer.

Det övergripande målet är att skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning genom handelsliberaliseringar. Det finns också ett tydligt utvecklingsperspektiv för de fattigaste länderna i förhandlingarna.

– Tanken är att de fattiga länderna ska få större tillträde till de rika ländernas marknader. Vi vet att handel är viktigt för att ta sig ur fattigdom. Då måste vi också skapa förutsättningar för handel, säger Cecilia Malmström.

Det är första gången i WTO:s 20-åriga historia som ett möte hålls i Afrika. Cecilia Malmström menar att mötet i Nairobi också är symboliskt viktigt.

– Kontinenten har visserligen haft en ekonomisk utveckling på senare tid, men det är fortfarande så att de allra fattigaste länderna ligger i Afrika, säger Cecilia Malmström.

Doharundan, som den också kallas då den ju som bekant inleddes i Doha, har dock sedan starten 2001 präglats av svårigheter att hitta gemensamma lösningar. Framför allt är det jordbrukssubventioner som stora och starka aktörer ogärna vill göra sig av med.

– Jordbrukssubventioner är en viktig del i många länders ekonomi. Det är starkt förknippat med självförsörjning. Det finns ingenting som skapar så mycket känslor här i Bryssel som när bönderna protesterar. Visst stöd till jordbruket kan såklart vara legitimt. Men det finns också stöd som är rent skadligt för handeln, säger Cecilia Malmström.

Från början var det tänkt att förhandlingarna skulle leda till att man skulle komma överens om ett större paket med åtgärder. 2011 insåg man dock att det skulle bli svårt att nå en sådan överenskommelse. Lösningen blev då att man skulle inleda förhandlingar om ett mindre paket. Två år senare lyckades man också komma överens om vissa handelslättnader så som globala sänkningar av tullar.

Förhoppningen är fortfarande att man i Nairobi ska kunna enas i frågor som till exempel rör dumpning av varor på fattiga ländernas marknader och hur de rika ländernas marknader ska kunna öppnas upp för fattigare länder.

Så sent som i somras trodde även Cecilia Malmström att det skulle vara möjligt att få igenom ett mindre paket. Men med bara några dagar kvar till dess mötet ska inledas är hon betydligt mer pessimistisk och frågar sig om man ens kommer att komma överens om någonting.

– EU har tillsammans med Brasilien och Nya Zeeland ett förslag om att ta bort exportkrediter och jordbrukssubventioner som i dag drabbar de fattiga länderna. Men länder som Indien, Kina och USA blockerar en sådan överenskommelse, säger Cecilia Malmström.

Hon menar att länder som Kina och Indien måste förstå att de också måste vara med och bidra till fattigare länders utveckling.

– När förhandlingarna inleddes 2001 var Kina och Indien fattiga länder. I dag är de globala maktfaktorer som inte kan vara föremål för de förmåner som vi vill rikta mot de allra fattigaste länderna.

Cecilia Malmström är besviken över att WTO inte har fungerat som det var tänkt. Många aktörer, inte minst EU,  sluter i dag egna bilaterala avtal. Under mötet i Nairobi är det därför nu eller aldrig, tror hon.

– Vi har ältat de här frågorna i 15 år. Det finns behov av att diskutera andra frågor på global nivå. Regelverk för digital ekonomi till exempel, men också hållbara värdekedjor och ursprungsregler, säger Cecilia Malmström.

Hon framhåller dock WTO som en fortsatt viktig organisation när det kommer till konflikthantering i handelsfrågor och är övertygad om att organisationen kommer att överleva även om man inte lyckas enas i Nairobi.

– Det finns fortfarande ett behov av den här typen av organisation, men det kommer definitivt att minska ländernas engagemang om vi inte hittar en lösning.

Tobias Setterborg

DELA