Det liberala samhället må vara hotat, men liberalismen lever

Politiken består av ständiga vägval. Vissa kan verka och även vara mer ödesdigra än andra. Nu är svensk politik i ett sådant formativt skede – om inte jämförbart med demokratiseringsprocessen för hundra år sedan så med det borgerliga blockets bildande för dryga 40 år sedan. Det viktiga är att Liberalerna har en avgörande roll att spela – om vi tar den.
1Den första och viktigaste uppgiften för ett liberalt parti är att försvara och främja liberala värderingar. ­Människors individuella frihet och gemensamma demokrati – det liberala samhällsbygget utgörs av rättsstaten och folkstyret, på de mänskliga rättigheternas ­fundament.
Att vara den tydligaste ­oppositionen mot illiberala samhällstendenser är en uppgift såväl i samhällsdebatten som i den parlamentariska politiken. På franska finns ett vackert uttryck: cordon sanitaire.
Genom januariavtalet har vi byggt en parlamentarisk liberal skyddsvall mot de nationalistiska högerpopulisterna, och runtom i svenska kommuner och regioner strävar liberaler efter samma mål.
I Europaparlamentsvalet blir uppgiften lika viktig i gränsöverskridande europeisk skala, och där har vi stöd av meningsfränder inkluderande Macrons LREM – personer som förstår behovet av cordons sanitaires.
Samhällsdebatten är svårare men långsiktigt viktigare. Det är där också den parlamentariska framtiden avgörs. Hatfylld retorik, falska nyheter, ifrågasättande av vetenskap och expertis, risken för påverkan av främmande makter med syfte att destabilisera: hoten är många. Enträget arbeta för kunskap, fakta, fri kultur och fria medier – och för en respektfull ton även mot meningsmotståndare – är vår uppgift.
2För det andra måste ett liberalt parti leverera reformer. Januariavtalet ger möjligheter till liberala reformer av svensk ekonomi, arbetsmarknad, utbildning och integration som vi knappt sett i modern tid. Denna reformagenda måste nu fullföljas – och följas upp. Det räcker inte med överenskommelsen, eller ens genomförandet.
Äran måste också tillfalla dem den tillkommer: oss. Och sedan måste vi fylla på den liberala förslagslistan – för att utnyttja vårt momentum, kunna ställa nya krav i nästa budgetförhandling, och visa för väljarna varför en liberal röst gör skillnad.
Vore inte såväl genomförandet som kommunikationen av vår reformagenda enklare om vi själva satt i regering? Jo. I dagsläget är det inte aktuellt men det är något som starkt bör övervägas inför nästa förhandling.
3För det tredje måste en levande liberalism vara relevant i människors vardag. Här vilar uppgiften främst på oss liberala kommun- och regionpolitiker – men också på våra kandidater och blivande parlamentariker i vårens Europavalrörelse.
Liberaler som syns och når resultat i frågor som gör skillnad i människors vardag – för renare luft, enklare och billigare tågresor, trevligare stadsmiljöer eller mindre barngrupper i förskolan – vinner förtroende.
I allt detta – i kampen för det liberala samhället, i de stora ­liberala reformerna men också i vardagspolitiken – ska den ­liberala ideologin vara närvarande. Att ge människor mer makt över sina egna liv, oavsett förutsättningar, är så vi motiverar vår politik – och vårt existens­berättigande.
Tiderna kan upplevas svåra och snåla för liberaler. Samtidigt är det mer uppenbart än på mycket länge att liberalismen, som tidvis ansågs överspelad och allmän­giltig, behövs.
Det liberala samhället är hotat – men liberalismen lever. Vi är högerpopulismens motpol. Vår liberalism gör oss relevanta. Om vi inte förverkligar den ­potentialen, vad ska vi då ha ett liberalt parti till?

Rasmus Jonlund
Kommunpolitiker, Stockholm

Dela med andra
redaktionen
redaktionen