Han brinner för det kommunala självstyret

Det är dags nu. Jag har varken tröttnat på politiken, SKL-gruppen eller andra liberalerna, men jag utgår från att vi kommer att vinna nästa val och återta majoriteten i SKL. Då är det smartare att avgå nu och låta den nya gruppledaren få två år på sig att köra in sig på jobbet. 

Orden är Lennart Gabrielsson, Liberalernas starke man i Sveriges kommuner och landsting (SKL). Efter 17 år där lämnar han nu gruppen och posten som gruppledare.

Vi träffas i riksdagshuset (”fiendehuset”, som Lennart kallar det) för att tala om tiden i SKL, men han glider allt som oftast över på kommunpolitiken och de sociala frågorna, som ligger honom varmt om hjärtat. Han vill att vi återtar begreppet det glömda Sverige och tar flera exempel kopplade både till SKL-uppdraget och hans tidigare jobb som bland annat kommunalråd och ordförande i socialnämnden i Sollentuna.

Ett tämligen nytt exempel, där Lennart menar att SKL och han själv har haft en avgörande roll handlar om att kvinnojourerna inte ska konkurrensutsättas.

– Det är ju en befängd tanke att de skulle konkurrensutsättas. De är bra på att stötta kvinnor och barn, men de är banne mig inte duktiga på att lägga anbud. Jag bjöd in de två kvinnojourerna till samtal och fann en gemensam ståndpunkt och därefter gick vi tillsammans till regeringen och fick klartecken att hotet för konkurrensupphandling var lagt åt sidan. Det var ett mycket viktigt besked till alla kommuner och alla lokala kvinnojourer. Nu kunde de fortsätta göra det som de är bra på .

Detta visar, enligt Lennart, på ett av flera områden där SKL har kunnat göra skillnad.

Men allt har inte alltid varit frid och fröjd under hans tid i förbundet. Det blev ett himla liv på våren 2010 när Lennart, då vice ordförande i SKL, mitt i avtalsrörelsen hoppade av de pågående förhandlingarna om lärarnas arbetstid. Han ville inte gå med på sina kollegers krav på en ökad reglering.

– I löneförhandlingar går det inte att reservera sig, därför var vi tvungna att hoppa av helt. Det i sin tur ledde till att Folkpartiet åkte ut från samtliga förhandlingar det året.. Det har aldrig hänt någon gång tidigare att någon från arbetsgivarsidan har hoppat av, och det vore bra om det inte skedde igen. Men jag kunde inte ta ansvar för det som de andra partiernas företrädare kom fram till denna gång.

SKL är Sveriges största arbetsgivare med mer än en miljon medarbetare i medlemsorganisationerna. Och i den egenskapen måste man se till att kommuner, landsting och regioner blir en så attraktiv arbetsgivare som möjligt.

– Det är nödvändigt att vi får fram duktiga ledare om vi ska lyckas fylla de 500 000 nya jobb som måste fram till år 2020.

– Vi måste också se till att skapa nya typer av arbetsuppgifter som avlastar professionen. Vi har gjort fel som har tagit bort en del stödresurser i form av enklare jobb. Här kan SKL vara med och driva på utvecklingen, säger Lennart Gabrielsson.

En annan stor utmaning för förbundet är att utveckla och effektivisera den offentliga sektorn.

– Sverige ligger otroligt långt efter när det gäller att ta ut effektiviseringsvinster ur det digitaliserade samhället. Här finns en stor besparingspotential. För att skynda på utvecklingen och samordna utvecklingsarbetet bildar vi nu en gemensam arbetsgrupp med regeringen. Det är viktigt att vi inte var och en försöker lösa den här frågan på egen hand utan samarbetar.

Vad tycker du är det viktigaste som ni har åstadkommit under din tid i SKL? 

– Vi har drivit igenom och stöttat en hel rad valfrihetsreformer Och vi har flyttat fram våra positioner när det gäller det kommunala självstyret och ändrat fokus under de år som vi i Alliansen var i majoritet. Tidigare handlade det mycket om hur politikerna i kommuner, landsting och regioner skulle ha möjlighet att fatta beslut. Men under våra åtta år vid makten kom det i stället att handla mer om hur medborgarna skulle få större utrymme att bestämma i frågor som rör dem.

Det kommunala självstyret är en annan fråga som den forne kommunalpolitikern brinner starkt för.

– Det är viktigt att fatta besluten så nära invånarna som möjligt och så lite som möjligt i riksdagen. Finansieringsprincipen är också viktig. Den som fattar besluten ska också betala för dem.

Lennart Gabrielsson konstaterar dock att så sällan är fallet.

– Det är ett stort problem att vi nästan aldrig får full täckning för det som riksdagen fattar beslut om att vi ska göra ute i kommuner, landsting och regioner.

– Ett annat problem är att de frågor som riksdagen kan fatta beslut om, som försvar, domstolsväsendet och utrikespolitiken, inte berör medborgarna. Men många riksdagsledamöter vill visa hur duktiga de är och har då en tendens att i stället i detalj berätta hur kommunpolitikerna ska göra.

En het potatis är regionfrågan.

– Jag tror att det måste till någon form av regioner, frågan är bara hur man ska hantera det, säger Lennart Gabrielsson. SKL driver hårt ett bildade av regioner. Man tittar 30 år framåt och ser framför sig hur man ska lösa åtaganden som sysselsättning, ekonomisk tillväxt och hela sjukvården.

– Själv tror jag att man måste centralisera en del av sjukvården för att få det hela att gå ihop. Men är det en regionfråga eller en nationell fråga? Det är en diskussion som vi inte riktigt har lyckats med.

Men den frågan får någon annan nu ta tag i för denne man, som har varit med i den liberala politiken ända sedan han 1969 blev ombudsman för Liberal ungdom i Örebro, stiger nu åt sidan och släpper fram nya krafter.

Har du inte ett enda uppdrag kvar nu? 

– Jo, om någon vill gifta sig, kan man ju alltid ringa…

Lena Hallerby

Dela med andra
Ylva Westlund
Ylva Westlund