Handelsresande i pensionssystem

Det svenska pensionssystemet väcker intresse utomlands. Bo Könberg var med och ersatte det gamla pensionssystemet – numera reser han runt i världen för att tala om systemets fördelar.  

Den största politiska schismen i svensk politik sedan demokratins införande. Så beskriver den tidigare socialförsäkringsministern, folkpartisten och personen bakom det nya pensionssystemet Bo Könberg frågan om svenskarnas pensioner.

Bo Könberg syftar då på den visserligen rådgivande folkomröstningen i pensionsfrågan hösten 1957 där tre alternativ stod emot varandra. Socialdemokraterna och kommunisterna, nuvarande Vänsterpartiet, förespråkade en obligatorisk allmän tilläggspension (ATP) som skulle finansieras genom avdrag på lönen. De tre borgerliga partierna kom att delas i två helt olika alternativ med Centerpartiet på ena sidan och Folkpartiet och Högerpartiet på den andra. Grundidén var dock någon form av frivillig tilläggspension.

Socialdemokraterna, vars förslag fick 46,4 procent av rösterna, ansåg att deras alternativ som var det enskilt största hade vunnit folkomröstningen. Det fick Centerpartiet som inte alls gillade idén om en obligatorisk tilläggspension att lämna regeringssamarbetet med Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna kunde dock, genom att bilda en ny minoritetsregering, regera vidare då Folkpartiet och Högerpartiet inte lyckades locka över Centerpartiet till en borgerlig regering med Bertil Ohlin som statsminister.

”Om vi utgår från 1994 när
beslutet om det nya pensionssystemet fattades så har
börsen, trots två krascher, ökat mer än vad reallönerna har gjort under samma tid.”

Det skulle därefter krävas ett extraval och en nedlagd röst från den folkpartistiske riksdagsledamoten Ture Königson innan statsminister Tage Erlander (S) till slut kunde driva igenom den så kallade ATP-reformen.

Under 1980-talet gjorde dock allt fler bedömningen att ATP-systemet inte var ekonomiskt hållbart i längden. Socialdemokraterna tillsatte därför en pensionsberedning 1984 som fick i uppdrag att titta på frågan. Sex år senare skulle pensionsberedningen presentera sitt resultat.

– Den dåvarande pensionsberedningen presenterade många goda analyser och pekade på behovet av en förändring av det nuvarande pensionssystemet. Den hade dock inga förslag på förändringar, säger Bo Könberg.

Efter riksdagsvalet 1991 tog de borgerliga partierna över regeringsmakten. I regeringsförklaringen nämndes att den nya regeringen ville se en pensionsreform. Bo Könberg, som nu hade blivit sjukvårds- och socialförsäkringsminister, skulle leda den arbetsgrupp som skulle utreda och lämna förslag till ett nytt pensionssystem.

– Vi visste att det dåvarande pensionssystemet skulle komma att belastas hårt i takt med att babyboomen födda på 1940-talet började gå i pension. Dessutom tog det gamla pensionssystemet inte hänsyn till att vi lever allt längre i dag.

På luciadagen 1991 träffades de nio ledamöterna i arbetsgruppen för första gången.

– Vi beräknade att med det gamla ATP-systemet skulle vi runt 2010 nå en punkt där det skulle komma in mindre pengar i systemet än vad som skulle behöva betalas ut under en 30-årsperiod. Vår huvuduppgift var att åtgärda det problemet, säger Bo Könberg.

Det skulle dock ta två år innan ledamöterna från fem av partierna hade enats om ett förslag till ett nytt pensionssystem.

– De borgerliga partierna och Socialdemokraterna kunde enas om ett förslag i januari 1994. Efter att betänkandet hade skickats ut på remiss och behandlats i socialutskottet kunde det 8 juni samma år med 85 procent av rösterna antas i riksdagen.

Det svenska pensionssystemet var enligt Bo Könberg helt unikt. Han menar att det internationellt sätt hade funnits tre pensionssystem tidigare och att det svenska pensionssystemet skulle komma att utgöra en fjärde modell.

– Det nya pensionssystemet bygger på principen om livsinkomst och anpassning till livslängdsökning. Det innebär att vi kommer att behöva arbeta längre i framtiden. Som det svenska systemet är uppbyggt kommer vi behöva arbeta två tredjedelar av den ökade livslängden, säger Bo Könberg.

Den så kallade bromsen i pensionssystemet har fått utstå en del kritik. Bo Könberg medger att man från arbetsgruppens sida nog inte hade räknat med att den skulle behöva användas så ofta. Han påpekar dock att systemet är uppbyggt så att efter bromsen kommer gasen.

– Det var inte många som trodde på oss när vi argumenterade för det då. Nu i år kan vi också se hur det faktiskt blir så i och med att pensionerna skrivs upp mer än vad de någonsin tidigare har gjort.

Han anser att han har fått historiskt rätt om det nya pensionssystemet.

– Om vi utgår från 1994 när beslutet om det nya pensionssystemet fattades så har börsen, trots två krascher, ökat mer än vad reallönerna har gjort under samma tid. Nu kan vi så klart inte med 100 procents säkerhet säga hur det kommer att bli de kommande 30 åren – men jag vågar nog påstå att vi hade haft lägre pensioner om vi inte hade haft premiepensionerna.

Bara någon månad efter att Socialdemokraterna återigen hade tagit över regeringsmakten 1994 hörde Världsbanken av sig till Sverige. Den hade utrett frågan om hur framtida pensionskriser skulle kunna undvikas och ville gärna diskutera frågan med den svenska regeringen. Då Bo Könberg hade lång erfarenhet av pensionsfrågorna föreslog regeringen att även han skulle medverka under mötet.

– Världsbanken gjorde en dragning av sin pensionsmodell. Det var ett system som i grunden byggde på ett pensionssystem baserat enbart på premiepensionsfonder. Under mötet fick jag möjlighet att berätta om den svenska pensionsmodellen.

Under den gemensamma lunchen frågade en av tjänstemännen på Världsbanken om inte Bo Könberg ville åka till Lettland för att berätta om det svenska pensionssystemet. Då Bo Könberg vid den tidpunkten saknade andra arbetsuppgifter tackade han ja.

– Året därpå fattade Lettland beslut om att som första land införa samma pensionssystem som vi nyss hade infört.

Med på resan var också professor Edward Palmer. Han hade arbetat som expert i den arbetsgrupp som hade tagit fram det nya pensionssystemet och har enligt Bo Könberg spelat en betydande roll för att sprida den svenska pensionsmodellen internationellt.

– De kommande åren skulle även Italien och Polen införa nya pensionssystem som liknar det svenska pensionssystemet. I början av 2000-talet införde också Norge den svenska pensionsmodellen – med undantag av premiepensionen.

Bo Könberg har sedan dess fått möjlighet att både ta emot besök från internationella gäster och resa runt i världen och prata om det svenska pensionssystemet. Bara under förra året fick han prata pensionssystem med personer från Österrike, Vietnam, Sydkorea och Taiwan. Därutöver hade Pensionsmyndigheten besök från Schweiz, Finland, Armenien och Kazakstan.

Ett annat land som nu ser över sitt pensionssystem är Kina.

– Kina kommer att få betydande problem i framtiden med den förda enbarnspolitiken i kombinationen med en mycket snabb livslängdsökning. Fler internationella experter, inklusive Världsbanken, rekommenderar Kina att införa vårt pensionssystem, säger Bo Könberg

Dessutom berättar han att det finns ekonomer på Världsbanken som för några år sedan föreslog att EU borde införa ett pensionssystem liknande den svenska modellen.

– Jag har dock svårt att se att EU ska införa ett gemensamt pensionssystem.

Bo Könberg har svårt att förklara varför modellen har blivit så populär – men pekar på att livsinkomstprincipen med dess raka rör och att den går att införa utan den fonduppbyggnad som innebär att en generation betalar dubbelt är tilltalande.

– Det gäller i ett land som redan har ett pensionssystem, vilket de flesta har, där dagens aktiva generation betalar sina föräldrars pension och hoppas att deras barn ska betala deras. Om ett sådant då ska ersättas med ett pensionssystem där allt är fonderat, så behöver reformgenerationen både fortsätta betala föräldrarnas pensioner och fylla sina egna pensionskonton. Alltså betala dubbelt.

Bo Könberg ser det nya pensionssystemet som en framgång. Det finns dock ett par saker i systemet som han skulle vilja justera. Det handlar bland annat om att höja åldersgränsen för när det ska vara möjligt att ta ut tjänstepensionen och privata pensionsförsäkringar från dagens 55 år till 63 år.

– Dagens åldergräns är mycket låg och infördes för flera decennier sedan då livslängden var mycket kortare. Det skulle förstås innebära att det då blev svårare att gå i pension före 63 års ålder – men då bör man ha i bakhuvudet att livslängden enbart de två senaste årtiondena har ökat med två år.

Dessutom vill han höja åldersgränsen för när det ska vara möjligt att ta ut den allmänna pensionen från 61 år till 63 år och åldersgränsen för garantipension från 65 år till 67 år. Samtidigt tycker han att rätten att få stanna kvar på en arbetsplats borde höjas från dagens 67 år till 69 år.

I dag saknar ungefär 10 procent av löntagarna tjänstepension. Något som är ett problem, enligt Bo Könberg.

– Jag tycker att vi borde införa någon form av pensionsrättigheter som finansieras med en avgift på drygt 4 procent av lönen för dem som i dag saknar tjänstepension.

Nästa år samlas världens främsta pensionsexperter i Sverige för en internationell konferens.

– Då kanske fler länder blir intresserade av den svenska pensionsmodellen.

Tobias Setterborg

 

Vill exportera svenska pensioner

Namn: Bo Könberg
Ålder: 70 år
Bor: Stockholm
Familj: Gift med Anita Könberg, vuxna barn och barnbarn.
Gör: Nyligen slutat som ordförande för Pensionsmyndigheten.
Bakgrund: Landstingsråd i Stockholms läns landsting åren 1978–1982 och 1985–1991, statsråd i socialdepartementet mellan 1991–1994, gruppledare för Folkpartiet liberalerna i riksdagen 1998–2005 och landshövding i Södermanlands län mellan 2006 och 2012.
Närmast på agendan: Skriver på en större artikel om det svenska pensionssystemet för en internationell tidsskrift.
Boktips: ”År noll” av Ian Buruma som handlar om 1945 och andra världskrigets slut.

DELA