Hur mår det svenska valsystemet?

    Steg för steg har valsystemet ändrats. Möjlighet att ge en personröst har införts, som en av de större förändringarna. Andra är mindre märkbara, men sammantaget påverkar de. Samtidigt har antalet fall av manipulation ökat och lokala val har fått göras om. Finns det ett samband? 

    Några av de allmänna valen 2010 och 2014 fick göras om, ”omval” med lagens terminologi, i Örebro, Västra Götaland respektive Borås. Bestämmelserna om omval har inte tillämpats ofta, även om det hänt tidigare.

    Efter riksdagsvalet 1952, första gången den så kallade jämkade uddatalsmetoden användes för att fördela mandat, fick valet göras om i två valkretsar, Jämtland och Kristianstads län. Det är också enda gången i modern tid som ett riksdagsval gjorts om. Men kommun- och landstingsval känns kanske numera nästan som vardagsmat, när det hänt tre gånger på två val.

    Antalet fall av andra oegentligheter och anmält valfusk har också ökat. Sedan 2002 har också en rad personer dömts för valfusk. Inte sällan valarbetare som försökt tänja på gränserna, som att förkryssa valsedlar med personröster för en viss kandidat, eller i försök att sabotera för andra partier genom att gömma deras valsedlar.

    Fler fall har alltså gått till rättegång, men ännu fler anmälningar utreds även om det till slut inte leder någon vart eller ingen specifik person kan knytas till störningen. Vad beror detta på och hur robust är egentligen det svenska valsystemet? Behöver det förändras för att bättre klara förutsättningarna?

    Eva Debels är till vardags chef för Valnämndens kansli i Stockholms stad. Hon är en de mest erfarna i landet när det gäller att arrangera val. Hon är allmänt betrodd och det är i stort sett omöjligt att syssla med det svenska valsystemet utan att stöta på hennes namn.

    Hon skräder inte orden, när hon framför sin kritik. I en debattartikel i Dagens samhälle, tillsammans med några kollegor från bland annat Uppsala och Göteborg 2015 skriver de bland annat att om inte ett antal ändringar genomförs, finns ”en överhängande risk att det kommer att vara svårt att behålla en hög trovärdighet för vårt valsystem.”

    Hon menar dock att en del av farhågorna är överdrivna och beror på missförstånd, eller helt enkelt att väljarna inte förstår alla regler och det blåses upp som ”fusk” i media.

    – Det var betydligt bättre 2014 än 2010, för att media tog större ansvar. Det haussades lite för mycket. Ordet ”valfusk” är en brottsbalksterm. Ibland var det handhavandefel, men inte valfusk, men det ordet användes flitigt och det ledde ju till att val ibland överklagades av personer som inte ens bodde i kommunen.

    En av de frågor som Eva Debels har identifierat som central, är valsedlarnas utformning. De bidrar till en del av förvirringen och problemen. Sedan möjligheten att personrösta infördes, gäller helt olika regler för valsedlar med namn på och valsedlar som bara har partibeteckning. Ofta är det svårt för väljarna att veta vilka regler som gäller, om  de kan skriva dit ett namn eller ej.

    – Det är också svårt för röstmottagarna att hjälpa till, utan att röja personens valhemlighet. De får hänvisa till partiernas valstugor, men de som står där kan inte alltid svara, berättar Debels.

    Förra året genomfördes en utredning om valhemligheten, som rekommenderade att valsedlarna skulle finnas i valbåsen istället, enligt det norska systemet. Men det förslaget har avfärdats brett.

    – Utredningen tittade ju bara på frågan om valhemligheten. Jag skulle vilja se en utredning som tittade på hela valsystemet och framför allt valsedlarna, säger Debels.

    – Framför allt för att vårt system är odemokratiskt.

    Idag gäller nämligen också olika regler för olika partier, och det är detta Eva Debels reagerar mot. De partier som har möjlighet att besluta om reglerna favoriserar sig själva, menar hon.

    – De har rätt att få sina partivalsedlar utlagda överallt, vilket inte små partier har. De får dem också gratis, men nya och mindre partier får betala för sina. Kommer ett parti in, får de visserligen igen pengarna. Men de måste betala först.

    Systemet som det ser ut idag, är också det som bidrar mest till problem. det blir kö och oordning kring valsedelsbordet. Och fler och fler känner sig besvärade av att behöva välja valsedel inför andra.

    – Det är ett förändrat beteende, helt enkelt. Det är också färre väljare som tar emot valsedlar utanför vallokalen. De vill stå och välja vid valsedelsbordet.

    – Valhemligheten idag börjar i själva valbåset. Men väljarna vill inte ta valsedlar för alla partier, även om vårt system bygger på det. Ett annat system skulle ge bättre skydd för valhemligheten.

    – Idag är det nästan ”mission impossible” för oss att hålla ordning. Om vi ska övervaka ordningen på valsedelsbordet känner sig väljarna övervakade. Men gör vi inte det, så blir det oreda och valsedlar försvinner.

    Debels menar att det finska systemet är att föredra.

    – Där får väljarna ett vikt papper, och fyller i numret för en viss kandidat. Numren lottas ut, så inget parti ska gynnas. Dessutom stämplas de röster som väljarna avger och bara de stämplade rösterna räknas, så det är inget problem om en dubbel valsedel kommer med.

    Med ett sådant system tror hon att både förtroendet skulle öka och systemet skulle bli mer robust. Dessutom skulle betydligt färre valsedlar behöva tryckas och distribueras.

    DELA