I dagens asylsystem gynnas män medan kvinnorna lämnas i lägren

Foto: Niklas Björling

När krig och förföljelse har drivit människor på flykt så har Sverige tagit ansvar. Ett ansvar som grundar sig i en lång och stolt tradition att bistå människor i nöd. Men viljan att erbjuda människor skydd har inte varit i linje med Sveriges kapacitet att ta emot och integrera nyanlända.

Sverige är försatt i en svår sits till följd av en naiv och ogenomtänkt flyktingpolitik. Parallellsamhällena växer när tusentals asylsökanden utan asylskäl vistas illegalt i Sverige, något som göder kriminalitet och aktörer som lever på människors utsatthet. Nyanlända från de största mottagarländerna uppvisar en för låg utbildningsnivå relativt den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt har Sverige tagit emot ett stort antal människor från länder där synen på jämställdhet och demokrati skiljer avsevärt från det svenska och där hederskulturer är norm.

Migration och integration hänger ihop. Klarar vi inte av att integrera nyanlända ökar risken för att klyftorna växer mellan inrikes- och utrikesfödda. Vi får då en situation där främlingsfientlighet och utbrett missnöje får fäste i politiken och där klassamhällen med klara etniska förtecken tillåts breda ut sig.

Hur bör migrationspolitiken utformas framöver?

Till att börja med behöver asylsystemet reformeras. Dagens system åsidosätter både skyddsbehovet och jämställdhetsperspektivet eftersom de med störst möjlighet att ta sig hit premieras framför dem med störst skyddsskäl. Män prioriteras framför kvinnor och barn, de mest utsatta i krigs- och konfliktzoner. Av de 162 877 som sökte asyl i Sverige 2015 var drygt 70 procent av manligt kön.

Vidare utgör Sverige en bidragande orsak till varför människor drunknar på Medelhavet när flyktingsmugglare anlitas av migranter för att säkra en resa till EU och vårt land. Med ett reformerat kvotflyktingsystem kan Sverige ge skydd till dem med störst skyddsskäl samtidigt som ett lagligt och säkert transportsätt garanteras inom ramen för Migrationsverkets vidarebosättningsprogram. Migranter kan då invänta beslut i flyktingläger under kontroll av FN i stället för att företa en livsfarlig resa över Medelhavet som faktiskt kan rendera i ett avslagsbeslut.

Ett reformerat kvotflyktingsystem ger även ökade möjligheter att kontrollera vilka Sverige ger skydd till.

De stora motgångar terrorsekten Islamiska staten upplever i Mellanöstern välkomnas men kommer sannolikt öka risken för repressalier i form av terrordåd i Europa.

Kvotflyktingsystemet är det enda system som gör det möjligt för ett land att aktivt välja vilka som ska beredas skydd och erbjuder även ett tillfälle att göra bakgrundskontroller på migranter innan de når Sveriges gränser.

En återgång till 2015 års migrationspolitisk vore fel eftersom den inte tar hänsyn till de stora integrationsutmaningar som Sverige står inför. Den svenska flyktingpolitiken behöver anpassas till den verklighet som råder nu och den skiljer sig från den verklighet som rådde 1967 när Flyktingkonventionen utvidgades till att även innefatta flyktingar utanför EU. Likt Frankrikes president Emmanuel Macron bör svenska beslutsfattare se värdet i att skydda dem med störst skyddsskäl och genomföra asylprövningar utanför Europa för att minska antalet drunkningspåbud på Medelhavet. Först då kan Sverige torgföra sig självt som ett land med human flyktingpolitik.

Callis Amid,

Afghanistanveteran, Stockholm

DELA