I huvudet på en äldre liberal

När jag kom till politiskt medvetande i slutet av 1940-talet kände jag att det parti vars program låg närmast mina egna värderingar var Folkpartiet. Det var då liksom nu det minst klassbundna partiet och socialliberalismen förenade målet att vidga människors frihet med målet att öka deras möjlighet att utvecklas och verka. Nu, 70 år senare, går mina tankar som liberal så här i några viktiga frågor:

1

Det pågående internationella kvinnoupproret växer ur samma krav på kvinnofrid som en gång i tiden genomdrevs av Birger Jarl, men det är idag också en del av en modern utveckling där liberaler varit en drivande kraft. Stormen mot beteenden med rötter i förlegad mansdominans måste nu följas upp av att såväl män som kvinnor, pojkar som flickor reser krav på och respekterar normer som ger kvinnor full personlig frihet och jämlikhet.

2

Liberal politik har under mitt liv framgångsrikt främjat frihandel och ekonomisk maktspridning med många enskilda aktörer och privata ägare. Den har givit välståndsökning och valfrihet. När jag måste välja abonnemang för el, tele eller bilförsäkringar drabbas jag dock av en hädisk oliberal undran om det inte ibland vore bekvämare att acceptera något mindre valfrihet.

3

Det sägs att folkhemmet skapades av Per-Albin Hansson och möblerades av Ingvar Kamprad. Gott så, men också den liberala rörelsen med sitt krav på allas möjlighet till utveckling och utkomst stod bakom uppbyggnaden av välfärdsstaten och den privata företagsamheten var välfärdens främsta bas.

Jag är glad att EU bejakar välfärdsstaten och att liberalerna bejakar EU som håller ihop och stärker Europa. Kritiken mot en ’social pelare’ i EU tycks mig grinig.

4

Ett allt varmare klimat är troligen det största hotet mot vår civilisation. Det är patetiskt att de gröna som vill framstå som de främsta klimatförsvararna likt en troende sekt ännu vägrar att acceptera den CO2-fria kärnkraften som en vital energikälla. Med en höjd effektskatt tog den röd-gröna regeringen kål på fyra svenska kärnkraftverk och lovade en utfasning av all kärnkraft till 2040. Idag ser vi vad det kostar i enorma elnätsinvesteringar, kapitalförluster och risk för effektbrist i Södra Sverige.

Det ger mig någon – men inte stor – tröst att liberalerna vägrade vara med då M, C och KD i juni 2016 genom energiuppgörelsen torpederade alliansregeringens rationella hållning till kärnkraften.

5

Den liberala kompassnålen pekar lika envist på maktspridning i det internationella samhället som i det nationella. En pax sovietica hade varit ett globalt fängelse,men en pax americana under Trump är också ett förskräckande perspektiv.

För att behålla frihet och mångfald i världen behövs att länder och regioner balanserar och respekterar varandra och samarbetar inom FN. Ryssland måste bekräfta och visa att det inte åter söker expansion. USA behöver klargöra att det inte siktar till att dominera världen med NATO som militär styrsven och hjälptrupp.

Med sitt geografiska läge och tradition har Sverige kunnat spela en blygsam men fredsfrämjande roll. Medan vår anslutning till EU snarast ökat våra möjligheter i den rollen och gjort både Sverige och Europa starkare, skulle ett inträde eller faktisk integration i NATO hämma den rollen och bidra till att skärpa de senaste årens öst-väst motsättningar.

DELA