”Jag är inte född demokrat”

Frihet, demokrati och vetenskaplig grund, det är tre ord som Morgan Olofsson ständigt återkommer till. Han vill att ideologin i betydligt större utsträckning ska prägla den politiska debatten.

För de allra flesta är Morgan Olofsson känd som journalist både från radio och tv. Han har bland annat varit chef för Rapport och utrikeskorrespondent i såväl Ryssland som USA. År 2011 tog han steget från tv till ett jobb som kommunikationschef på Arbetsmiljöverket och några år senare gick han vidare till Röda korset som kommunikations- och insamlingschef.

Men nu har han tagit ett ännu större kliv. Strax innan sommaren sade Morgan Olofsson upp sig från Röda korset och i samma andetag gick han med i Liberalerna.

– Jag kände att jag både för min egen skull och för mina barns att jag måste göra något. Nu är det en tid när man måste stå upp för sina värderingar.

Att det sedan blev engagemang i just Liberalerna var en självklarhet.

– Det är de idéer och värderingar som jag har haft med mig sedan tonåren. En tro på människan, på individen, en tro på upplysningstidens ideal och en tro på frihet och den vetenskapliga grunden, säger han.

Men Morgan Olofsson är inte uppväxt med de liberala värderingarna, tvärtom.

– Jag är inte född demokrat, men det ser jag som en kärna i mina erfarenheter. Min far var kommunist och stalinist. Visserligen pådyvlade han mig aldrig sina idéer, vilket var märkligt eftersom det var det han ville göra med samhället i övrigt. Men han var ändå en väldigt fin far.

Dock skickade fadern iväg den mycket unga sonen på så kallade pionjärläger bakom järnridån. Det blev läger utanför Tallinn och Berlin, i Bulgarien och i forna Tjeckoslovakien.

– Den delen var indoktrinering så att det skrek om det. Men också något som nog på sikt ledde mig bort från den ideologin.

– Jag har kvar polaroidbilder från den tiden och nästan allt var svartvitt. Den gråheten kom för mig att symbolisera avsaknaden av frihet.

Som utrikeskorrespondent tillbringade Morgan Olofsson fyra år i Moskva i mitten av 1990-talet.

– Det jag då såg var ett Ryssland där demokratin inte var en självklarhet. Landet hade gått från att vara en totalitär stat till försök med demokrati och marknadsekonomi. Men efter några år tvärvände folket och sade nej tack, vi tar hellre en stark man igen.

– Det var ett stort förlorat slag som gav utrymme för metoder som används än i dag. Jag tänker bland annat på hur ryssarna hackade Demokraternas datorer under presidentvalskampanjen i USA.

Morgan Olofsson återkommer gång på gång till frågan om demokrati och att detta inte är något som vi längre kan ta för självklart.

– Vi måste hitta forum där vi kan föra diskussionen. Det är i diskussionen som demokratin kan vinna. I tystnaden är det någon annan som vinner. #jagärhär är ett utmärkt exempel på att man för striden där den finns.

Han pekar på att det just nu går en strömning runt om i världen för att ta bort friheter för dem som senast fick dem. I USA riktar den sig mot hbtq-rörelsen och samkönade äktenskap, i Polen mot abort och här hemma handlar det om LSS.

– Detta är en ideologisk strid och det är friheten som är utmanad. Man sätter sig över människors rättigheter på ett sätt som vi inte har sett på många decennier, framförallt inte i den västliga världen.

Han upprörs över den DN Debatt-artikel om flyktingpolitiken som LO-företrädare skrev strax innan jul där man hänvisade till oro och ville tillbaka till en reglerad flyktingpolitik.

– Det finns så många fel i den tanken. För det första är vi redan tillbaka i en hårt reglerad flyktingpolitik. Att lyssna på en oro som bottnar i att man är mindre tolerant och därefter stänga gränsen är livsfarligt. Ett skäl för en reglerad flyktingpolitik är då snarare att de som har störst skyddsbehov verkligen får komma.

– Jag tror att L:s nya integrationspolitik är helt rätt och riktig. Är man snäll måste man också vara stark och våga ställa krav, men det är inte oron som gör att vi ska ändra politiken. Vi ska lyssna och sedan ska vi tala om vikten av att vi har en globaliserad värld och vilka fördelar som det innebär.

Förutom integrationspolitiken tror Morgan Olofsson att skolan och sjukvården kommer att bli viktiga värderingsfrågor framöver.

– Den ideologiska diskussionen måste på ett helt annat sätt flytta in i sakpolitiken för att få fram känslan av att det är förbättringar som görs. Jag tror inte på något sorts Babels torn och filosofiska diskussioner utan man måste göra kopplingar i den reella politiken. Stadsbyggnad handlar om integration och frihet, sjukvård handlar om frihet. LSS är en ideologisk debatt.

Hur tänker du engagera dig politiskt?

– Självklart har jag önskningar och drivkrafter, men målet för mig är att bidra i den ideologiska strid som nu utkämpas där jag kan göra mest nytta. Om det handlar om medieträning eller någon form av uppdrag, det får vi se. Jag är i alla fall inte främmande för att ställa mig i en talarstol, tvärtom så brinner jag för det.

Hur ser du på det kommande året 2017?

– Jag tror att det kommer att bli ett enormt fokus på valet i Frankrike. Migrationsfrågan kommer fortsatt att vara stor liksom sjukvården. Och hur ska frågan om Mellanöstern hanteras?

– Men den stora frågan är vad som händer i USA när Donald Trump nu tillträder. Vad händer med förhållandet mellan Ryssland och USA och vad betyder det för vårt område? Kort sagt, det blir ett otroligt spännande år och en viktig start på valåret 2018.

Lena Hallerby

Dela med andra
Ylva Westlund
Ylva Westlund