Jan Björklund: Ledarskap är att lyssna, leda och samla

När NU träffar Jan Björklund har gått ett par dagar sedan han meddelade att han inte ställer upp till omval, efter tolv år som Liberalernas partiledare. I senaste mätningen fick partiet rekordlåga 2,7 procent. Men själv vill han börja med att prata om Januariavtalet (JA). 

Han är nöjd över det som åstadkommits genom överenskommelsen med Socialdemokraterna.

– Den stora liberala reformeringen av svensk ekonomisk politik är det centrala – skattesänkningar på jobb och företag, liberalisering av arbetsrätten med lägre trösklar, mer dynamisk arbetsmarknad och en liberalare bostadspolitik. Bort från 50- och 70-talets planekonomiska regleringar. Det är stora och viktiga steg. Vi har fått igenom mer borgerlig ekonomisk politik i Januariavtalet än vad vi fick med Alliansregeringen.

Ett annat viktiga avsnitt i överenskommelsen är integrationen.

– Enkla jobb med lägre kostnader för lågutbildade invandrare, språkförskola och språktest för medborgarskap, och en mycket tuffare attityd mot hedersbrott och hederskultur, med strängare straff och utvisning, beskriver han och menar att JA, när väl känslorna har lagt sig, kommer att leda till ett bredare samförstånd i kring politikens inriktning i Sverige.

– Det tycktes jag märktes redan i partiledardebatten, visst är M och KD besvikna över att de inte fick bilda regering, men politiken kan de knappast kritisera, för den är borgerlig.

Balansen mellan att vara ett samarbetsparti och ett oppositionsparti, är den svår? 

– Nej, jag tycker inte egentligen att det är svårt. Avtalet gäller på de här 73 punkterna, det är i och för sig breda, men avgränsade områden. Vi kan inte tycka att det är ett problem att vi nu får genomslag för vår politik. Dessutom blir vårt parti mycket mer intressant i samhällsdebatten – nu när vi säger något förstår alla att det kan bli verklighet. Redan nu ökar intresset för våra ståndpunkter.

– Vi är både ett samarbetsparti och ett oppositionsparti. Samarbetsparti på de här punkterna, på övriga politikområden i opposition – stora områden som utrikespolitik, rättspolitiken, försvarspolitik, socialpolitik, kultur, jämställdhet. Där vi kommer försöka hitta andra majoriteter i riksdagen.

Kan man verkligen vara i oppositions samtidigt som man står bakom budgeten?

– Parlamentariskt har vi samma sits som Vänsterpartiet hade förra mandatperioden. De var både och, och gick fram i valet trots att de var samarbetsparti och samtidigt en mycket kritisk opposition från vänster. De utnyttjade sin ställning skickligt.

Jan Björklund instämmer dock i att väljarna kan ha svårt att se distinktionen, i alla fall initialt.

– För väljarna innebär JA i princip att Stefan Löfven sitter kvar, men när reformerna börjar diskuteras och man inser att det här är borgerlig, liberal politik tror jag att det kommer att uppfattas på ett annat sätt.

– Oppositionen mot regeringen kommer att komma från höger, men oppositionen mot regerings politik kommer att komma från vänster.

Nu ska JA bli praktisk politik, till att börja med ska det tillsättas utredningar, direktiven förhandlas och förankras i Liberalernas riksdagsgrupp, ett arbete som redan pågår.

Kommer L, ett litet parti med begränsade resurser, kunna bevaka ”sina intressen”?

– Ja, och där sovrar vi. Av de här 73 punkterna är alla inte lika viktiga för oss. De stora områdena – marginalskattesänkningar, skattereform, liberalisering av arbetsrätt och bostadspolitik, integration och skola – är de viktigaste områdena för oss oss. Där vi vet att Socialdemokraterna egentligen skulle vilja dra åt ett annat håll, där kommer vi bevaka stenhårt.

– Allt ska förhandlas in i minsta detalj. Och när det gäller skattereformer vill vi ju ha med en lång rad aktörer, här måste man vara beredd att ge och ta från alla håll. Men inriktningen måste vara att vi ska sänka skatterna på jobb och företag. Och i den mån man måste höja skatter ska det ske på miljöförstöring och konsumtion.

Det talas om att S för en liberal politik. Reformisterna har bildats och LO samtalar med V. Kommer S kunna stå emot den interna pressen? 

Han är inte orolig för att de liberala reformerna inte ska genomförs som avtalat.

– Socialdemokraterna har valt själva, de hade kunnat kliva av överenskommelsen.

– S har ett starkt egenintresse av att det här samarbetet ska upprätthållas, det är inga idealister som nu vill föra liberal politik, S tvingas ju till det för att vara kvar i regeringsställning. Den dagen då de eventuellt skulle svika överenskommelsen, upphör deras regeringsmakt.

Är du förvånad att ni fick igenom så mycket av er politik i JA?

– Ja, det är jag väl. Jag trodde kanske att S hade varit mer begränsade av vänsterkrafterna och LO, men till sist var man beredda att göra väldigt stora eftergifter och det är bra ur liberal synpunkt.

Trots rekordlågt väljarstöd och interna slitningar anser Jan Björklund att Januari-avtalet varit värt det.

– Jag är övertygad om att det är en tillfällig svacka. Den beror ju såklart på att våra väljare är konfunderade över JA.

– Vår väljarkår har olika uppfattningar, många tänker nog att vi kan ha en Allians-regering och ändå hålla SD utanför och jag menar att det hade inte varit möjligt.

Mycket av regeringsbildningen handlade om att utesluta SD. Är det en taktik som fungerar?

– Det avgör väljarna. De vi samarbetar med måste vara partier som vi kan finna gemensamma agendor med, vi kan ha olika ideologisk bas, men ändå hitta tillräcklig gemensam grund för att genomföra politiska reformer. Med SD och V har vi inte det. Därför vill jag inte samarbeta med dem, det skulle krävas så stora eftergifter.

Jan Björklund vill gärna fortsätta arbetet inom Alliansen, men det är avhängigt vilka vägval KD och M gör.

– Jag uppfattar att den nuvarande moderatledningen inte har någon ambition att närma sig SD, men man är ju blind om man inte ser att det på många håll finns moderater, och i deras väljarbas, finns starka strömningar som går åt det hållet. Vart det tar vägen på sikt går inte att förutse. Jag kämpade det här valet för en borgerlig valseger och en borgerlig regering, och det misslyckades.

Att SD forsätter att öka, tror Jan Björklund är en trend som inte påverkas av hur partiet behandlas i riksdagen, han pekar på att de här partierna ligger runt 20 procent i många länder i västeuropa.

– Högerextremismen i ett land motas inte av hur vi behandlar dem i parlamentet, utan hur vi löser de samhällsproblem som gör att människor röstar på dem.

– Det går inte att komma ifrån att integrationspolitiken har varit för vek i Sverige. Rättspolitiken, polis, trygghet i våra förorter – när vi är på väg att lösa dessa frågor, sjunker attraktionskraften hos den här typen av partier.

– Därför är det viktigt att vi nu har en tung integrationsdel i Januariavtalet. Vi kommer att tillsätta en migrationsutredning för att få en bred överenskommelse om en ny migrationspolitik, som naturligtvis kommer vara stramare än den som Sverige har haft de senaste årtiondena.

Samma dag som Liberalerna når en bottennotering på 2,7%, meddelar Jan Björklund att han inte ställer upp för omval.

– Jag bestämde mig långt innan valet att jag under denna mandatperiod skulle lämna över. Jag hade nog trott att jag skulle meddela detta redan i höstas, men så länge regeringsprocessen pågick och det fanns ett nyvalshot så kände jag att jag inte kunde lämna skutan. Att sedan JA skulle vara klart var givet.

– Jag har varit partiledare i 12 år. Själv tillträdde jag året efter ett val och det tror jag de flesta föredrar. Att få lång tid på sig att sätta sin prägel på politiken, innan man ska möta väljarna.

Vad hoppas du man ska minnas av din tid som partiledare för Liberalerna?

– Den totala omläggningen av svensk skolpolitik. Inte bara reformerna i sig, även om de är viktiga, utan hela sättet vi ser på skolan och vad vi vill med och hur vi talar om skolan har ju helt förändrat. Det är i hög grad Liberalerna som hållit i den taktpinnen.

– Sverige har idag en mycket mer positiv attityd till det europeiska samarbetet, det är också ett avtryck vi har gjort.

– Sedan det att vi i ett mycket svårt läge ändå har lyckats utestänga extremistpartierna från maktutövning.

– På minussidan, där jag tycker vi har misslyckats, är så klart att både Liberalerna och Alliansen har anledning att vara besvikna på valresultatet 2014 och 2018, och istället är det SD som gått framåt.

– När jag började i början på 1990-talet var politiken rätt oideologisk på det sättet att liberalismen hade segrat, socialismen hade precis kollapsat och högerextremismen fanns inte. Alla enades i mittfältet, alla partier sa vård, skola, omsorg när det kom till valrörelse, och så bråkade man om småsaker. Nu plötsligt vill vissa partier störta hela samhällsmodellen, det är en stor skillnad.

Vad anser du krävs av en blivande partiledare?

– Målkonflikterna i det här jobbet, som i allt ledarskap, är att både leda och lyssna. Ibland måste man peka med hela handen, och säga nu gör vi så här och förutsätta att huvuddelen av partiet följer med. Den svåra avvägningen är att avgöra när man ska leda och när man ska lyssna. Man måste ha en stark kompass för vad man själv tycker, säger Jan Björklund.

Har du själv lyckats hålla den balansen?

– Man misslyckas hela tiden, men som regel har jag haft partiet med mig, och även när det funnits olika uppfattningar har jag haft majoriteten med mig.

Det är viktigt de som tillhör minoritet också finner former att jobba vidare och känner sig inkluderade menar han.

– Mekanismerna lyssna, leda, samla är samma i alla stora organisationer.

Känner du dig lättad nu?

– Jobbet är otroligt roligt även om det är krävande, men jag känner inte lättad över att lämna. Däremot är jag lättad över att nu få säga detta. Samtidigt är det ett visst vemod, men tolv år är lång tid. Beslutet var lätt.

– De två uppgifter som jag nu ser framför mig är att verkligen se till att JA på rull, den andra är europavalrörelsen.

Intervju: Fia Björklund

DELA