Det rör på sig till vänster
LEDARE. Om Vänsterpartiet hade varit kommunistiskt skulle jag inte vara medlem, deklarerade nyvalde partiordföranden Jonas Sjöstedt. Det var en tydlig markering visavi sin företrädare men uteslutande ett budskap riktat till presumtiva väljare och inte de egna medlemmarna.
Förvisso finns det många av de senare som hellre är V än K, men det finns alltid gott om de som även vill provocera och kalla åtminstone sig själva för kommunister, även om partiet skonas. Vänsterväljaren i gemen borde dock vara lättare att locka utan hammare och skära.
Och det är så Jonas Sjöstedt vill få partiet att växa, genom att lämna vänsterflanken öppen och försöka attrahera den allmänne vänsterväljaren. I all synnerhet nu när Socialdemokraterna har stora problem. Det blir med andra ord öppen huggsexa om S-väljarna mellan MP och V.
De socialdemokrater som till och med kan tänka sig att rösta på ett alliansparti plockar Miljöpartiet gärna åt sig. Väljare som är missnöjda med Håkan Juholt och med att partiet inte är tillräckligt oppositionellt mot Alliansen har inget emot ett mer rumsrent Vänsterparti.
Dessutom riskerar knappast Vänsterpartiet någon konkurrens från andra hållet. Mer radikala vänsterpartier är visserligen inte lätt räknade men skulle något av dem börja växa till sig kan man vara ganska säker på att det snart splittras. Vänsterpartierna utanför riksdagen förökar sig vanligtvis genom delning, inte genom tillväxt.
Det var annars vad många varnade för skulle hända på andra sidan blockgränsen. Om Moderaterna manövererade sig mot mitten skulle det lämna fältet öppet för brunare partier. De som varnade fick rätt, även om det dröjde en mandatperiod.
Trots att opinionssiffrorna för närvarande inte rör sig särskilt mycket, är det lätt att beskriva den svenska inrikespolitiken som turbulent. Att gissa hur scenen ser ut vid supervalåret 2014 är meningslöst. Vi vet inte ens vad som händer nästa helg (läs KD:s riksting) eller om det största partiets partiledare över huvud taget får leda partiet i något val.
Till skillnad från Håkan Juholt och Göran Hägglund har dock Jonas Sjöstedt ett enat parti bakom sig. Partiledarvalet med tre kandidater kan knappast ha sått split internt, till skillnad från KD-debaclet. Det är svårt att tro att han inte kommer att kunna utnyttja både det och oron inom Socialdemokraterna.
Det vore mer förvånande om vi inte ser någonting av en sjöstedteffekt över huvud taget.
Skrivet av Administrator 2012-01-20 11:07
