Trovärdig som statsminister
LEDARE. Det fanns en period under hösten då granskningen av Håkan Juholt gick för långt. Det var berättigat att avslöja att han erhöll bostadsbidrag även för sin sambo och kritiken internt mot detta var stor. Det finns en moral inom Socialdemokraterna som inte accepterar sådant trixande med bidrag eller skatter. Att åklagaren senare konstaterade att Juholt inte gjort något brottsligt saknar i det sammanhanget betydelse.
Men efter detta följde en granskning som stundtals gick över gränsen och den kan gott kallas för ett drev. Men det var inte därför Håkan Juholt avgick.
Under de tio månader han hade uppdraget som partiordförande staplade han själv problem på varandra. Ingen har nog bättre beskrivit stämningen inom partiet än förra partisekreteraren Lars Stjernqvist i Aktuellt i förra veckan. Jag har många gånger, förklarade Stjernqvist, sagt att Håkan kan klara det här – om det inte händer en sak till. Snart inser jag därför att mitt eget förtroende också kommer att ifrågasättas.
Det var innan Juholt avgick. I slutändan var det en enda fråga som fällde avgörandet: Är detta en trovärdig statsministerkandidat 2014?
Vem som ska efterträda Håkan Juholt är en fråga för medlemmarna i det socialdemokratiska partiet. Men eftersom det är Sveriges största parti som dessutom innehaft regeringsmakten under större delen av det senaste seklet, är det också en fråga med stort allmänintresse. Dessutom skulle det nog vara bra för alliansregeringen att få en tydlig oppositionsledare.
När en sådan kan utkristalliseras återstår att se. Många socialdemokrater, bland annat Mona Sahlin, har sagt att nästa gång partiet ska välja ordförande (alltså nu) bör det vara en öppen process där olika kandidater vägs mot varandra.
Hon är inte ensam men lär knappast få som hon vill. Ett av partiets problem, som föregick valet av Håkan Juholt, är den interna splittringen. Förenklat brukar den beskrivas som en strid mellan en höger- och en vänsterfalang, en strid som har sina rötter i ungdomsförbundet. Men den har naturligtvis blivit mer mångfacetterad efter två förlustval i rad och genom en stor personalomsättning.
Många medarbetare med värdefull erfarenhet från regeringskansliet har lämnat politiken för andra jobb i näringslivet eller offentlig sektor. En öppen process för att välja en ordförande bland flera kandidater skulle förstärka, inte eliminera, konflikter.
Därför talar mer för att partistyrelsen snabbt enas om en kandidat. Kanske har det redan skett under den tid som förflutit mellan skrivandet av dessa rader och läsandet. Två dygn kan ibland vara väldigt lång tid i politiken.
Skrivet av Administrator 2012-01-26 12:48
