All forskning är inte lönsam
LEDARE. I förra veckan meddelade Astra Zeneca att forskningsavdelningen i Södertälje läggs ner. Dagen efter publicerade Folkpartiets Europaparlamentariker, Olle Schmidt, tillsammans med landstingsrådet Anna Starbrink, en debattartikel i Svenska Dagbladet i vilken de tar upp risken med riskkapitalbolag i välfärdssektorn. Det kan synas handla om vitt skilda frågor, men det gör det inte.
Schmidt och Starbrink har helt rätt i att om ägandet inom vården koncentreras till få ägare vilka dessutom har ett delvis annat intresse än att utveckla själva vården (alltså att öka värdet av satsat kapital) kommer det att gå ut över patienterna. Valfriheten blir beskuren.
Valfriheten blir beskuren även utan privata ägare och utförare inom vården. Där har vi varit förut och dit vill vi inte tillbaka. Den gamla liberala sloganen ”låt tusen blommor blomma” förefaller aldrig förlora sin relevans.
Men debatten om valfriheten, i synnerhet i förhållande till ägandet, inom välfärdssektorn visar också att fokus mer och mer har hamnat på valfrihet, effektivitet och möjlighet att kapa vårdköer. Allt ett vällovligt syfte för att öka nyttan för patienterna.
Men indirekt har ökade krav på effektivitet, kortade vårdköer och större valfrihet gått ut över medicinsk forskning i Sverige. Neddragningsbeskedet från Astra Zeneca kommer i en tid då exportvolymen av läkemedel är rekordhög i Sverige. Men mycket i den volymen är – ursäkta uttrycket – lagervaror. Alltså läkemedel som tidigare forskning har lett fram till. För att kunna exportera lika mycket om ett eller ett par decennier behöver Sverige bedriva forskning även 2012.
När det gäller läkemedel måste det finnas en nära koppling till sjukvården. Den klinikförlagda forskningen passar inte alltid ihop med kravet på kortare operationsköer eller fler husläkare att välja mellan på Östermalm. I många fall handlar det om grundforskning som inte ens läkemedelsbolagen vill satsa på förrän mer konkreta resultat kan presenteras.
Råkar man dessutom ut för Datainspektionens iver att till och med förbjuda frivilligt deltagande i grundforskningsprojekt, ökar förståelsen för att kostnadskrävande forskningsresurser hamnar i Boston i stället för i Södertälje.
Det är kanske för sent att rädda Astra Zenecas forskning i Södertälje. Men det är aldrig för sent att lyfta debatten om forskningens villkor i ett bredare perspektiv. Kan man förena önskemål om kortare vårdköer och större valfrihet med behovet av medicinsk grundforskning? Ska forskningsprojekt med frivilligt deltagande, som Lifegene vid Karolinska, tillåtas?
Svaren måste självfallet bli ja om inte Sverige ska förlora ännu fler forskare.
Skrivet av Administrator 2012-02-08 15:09
