Kommunistiska förtrycket kvar
GÄSTKRÖNIKA. Mellan Tallinn och Stockholm är det 38 mil. Det är tjugo mil kortare än den baltiska kedjan – en manifestation för oberoende från Sovjetunionen som ägde rum från Tallinn till Riga och Vilnius år 1989 då två miljoner människor höll varandra i hand.
Men vi har inte bara geografiska band till våra baltiska grannar, utan även historiska. Ett exempel är måndagsrörelsen som ägde rum 1990-1991. Då hölls det 79 separata måndagsmöten på Norrmalmstorg i Stockholm för att visa stöd för Baltikums kamp för självständighet och mot kommunismen. I måndags deltog jag på ett 80:e måndagsmöte för att fira och uppmärksamma att det i år är 20 år sedan de baltiska länderna återvann sin självständighet från Sovjetunionen.
När jag föddes året 1975 var mer än en tredjedel av den Europeiska unionens nuvarande medlemsländer kommunistiska diktaturer. I dag är samtliga 27 stabila demokratiska marknadsekonomier.
Men även om kommunismen idag är tillbakatryckt i Europa dog den dessvärre inte i och med Sovjetunionens fall. Sanningen är att var femte människa världen över idag lever under kommunismens förtryck. I länder som Kina, Kuba, Nordkorea, Laos och Vietnam innehar fortfarande det styrande kommunistpartiet statsmakt.
Dagens kommunism skiljer sig dock från förr. Många har övergivit planekonomin och anammat marknadsekonomi istället. Kina tillhör de länder som har genomfört störst marknadsliberala reformer de senaste decennierna och har exempelvis sänkt sina genomsnittliga handelstariffer från 65 till 10 procent sedan slutet av 1980-talet. Vietnams handel med andra länder har skjutit i höjden och exporten står idag för cirka fyra femtedelar av landets totala produktion.
Men förtrycket finns fortfarande kvar. Precis som många andra totalitära länder har man genomgått en ”singaporefiering” – det vill säga att regimen har valt marknadsekonomi samtidigt som den har valt bort demokrati och mänskliga rättigheter. För liberaler är denna utveckling naturligtvis oacceptabel. Fria människor är för oss lika självklart som en fri marknad.
Singapore toppar idag Världsbankens Doing Business-index – ett samlat mått bland annat på hur enkelt det är att starta företag, låna pengar, registrera egendom och skaffa byggtillstånd. På elfte plats ligger Saudiarabien, före bland andra Finland, Sverige och Japan. Även stater såsom Förenade Arabemiraten, Qatar, Oman och Bahrain ligger högt upp på listan och på bättre platser än flera av EU:s medlemsstater. Men alla tillhör samtidigt de länder som organisationen Freedom House klassar som ofria.
Rösterna för global frihet får aldrig tystna. Somliga vill gulla med marknadsekonomiska diktaturer och sälja vapen till dem. Kanske tror man att demokrati kommer automatiskt bara för att marknaden avregleras och den ekonomiska tillväxten är hög. Men om det 80:e måndagsmötet för ett par dagar sedan påminde oss om en viktig historisk läxa så är det just värdet av att omvärlden tydligt tar ställning för friheten.
Det pågår just nu en frihetskamp i vårt närområde bara 84 mil härifrån. Folk har samlats under sommaren i Vitryssland/Belarus på gator och torg under onsdagskvällarna och klappat händerna för friheten i Europas sista diktatur. Den förtryckande regimen har försökt stoppa demonstrationerna. Människor blir gripna och bortförda i polisens skåpbilar. Men varje onsdag går de ut igen.
Kampen för Baltikums frihet för tjugo år sedan lärde oss två saker. Det blir aldrig demokrati utan demokrater. Och för att demokratiska krafter ska segra så behöver de omvärldens stöd och solidaritet.
Som antropologen Margaret Mead har sagt: ”Never doubt that a small group of thoughtful, committed people can change the world. Indeed, it’s the only thing that ever does.” ”Tveka aldrig på att en liten grupp eftertänksamma, engagerade människor kan förändra världen. Det är det enda som kan göra det.”
Birgitta Ohlsson, EU-minister
Skrivet av Administrator 2011-08-17 14:33
