Maten finns närmast den enskilda människan
Med tanke på hur stor andel av EU:s budget som går till j0rdbrukssubventioner är det anmärkningsvärt hur litet intresset är för att driva jordbrukspolitik i EU-parlamentet. Säg en politiker som tar sig an detta, bara en.
Ja, förutom Marit Paulsen, alltså.
Man skulle kunna vända på kuttingen och fråga sig om EU skulle lägga så mycket pengar på jordbrukssubventi0ner om det fanns lika många Europaparlamentariker som debatterade djurtransporter och antibiotika som debatterar finanspakten. Sannolikt inte. I EU:s jordbruksutskott sitter en ledamot från Sverige, Danmark och Finland. Hon heter Marit Paulsen.
Hon märks i och för sig desto mer. Just nu håller hon på att utreda möjligheterna till en gemensam djurskyddsstrategi. Hon räknar med att få ett brett stöd i parlamentet men erkänner också att innehållet blir mycket mer basic än i motsvarande lagstiftning i Sverige. En ramlag utan detaljföreskrifter.
Nåväl, man ska börja någonstans även om det ibland kan vara svårt att avgöra exakt var man börjar. Tänk själv efter var och när du fattar beslut som rör din och familjens mat. Själv anser jag att jag är en medveten matkonsument och vet att jag fattar många beslut i affären. I valet mellan ekologiskt odlade grönsaker och ”vanliga” blir det ofta ekologiskt. Men inte alltid. Ibland är de så dåliga eller alltför dyra att jag avstår det ekologiska alternativet eller väljer något helt annat. Men beslutet är medvetet.
Men hur är det med halvfabrikaten, lunchen på jobbet eller lördagsfikat i gallerian? För att inte tala om alla alternativen i mataffären där det egentligen inte går att avgöra om det är ekologiskt eller miljövänligt alternativ. Toapapperet har Naturskyddsföreningens märkning, men falukorven?
Det är kanske fel att säga att EU:s finanspakt, som Sverige glädjande nog anslutit sig till, inte berör vanligt folk. Det gör den. Men ännu närmare varje enskild människa finns maten. När jag står i mataffären kan jag inte avgöra om biffen bakom glasdisken eller plasttråget kommer att bidra till min framtida antibiotikaresistens. Men risken är stor att den gör det.
Därför kommer vi alltid vara beroende av byråkrater och politiker som tycker att djur och mat är sexigare än finanspakter. Som konsumenter kan vi påverka marknaden men utan kraftfulla regelverk blir det helt enkelt alldeles för jobbigt.
I Sverige har vi en lite annorlunda syn på framför allt djurhållningen. Det är inte sällan djurens bästa som får styra medan det i många andra länder är matkonsumentens. I det fallet bör den nya svenska djurskyddslagstiftningen som är på gång, baserad på Eva Erikssons djurskyddsutredning, underlätta både för konsumenter och producenter. Den gamla lagen har ett kvarts sekel på nacken och det har hänt mycket sedan dess, inte minst på forskningens område.
Eller som Marit Paulsen uttryckte det när hon presenterade sin utredning i måndags: Det var mycket lättare att skriva lagarna förr, när vi inte visste så mycket.
Skrivet av Administrator 2012-02-01 16:21
