Byt fler blöjor
KRÖNIKA. Häromveckan tillsatte regeringen en särskild samordnare för att hantera frågor som rör våld i nära relationer. Det skedde kort efter ett så kallat hedersmord inträffat i Landskrona. Ett bedrövligt uttryck för övrigt, det är ju så långt ifrån heder man kan komma.
Ganska snart häktades två personer misstänkta för mordet och för medhjälp, båda två nära släktingar. Den ena en ung man, nästan pojke, den andra en kvinna. Där är begreppet våld i nära relationer relevant. I de flesta fall hade man dock kunnat tala klarspråk och kalla det för mäns våld mot kvinnor och barn.
Det är dock ändå klokt att skilja på våld och våld. Våld i nära relationer handlar oftast om att mannen spöar upp sin fru eller sina barn. Det annars vanligaste våldet i samhället utövar i och för sig också oftast av män men riktar sig mot andra män, inte sällan män som ägnar sig åt någon form av kriminell verksamhet. Det är alltså inte särskilt osannolikt att en alldeles vanlig hederlig kvinna kan känna sig trygg på gatorna sent en lördagskväll medan hon känner sig otrygg när hon kommer hem.
Våld i nära relationer är inte något som plötsligt uppmärksammats, det har i olika omgångar satsats stora resurser på att komma till rätta med problemen. De senaste fem åren har det funnits ett särskilt statsbidrag för att arbeta med problematiken kring mäns våld mot kvinnor. På Gotland har man nu låtit utvärdera hur deras 6,5 miljoner (drygt en miljon om året, alltså) har använts och den fristående utredaren Ulrika Helldén är imponerad av hur mycket man fått ut av satsningen.
Allt är således inte dystert även om varje slag alltid måste ses som ett misslyckande.
Nu ska regeringens samordnare, Carin Göthblad, under två års tid få olika myndigheter att samarbeta bättre och lyfta fram goda exempel som andra kan lära sig av. Det är knappast en bortkastad resurs. Våld i nära relationer är komplicerade brott, för brott är det naturligtvis. Inte sällan vill förövaren inte alls slå. Inte sällan vill offret inte anmäla. Brotten innehåller så mycket skam att de blir svåra att utreda. Och även om det finns anmälan, vittnen och till och med erkännanden så finns ju en stor del av problemen kvar även efter en fällande dom. Den där familjen ska ju helst kunna fungera igen.
Därför är det bra att mycket av resurserna satsas på det förebyggande arbetet. Så har man bland annat gjort på Gotland de senaste åren med gott resultat. Till det förebyggande arbetet tycker jag man ska lägga föräldraledigheten. Allt våld i nära relationer sker inte i en familj med mamma, pappa och barn. Men mycket gör det. Pappor som har fått dela föräldraledigheten lika med barnets mamma har på ett tidigt stadium i familjerelationen ägnat sig åt sådant förebyggande arbete.
Tar man lika ansvar för barnen, inte minst under deras första tid i livet, finns det en annan styrka i familjerelationen.
En av de frågor man ägnat särskild uppmärksamhet åt på Gotland är makt. Att dela lika på föräldraledigheten är också att dela på makten i familjen. Eller med andra ord, pappor som bytt tillräckligt många blöjor har inte lika lätt att ta till knytnävarna.
Jan Fröman, chefredaktör.
Skrivet av Administrator 2012-05-10 12:26
