(Artikel publicerad på Dagens Nyheters debattsida den 21 maj 2013. Detta är en något uppdaterad version jämfört med texten i tidningen. Tysk regeringskritik mot importhinder på solenergiprodukter slogs upp på Financial Times förstasida igår den 20 maj; länk http://www.ft.com/intl/cms/s/0/063fefec-c0a2-11e2-8c63-00144feab7de.html#axzz2Tu01sBzO). Alla som både är för bättre klimat och ökad frihandel – särskilt mer export från fattiga länder – har anledning att vara djupt bekymrade över ett förestående EU-beslut den 5 juni. Det gäller EU-åtgärder mot import från Kina av solenergiprodukter, t ex solpaneler. Det må låta som en bagatell men är motsatsen: det gäller tillgången till billig utsläppsfri solenergi i Europa och resten av världen, samt stora exportvärden för företag i Sverige och övriga EU.
Bakgrunden är att priset på solenergiprodukter föll med ca 70 procent på bara tre år, mellan 2008 och 2011. Priset förutses falla ytterligare några procent. Prisfallet är naturligtvis fantastiskt bra ur klimatsynpunkt: När kostnaden för solenergi minskar har fler av världens hushåll och företag råd att använda denna utsläppsfria energikälla. Solenergi kan konkurrera ut en del fossilbaserad energiproduktion, och kan i länder med mycket ljus över året även bli billigare än kärnkraft.
Idag finns statligt stöd till solenergi i många länder. Stöden är särskilt höga i Tyskland, men skulle kunna bli helt överflödiga när solenergi blir väsentligt billigare. För Sveriges del skulle det i princip kunna innebära 210 milj. kr i slopade statliga stöd åren 2013-16.
Prisfallet har flera orsaker, men beror framför allt på en snabbt ökad produktionskapacitet för solenergiprodukter i kinesiska företag. Kina ökade sin andel av världsproduktionen från 1 procent 2001 till ca 50 procent 2010. Med en kostnadsfördel på 20-30 procent sändes en del av produktionen på export till USA, och slog där ut många USA-baserade konkurrenter. De hotade USA-företagen mobiliserade protektionistiska regelverk och politiker i kongressen. Det ledde 2012 till ”strafftullar” med i genomsnitt ca 30 procent på kinesisk export av solpaneler till USA.
Föga förvånande styrde då de kinesiska producenterna över exporten till Europa, som idag är världens största marknad för dessa produkter. Idag står kinesiska producenter för 80 procent av försäljningen av alla solpaneler i EU. De europeiska producenterna gjorde dock som kollegorna i USA och kräver nu att EU-kommissionen ska lägga strafftullar på importen från Kina. Ett preliminärt beslut om 47 procents tull (genomsnitt) har dessvärre nyligen fattats, och den 5 juni är tanken att beslutet skall bekräftas vid ett möte i Bryssel med EU-kommissionen.
Man skulle kunna tro att strafftullarna skyddar jobb och vinster i USA och EU, men det är faktiskt tvärtom, och det gäller även om Kina skulle avstå från motåtgärder. Importhindren skyddar förvisso jobb hos producenter av solenergiprodukter i de rika länderna. Men på varje i-landsjobb i produktion går det ca fyra i-landsjobb hos installatörer, distributörer och servicefirmor.
Tullarna leder till minskad total efterfrågan på solenergiprodukter och medför att betydligt fler jobb förloras i nästa led (hantverkare, servicepersonal, m fl) än som räddas hos producenterna. Om EU den 5 juni skulle besluta om handelshinder som motsvarar en tull på 47 procent är en mycket försiktig uppskattning (en halvering av talen i en tysk studie) att antalet förlorade jobb i EU-27 efter tre år skulle kunna vara minst 100 000 – 120 000 jobb.
Det finns inte heller några särskilda industri- eller energipolitiska skäl att idag stödja t ex solpaneltillverkning i EU. Detta är standardiserade produkter utan påtagliga spridningseffekter för andra branscher.
Producenternas argument för sina krav på importhinder är att de ”behövs” (som skydd av deras vinster) för att uppväga kinesiska subventioner till sin solenergiindustri. Men liknande anklagelser som riktas mot Kina vad gäller subventioner kan även riktas mot EU.
Om EU lägger på strafftullar kommer detta med säkerhet att leda till kinesiska motåtgärder, inom denna bransch eller andra branscher. Kina kommer t ex sannolikt att svara med undersökningar av EU:s subventioner av företag som sysslar med teknik för ”grön el” och anmäla dessa stöd – t ex ”certifikatsystem” – till WTO, samt införa importhinder på komponenter till vindkraftverk, mm. Denna onda spiral av handelshinder kommer i slutändan att skada alla deltagare, och vissa mer än andra.
Allra allvarligast med EU:s strafftullar är dock klimateffekterna av att konsumenterna kommer att köpa färre solpaneler när tullar och priset går upp. EU:s handelspolitiska beslut strider därför fundamentalt mot EU:s klimatpolitiska mål.
Sverige har i EU gått emot förslagen om dessa handelshinder mot Kina, men än så länge förlorat. De svenska argumenten har varit tekniska och juridiska, men Sverige har även hänvisat till miljö och klimataspekterna. De senare är enligt min mening de viktiga och helt avgörande. I denna fråga står trovärdigheten hos EU:s klimatpolitik på spel, liksom inställningen till frihandel och allmänt EU:s viktiga ekonomiska relationer till Kina.
Det som EU står i begrepp att besluta om den 5 juni är åtgärder som berövar fattiga kineser arbetstillfällen, som även minskar (netto) antalet jobb i EU, som missgynnar klimatet och strider mot EU:s klimatpolitik, och som sannolikt kommer att utlösa en ond spiral av protektionism.
Frågan om solenergiprodukter från Kina bör därför lyftas till en högre politisk nivå, som EU:s stats- och regeringschefers toppmöten. Det handlar om mycket större och vidare politiska och ekonomiska intressen för Sverige och EU än ett begränsat antal europeiska solenergiproducenters intressen.
Carl B Hamilton, professor i internationell ekonomi, riksdagsledamot (FP)
Läs mer...
Denna e-postadress är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen.
08-410 242 28
0708-54 90 28
