Medicinsk opinions- och folkbildare

Här fortsätter Anders Johnson serien om liberala rösträttskvinnor med Karolina Widerström som bland annat var med vid grundandet av Frisinnade kvinnor 1914.

Det blev Karolina Widerström (1856–1949) som kom att leda Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt till seger. Hon var organisationens sista ordförande 1918–1921. Åren 1912–1915 hade hon suttit i Stockholms stadsfullmäktige för de frisinnade och var ledamot av folkskoledirektionen 1909–1922. Hon var med vid grundandet av Frisinnade kvinnor 1914 och valdes in i Frisinnade landsföreningens förtroenderåd 1920.

Karolina Widerström hade en rad framträdande uppdrag inom kvinnorörelsen, bland annat som en av initiativtagarna till Kvinnliga läkares förening och hon blev också dess första ordförande. Organisationens viktigaste krav var kvinnors rätt till statliga tjänster. Karolina var också ordförande i Akademiskt bildade kvinnors förening 1911–1918 och vice ordförande Fredrika Bremer-förbundet 1921–1935.

Men Karolina Widerström utförde sin främsta samhällsgärning som läkare samt medicinsk opinions- och folkbildare. År 1888 blev hon Sveriges första legitimerade kvinnliga läkare.

Hon föddes i Helsingborg där hennes far var gymnastiklärare, sjukgymnast och veterinär. Han ville att hon skulle utbilda sig till sjukgymnast och stöttade henne starkt i studierna. År 1873 började hon på Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm. Efter examen 1875 såg fadern till att Karolina fick arbete som assistent hos professor Gabriel Branting (Hjalmar Brantings far), som hade varit lärare åt fadern när han gick på institutet. Gabriel Branting uppmuntrade Karolina att utbilda sig till läkare.

Hon fick nu läsa in studentexamen innan hon kunde studera till läkare i Uppsala och Stockholm. Vid 32 års ålder var hon klar. Men som kvinna hade hon inte rätt till tjänst på något sjukhus, även om hon inledningsvis fick amanuenstjänster på dispens. I stället öppnade hon egen gynekologisk mottagning 1889 som hon drev till 1925.

Mottagningen blev en stor framgång. Väntrummet var alltid fyllt med patienter som uppskattade att få en kvinnlig läkare. Ibland ringlade sig köerna ut på gatan. Möjligen undrade någon varför det stod en del stora starka karlar i kön till gynmottagningen. Det var stadsbud som hade städslats av någon kvinna för att bevaka en plats i kön.

Karolina Widerström kom att vara mycket aktiv som folkbildare och debattör, dels i frågor som låg nära hennes profession, dels i mer allmänna kvinnofrågor. Hon hade som läkare mött en skrämmande okunskap bland sina patienter i sexualfrågor. Karolina började därför undervisa i dessa frågor för vuxna kvinnor 1897. Senare utvidgades föredragen till skolor och seminarier. Hon skrev flera upp-lysningsskrifter om bland annat de kvinnliga könsorganen, kvinnohygien och veneriska sjukdomar. Hennes insatser bidrog till att Sverige blev först i världen med obligatorisk sexualundervisning, på seminarierna 1914 och i läroverken 1935.

Som skolläkare och skolpolitiker reformerade hon gymnastikundervisningen och skolhälsovården i Stockholm. Till de politiska frågor som Karolina Widerström drev hörde barnbidrag, att fäder skulle åläggas betala underhåll för sina barn, arvsrätt för utomäktenskapliga barn samt lika lön för kvinnor och män.

Den hårdaste politiska kampen förde hon mot den reglementerade prostitutionen. Den innebar att polisen upprättade register över de prostituerade och tvingade dem till regelbunden läkarbesiktning med behandling av deras könssjukdomar. Striden började 1902 och vanns 1918 då den liberale justitieministern Eliel Löfgren i Nils Edéns regering fick igenom en lag som avskaffade all särbehandling av prostituerade kvinnor. Lagen ålade kvinnor och män samma rättsliga ansvar för att förhindra spridning av könssjukdomar. Karolina mötte i denna strid stort motstånd, inte minst från sin egen yrkeskår.

År 1933 utsågs Karolina Widerström till medicine hedersdoktor vid Karolinska Institutet.

Anders Johnson

Artikeln publicerades i NU nr 10 2016

DELA