Tidningen NU - det liberala nyhetsmagasinet

"Kungahuset ett undantag från demokratin"

Magnus Simonsson

INTERVJU. Oavsett alla skandalrykten runt kungen det senaste året är det absurt att vi har en statschef som inte är demokratiskt tillsatt och som inte kan företräda landet politiskt. Det menar Magnus Simonsson, generalsekreterare för Republikanska föreningen.

Monarkin är en kvarleva från den tid då vi hade diktatur med en upphöjd adel. Det är inte värdigt ett demokratiskt land som Sverige.” Magnus Simonsson uttalar sin ståndpunkt med samma hövliga, lite högtidliga ton som kungen själv brukar ha när han blir intervjuad.

Vi sitter i föreningens nya, ljusa lokaler i Birkastan i Stockholm – ett resultat av den skjuts i medlemsregistret som de senaste årens turbulens i kungahuset gett. Tidigare hade man inget kontor alls, pärmar och övrigt arbetsmaterial förvarades hemma hos styrelse­medlemmarna. Innan kronprinsessans förlovning med Daniel Westling 2009 låg Republikanska föreningen ganska stadigt på 2 500 medlemmar. Sedan var det många som såg rött. På självaste bröllopsdagen värvades medlem nummer 7 000 och dagen då Victorias graviditet offentliggjordes registrerades nummer 8 000.
– Nästan lite ödesmättat, men bra att det går åt rätt håll, säger Magnus Simonsson.

Så fort debatten kring kungahuset tar fart i medierna strömmar nya medlemmar till. Skandalboken Den ofri­villige monarken (Lind & Co) som släpptes 2010 med efterföljande rabalder i pressen, har även den bidragit till att medlemssiffrorna skjutit i höjden.
– Jag tror att det hängde mycket på boken att journalisterna vågar skriva mer. Det är först nu som medierna börjat granska kungen och statsskicket mera kritiskt och det är välkommet. Tidigare har det varit mycket fjäsk. Det är ju en sak vad kungen gör rent privat och vilken kvinnosyn han har, men har han haft kontakter med kriminella så är det ju inget
som förväntas av en statschef.
Varför tror du att det har varit så mycket fjäsk runt kungen tidigare?
– Det har förvånat mig. Många journalister vill ju arbeta självständigt och granska makten, och här har det varit tradition att inte ställa några kritiska frågor. De ska behandlas på ett visst sätt, tilltalas på ett visst sätt ... Fortfarande är det ju så att intervjuerna ofta görs med föranmälda frågor. Någon från hovet sitter med och stoppar intervjun om reportern skulle fråga något annat. Jag är förvånad att journalister gått med på det år 2011. Kungligheterna är en del av den offentliga statsapparaten och borde bli granskade på samma sätt som andra makthavare med offentliga uppdrag.

Har turerna kring Lettström och hans eventuella kriminella kontakter ökat stödet för Republikanska föreningen?
– Det har de säkert. Det här väcker republikanen i många människor. Det finns många som, oavsett om det är en skandal eller ett bröllop på tapeten, inser att de faktiskt är för republik. Sedan är så klart publiciteten bra för vår förening, vi får möjlighet att kommentera saken och när vi syns får vi fler medlemmar.
– Men vår hållning är ju principiell. Vi vill ha republik av demokratiska skäl, inte för att den person som ärvt statschefsämbetet beter sig illa.

Hur kungen än beter sig är det folkliga stödet alltjämt starkt, det visar åtskilliga opinionsundersökningar.
Men det republikanska stödet har växt det senaste året. Enligt en opinionsmätning från Novus (7 december 2011) vill nu 32 procent avskaffa monarkin. Magnus Simonsson tycker hur som helst inte att man kan låta sig styras av opinionsmätningar.
– Då behöver vi ju inga riksdagsval heller. Då kan vi ha opinionsmätningar en gång i veckan och byta sammansättning i riksdagen. Så kan det ju inte funge­ra.

Men hur är det att jobba emot den folkliga opinionen? Om inte svenska folket ville ha monarki skulle vi väl inte ha kvar den?
– Jag kommer fortsätta kämpa för republik även om vi skulle förlora en folkomröstning. Men nu tror jag att vi har rätt goda chanser att vinna en sådan.
Att det trots allt finns ett stöd på mellan 46 och 58 procent för monarkin tror han beror på att många inte tänker på frågan.
– När den diskuteras mer är jag övertygad om att fler kommer ta ställning för republik. Och frågan är: Är det demokrati om folket väljer att avskaffa demokratin?

Du tror inte att stödet för republik beror mer på skandalerna kring kungen än på själva styrelseskicket?
– Det finns ju många som vill att kungen ska abdikera och lämna plats för Victoria.

Tror du att en folkomröstning skulle utmynna i republik även med Victoria som statschef?
– Ja. Jag tror i och för sig att hon skulle vara mer populär som person, men det här är en princip­fråga. Med det sätt statschefen utses på i dag vet vi ju inte vem vi får i framtiden. Teoretiskt sett kan ju den som är minst lämpad i hela landet få det här uppdraget eftersom man föds in i det helt slumpmässigt. 

Folkpartiet har alltid haft en bred represen­tation i Republikanska föreningen. Birgitta Ohlsson var ordförande 2002–2005 och sedan hon kom in i riksdagen har det lagts återkommande motioner om monarkins avskaffande. Den 7 december beslutade riksdagen om ökad demokratisk insyn i kungahusets ekonomi, till föreningens stora glädje. I dag är två av nio i styrelsen aktiva folkpartister: Anne-Lie Elfvén och Anna Steele.

Hur väl rimmar den republikanska idén med den liberala ideologin?
– Jag tycker att den passar som handen i handsken. För den som eftersträvar frihet och demokrati är det helt logiskt att före­-
språka republik. Jag känner en del folk­partister som säger att de är för monarki, men hårdrar man det så är det snarare  ätten Bernadottes maktposition de är för – av traditionella skäl. Det är ytterst få i Sverige som verkligen förespråkar monarki.Hur tydlig är Björklund i den här frågan, tycker du?
– Han är tydlig med att han inte vill diskutera frågan. Jag beklagar att FP:s partiledare inte tar tydlig ställning för republik och att många ligger förvånansvärt lågt. Lars Leijonborg uttryckte i alla fall att han var för republik, men valde också han att inte driva frågan. Och det är ju synd, eftersom det är en viktig demokratisk princip att all offentlig makt utgår från folket. Då ska inte statschefsämbetet, den högsta offentliga positionen, gå i arv.
Magnus Simonsson pekar på att partiet vågar driva frågor som Nato, euro och kärnkraft, som inte heller alltid är populära.
– Det är säkert fler som tycker att Sverige ska bli republik än som tycker att vi ska gå med i Nato.

Men kungen har ju ingen politisk makt. Många uppfattar väl ändå kungahuset som rätt harmlöst?
– Kungen har makt. Dels en begränsad formell makt: han är ordförande i utrikesnämnden och öppnar riksdagen, håller konseljer vid regeringsskiften och så. Men framför allt har han ett stort informellt inflytande och kan påverka opinionen. Tidningen Fokus listade både honom och Victoria bland de 100 främsta makthavarna i Sverige. Victoria bedöms till och med ha större makt än flera av ministrarna i regeringen. Så jag anser inte att de är harmlösa.

Tycker du att det är hyckleri att som minister gå på kungamiddagar om man är emot monarkin?
– Det får ju var och en avgöra själv, hur man vill hantera den konflikten. 

Liberaler som förespråkar republik är oftast tydliga med sin hållning även om de jobbar inom det nuvarande systemet, säger Magnus Simonsson. Men överlag tycker han att det är alldeles för många övertygade re­publika­ner som låter sig bländas av skenet från kunglig­heterna. Som tycker det är trevligt att bli bjudna på middagar och få röka cigarr inomhus.

Hur argumenterar du emot trevlighets­faktorn då?
– Jag har inte träffat dem och känner dem inte. Har ingen aning om hur trevliga de är, men det finns många trevliga männi skor. Vill folk ha glitter och glamour är de välkomna att titta på Melodifestivalen.
En del ceremonier kommer ju att finnas kvar oavsett om vi har monarki eller republik, men att ha en utvald familj som ska stå för någon form av underhållning känns ju lite absurt.

Vad gäller kungens statsbesök utomlands ser Magnus Simonsson två problem: Dels är han inte är demokratiskt tillsatt och dels att han inte kan säga något politiskt.
– Han träffar andra ledare från olika länder och myser med dem: ”Åh, det är så trevligt att vara här”, ”Sultanen av Brunei är så trevlig mot sitt folk!”, och ger medalj åt Saudi­arabiens kung – den värsta förtryckaren i hela världen. Det är ju absurt. Ingen övertygad demokrat vill ha det här system­et. Sverige behöver en statschef som verkligen kan kämpa för mänskliga rättigheter, markera mot dödsstraff och liknande.

Men på 1960- och -70 talet när författningsändringar gjordes, var ett av de tyngsta argumenten för att behålla arvsmonarkin
att den ansågs borga för att statschefen skulle uppfattas som neutral och opartisk, skriver statsvetaren Cecilia Åse i SvD (2011-05-28). I grundlagens förarbeten står det tydligt uttryckt att statschefens uppdrag är att stå höjd över politiska konflikter och inte ta ställning i samhällsfrågor.
–Argumenten för monarkin är ju att den inte gör stor skada, att det är gammal tradition. Men samhället för­ändras ju hela tiden, säger Magnus Simonsson.

– Historiskt är det en strid för de som vill ha demokrati fullt ut. Och konservativa krafter – dit monarkin får räknas– har bekämpat varje steg mot allmän och lika rösträtt. Det här är sista bastionen: monarkin finns kvar. 
Text & foto: Lisa Allström

Skrivet av Administrator 2012-01-20 10:46