Inför gärna LOV-men undvik fällorna
Amelie Tarschys
INTERVJU. Att konkurrensutsätta eller inte. Det är en fråga som många kommuner stöter och blöter idag. Regeringens tydliga vilja är att fler kommuner ska gå in i Lagen om valfrihetssystem, LOV. Men hur bra är det, egentligen? Enligt Amelie Tarschys Ingre, handläggare på SKL med ansvar för bland annat konkurrens och valfrihet, överväger fördelarna på många ställen, men man måste ta hänsyn till de lokala förutsättningarna. En viktig fråga är just nu att ge råd till kommuner som funderar på att införa LOV.
– Först och främst måste kommunerna ta ställning till om de överhuvudtaget vill upphandla eller inte, säger hon och beskriver vilka förutsättningarna är.
Sedan den 1 januari 2009 finns möjligheten för kommuner att införa Lagen om valfrihetssystem inom områdena äldreomsorg, LSS, socialtjänst och hälso- och sjukvård. I primärvården är LOV obligatoriskt sedan den 1 januari 2010.
– Inför valet 2010 ”hotade” regeringen med att göra det obligatoriskt även för kommunerna, men så har det inte blivit, än i alla fall, säger hon.
SKL har uppgifter på att ungefär 100 kommuner har infört LOV, cirka 60 har tagit beslut om att införa det och att 28 kommuner har beslutat att inte införa det. Ett hundratal kommuner har inte fattat något beslut än.
– Det ser väldigt olika ut i olika delar av landet. Vissa kommuner har infört LOV men har inte fått några företag som har anslutit sig – för det finns inga företag. I Stockholm finns det däremot jättemånga företag, till exempel med olika språkliga inriktningar.
– Man måste inte konkurrensutsätta om man inte vill, konstaterar Amelie Tarschys Ingre.
Regeringen strävar dock efter att fler ska införa LOV och delar därför via Socialstyrelsen ut stimulanspengar till kommuner som vill utreda möjligheten att göra det.
Den kommun som vill införa LOV har en hel del att fundera på. Det finns inga standardiserade mallar för hur ett förfrågningsunderlag eller ett avtal med en leverantör ska se ut, även om lagen i sig självt sätter upp begränsningar.
Amelie Tarschys Ingre kan se en poäng med att det inte finns färdiga mallar. Politikerna är då tvungna att själva göra en analys över vilka behov som finns i kommunen.
– Om man ska införa LOV måste man fundera på vilken kvalitet man vill ha och vad som är rimligt att betala samt förstås veta vad det kostar i dag. Man måste tänka över vad man vill ha och är beredd att betala för det. Viktigt är också att fundera över hur man ska följa upp och granska.
– När man inför LOV styr politikerna på ett tydligare sätt verksamheten som medborgarnas företrädare. Både LOU och LOV är medel och inte mål i sig. Det är viktigt att komma ihåg att det är politikerna som sätter upp målen.
I NU nr 3/12 skrev vi om professor Marta Szebehelys slutsatser om Lagen om valfrihetssystem. Bland annat menar Szebehely att forskningen visar att det är ett missförstånd att äldre ”röstar med fötterna” och byter företag när de är missnöjda, i synnerhet om de bor på ett äldreboende. De orkar inte, vilket innebär att valfriheten har lett till ett minskat inflytande för de äldre.
Amelie Tarschys Ingre håller med om att den risken finns och att det är viktigt att ta god tid på sig att politiskt diskutera igenom vad man vill ha innan man tar fram förfrågningsunderlag och avtal.
Bilden av äldre som inte vill eller kan välja känner hon inte igen från sin egen hemkommun, där hon är ledamot i äldre- och handikappnämnden. På Lidingö har en medborgarundersökning som har gjorts i några år visat att Lidingöborna tycker om att ha valfrihet och är mer och mer nöjda. Samtidigt är hon medveten om att Lidingö är en kommun som har en hög andel högutbildade, vilka enligt vissa studier kan ha bättre förutsättningar att välja.
Vikten av att skriva bra förfrågningsunderlag kommer igen vid många typer av problem som har uppstått efter konkurrensutsättning. Privata företag kan till exempel inte granskas enligt lag på samma sätt som offentliga. En förutseende kommun kan dock låta skriva in i avtalet med företaget vilka uppgifter de behöver för att kunna granska verksamheten.
– När man ska göra uppföljningar är det viktigt att man får insyn i företagen, säger Amelie Tarschys Ingre och tillägger:
– På det här området finns det förbättringspotential, kan man väl säga.
Hon tror dock att kunskapen hos kommunerna kommer att öka när det gäller att utforma underlag, ställa kvalitetskrav och uppföljningskrav på företagen.
Ett av syftena med att konkurrensutsätta kommunala verksamheter är att det ska leda till en idéutveckling.
– Utmaningen är att kunna kontrollera kvalitén utan att begränsa leverantörens möjligheter till innovation, säger Amelie Tarschys Ingre.
En nackdel som hon kan se med LOV är att en kommun inte kan göra förändringar lika snabbt som när den har verksamheten i egen regi.
På det stora hela anser hon ändå att fördelarna överväger och att konkurrensutsättning ofta leder till bättre kvalitet och effektivitet, även i den egna regin.
Alternativen som står till buds för kommunerna om de inte vill införa LOV är att driva sina välfärdsverksamheter i egen regi eller att använda sig av Lagen om offentlig upphandling, LOU, som kom till redan 1993.
Det finns en del praktiska skillnader mellan LOU och LOV, som båda är sätt att upphandla verksamhet. I LOV får alla företag lika mycket betalt för sina tjänster. Man konkurrerar med kvalitet och inte med pris.
Med LOV får dessutom alla företag som uppfyller kommunens kvalitetskriterier starta verksamhet. Det finns inte heller någon deadline för när ansökan måste vara inlämnad. Nya aktörer kan alltså tillkomma på marknaden när som helst. LOV har visat sig vara fördelaktigt för kvinnor som jobbar inom vården, säger Amelie Tarschys Ingre.
– Det tycker jag som är engagerad i jämställdhetsfrågor är väldigt positivt med LOV.
Många kvinnor har startat hemtjänstföretag som inte innebär så stora instegskostnader, till skillnad från om man vill starta ett äldreboende. När det gäller äldreboenden och andra kapitalkrävande tjänster är det vanligare att större företag går in och att risken för oligopol därmed ökar. Men även inom hemtjänsten finns en sådan risk eftersom de stora företagen kan gå in och köpa upp små företag för att på så sätt komma åt de kundområden som de redan har inmutats.
Amelie Tarschys Ingre tror dock inte generellt att de stora bolagen är bättre eller sämre än de små.
– Jag tror inte att vi varken ska eller vill bli av med de stora bolagen inom till exempel äldreomsorgen, men det ställer höga krav på att utforma bra krav och förfrågningsunderlag.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att se om det är några skillnader i kvalitet mellan offentliga och privata företag.
Kristina Bergström
Skrivet av Administrator 2012-02-01 16:25
