Tidningen NU — det liberala nyhetsmagasinet

En skånsk skattkammare värd att visas upp

Per KarstenPer Karsten

REPORTAGE. Fyra kilometer söder om Lund ligger en fornnordisk guldgruva. 15 år av ut­grävningar har bit för bit avtäckt Skandinaviens största och mest fyndrika järnåldersbosättning. Nu vill Per Karsten, chef för Historiska museet, bygga ut ett vetenskapligt centrum i Uppåkra för att locka fler forskare och turister.

Under den vidsträckta slätten vilar en stad. En stad som var Skånes levande centrum i tusen år. När man står där uppe vid Uppåkra kyrka, 41 meter över havet, och låter ögat följa det platta landskapet som sluttar mot horisonten är det inte alldeles lätt att föreställa sig detta. Men magin, fantasin och gåtfullheten växer med historierna som berättas. Staden under markens yta har visat sig vara en kopia av Lund som ligger tre och en halv kilometer bort.
– Det är som om man lagt karbonpapper mellan Uppåkra och Lund. Allt tyder på att man beslutade
sig för att flytta staden för tusen år sedan och sedan försöka återskapa den. Lund och Uppåkra hade samma form och utbredning och templet och domkyrkan ligger på ungefär samma plats. Båda platserna har också en central väg som delar stad­en i en östlig och västlig del, säger Per Karsten, som är chef för Lunds universitets historiska museum.
Han hyser ett brinnande engagemang för Upp­åkra – Lunds mystiska gömda och glömda tvilling och spegelbild. Detsamma gör riksdagsledamoten Ulf Nilsson (FP) som under flera år gjort allt som står i hans makt för att öppna riksdagens ögon inför detta att i Skåne slumrar en forntida skatt vida större än Birka. 
– Jag har lagt motioner sex eller sju gånger nu i syfte att skapa förståelse för att Uppåkra är ett riksintresse som måste få finansiering genom staten, säger han.
Trots att motionerna har avslagits varenda gång ser han inte dem som meningslösa.
– De har bidragit till värdefull debatt och till att departementens tjänstemän blivit medvetna om diskussionen.
Utgrävningar har visat att i Uppåkra fanns Skånes politiska, religiösa och ekonomiska cent­rum från hundra år före vår tideräknings början och i hela tusen år framåt. Vad som sedan hände är höljt i dunkel, vilket bäddat för olika teorier. Man tror att när Lund väl etablerats så sjönk Uppåkra tillbaka till att bli en liten medeltida by. Sven Tveskägg grundade Lund, därför är det rimligt att han och hans fader Harald Blåtand
ligger bakom Uppåkras försvinnande i historien. De kom med kristendomen, Uppåkra var centralort för den uråldriga fornskandinaviska religion­en.
De arkeologiska utgrävningarna av Uppåkra påbörjades 1996 och sedan dess har hela 28 000 föremål hittats med hjälp av metalldetektor. Många av fynden finns nu att beskåda i glas­belysta montrar inne på Lunds universitets Historiska museum.
Här ståtar till exempel den vackra Uppåkra­bägaren som sannolikt användes i religiösa och sociala välkomstceremonier. En unik, blå­gnistrande glasskål tronar också här, med olika glaslager från samma tid.
Den låg i små skärvor som tog 1 300 timmar att sammanfoga (ett års arbete för konser­vatorn). Smycken och detaljrika dräktspännen speglar järnåldersmodet. Här finns de mystiska tunna ”guldgubbarna” som lär ha fungerat dels som en slags tempelpengar, dels som kvitton eller juridiskt befästande av beslut eller avtal. Kirurgiska instrument som skalpell, pincett och åderlåtningsjärn och grinande dödsskallar bär vittnesbörd om en svunnen tid, liksom vapenlansar och bronsögonbryn från prakthjälmar med romersk förebild. 
En stor mängd mynt daterade ända tillbaka till det första århundradet e. Kr har plöjts upp ur den skånska myllan. Många av mynten kan knytas direkt till berömda historiska händelser. Rekonstruktioner av stadens centrum har gjorts, med hednatemplet i trä som byggdes 200 e. Kr och som liknar en norsk stavkyrka. När staden flyttades till Lund fick domkyrkan inta templets plats. Det är unikt att förflytta en hel stad på det sätt man gjort med Uppåkra.
Föremålen sätter fantasin i rörelse, men det som finns att ta del av i dag som besökare är trots allt bara en bråkdel av det som hittats av arkeologerna. Utöver samlingarna på Lunds historiska museum finns en handfull att betrakta på plats i Uppåkra, inne i det stora plasttält som står som skydd för de numera ständigt pågående utgrävningarna.
De allra flesta fornfynden från Uppåkra finns i ett magasin på Gastelyckan i Lund. Här samsas
de med 10 miljoner andra forntida föremål upp­grävda ur den skånska jorden, alltsammans för­varat i inte mindre än 28 000 kartonger.

Men varför ligger de där och hur klarar järn­åldersfynd en sådan förvaring?
– Långsiktigt är det givetvis inte det bästa
sättet att hantera fornfynd på. Magasinförvaring är passiv förvaring och det finns inte klimat- eller temperaturkontroll. Men det är helt och hållet en finansieringsfråga.
– Det är inte mycket glamour att tala om papper och kartonger när man diskuterar finansiering av föremålsbevarande. Men vi har räknat ut att det skulle ta 17 år för en person att packa om allt det som i dag finns i lådorna på Gastelyckan, tillägger han.
Vid förvaringen utgår man från grundläggande regler om vilka material som fungerar bra ihop. Det gör till exempel trä, sten och gips. Metall och ben kräver olika luftfuktighet. Men alla tusentals föremål är ändå allt som allt bara ett nålstick. Det mesta finns fortfarande kvar i jorden, i denna kolossala och – för folk i allmänhet och turister i synnerhet – fortfarande anmärkningsvärt okända fyndplats.
Per Karsten vet vad han vill, och det är att skapa ett vetenskapscenter på plats i Uppåkra. Lagom till Lunds universitets 350-årsjubileum år 2017 ska det kunna invigas. En genomförande­studie av detta framtidsprojekt har gjorts av stiftelsen Uppåkra Arkeologiska Center. En byggnad på 4 500 kvadratmeter behöver uppföras för att rymma både forskarby och utställningar. Mellan detta dynamiska science center och Uppåkra kyrka tänker man sig en stor levande piazza och ett rejält utsiktstorn. Visionen är Europas bästa järnålders­utställning. Han tror att den skulle komma att dra till sig 100 000 besökare per år. Minst. Till dagens Uppåkradagar med publika utgrävningar kommer drygt 1 000 personer per år och till Historiska museet kom det 12 000 personer under 2011. Att en satsning på Uppåkra skulle ge mångdubbelt tillbaka till turism­näringen är han övertygad om.
– Det är viktigt att det finns aktivitet i Uppåkra. Min dröm är att det här blir en internationell arena för forskning. Mot­prestationen är att den ska vara helt öppen, publik och arbeta med modern vetenskapsförmedling där man utgår från den senaste tekniken och kognitionsforskningen om hur man presenterar ett budskap för mottagaren på bästa sätt. Det handlar om att inte fastna i traditionellt tänkande, säger Per Karsten.
Han pratar om att åskådliggöra, kommunicera och involvera besökarna med hjälp av den senaste tekniken, om virtual reality med markörer och visua­liseringsprojekt med hjälp av appar. Genom att besökarna tar med sig egen teknik, till exempel smartphones, kan projektet förbilligas och ständigt ligga i teknisk framkant. Ett pedagogiskt landskap utmålas.
– I framtidens museum får man inte en enda bild, du blir som besökare en del av den vetenskapliga processen. Utställningen måste vara flexibel och ständigt reagera på nya fynd. Uppåkra kan bli en slags symbol för framtidsforskning, här finns en oerhörd potential. Det handlar om att i tvär­vetenskaplig inramning besvara existentiella frågor och knyta samman forntid, nutid och framtid. Var kommer vi ifrån och vart är vi på väg?
Nu finns det möjligheter att göra besökaren del­­aktig på helt nya sätt!
”Uppåkra Arkeologiska Center kommer att agera brobyggare mellan akademiker och allmänhet, och öka tillgången till platsens berättelser”, står det i genomförbarhetsstudien.
Men i slutändan handlar allt om ekonomi. Och om politisk vilja. Både Per Karsten och Ulf Nilsson är frustrerade och pratar om ett Moment 22 där sak­en bollas mellan kulturdepartementet och utbildningsdepartementet.
– Här finns ett gyllene tillfälle att bygga broar mellan departementenoch lösa upp de vatten­täta skotten.
Helheten blir större än summan av delar­na, säger Per Karsten.
Ulf Nilsson menar att det är orimligt att ett universitet får ta ansvar för en riksangelägenhet.
Bakgrunden till dagens situation är att Lunds universitet på 1930-talet fick ett uppdrag från staten att ta ansvar för arkeologiska fynd, mynt och kyrklig konst från Skåne. Samlingarna är nu landets näst största.
– Men kulturarvet kan inte längre vara ett lokalt ansvar. Kulturdeparte­mentet måste se att Upp­åkra är ett riksintresse, säger Ulf Nilsson.
Framtida stöd och finansiering av verksam­het­en i Uppåkra kommer från Lunds kommun, Staffanstorps kommun, Lunds universitet, Lunds stift, Uppåkra församling och Region Skåne, vilka förenats i Stiftelsen Uppåkra Arkeologiska Center, som skisserat att ett upplevelse- och forskningscenter kräver en investering på 245 miljoner kronor. Den årliga kostnad­en beräknas till 46 miljoner och intäkterna till 16 miljoner.
Lunds universitet står i dag för museets verksamhetskostnader på 7 miljoner kronor.
Till förvaring, skötsel och underhåll finns ett öronmärkt bidrag på 2 miljoner. Från stat och region ges ”kultur­påsemedel” om 842 000 kronor.
– Beloppet saknar logiskt samband med våra behov. Dessutom har summan varit densamma
i 20 år, säger Per Karsten. 
text: Carina Sällberg 
foto: Historiska museet, Lunds universitet

Veckans enkätfråga

Bör allianssamarbetet fortsätta?

Loading...

Bloggare vi länkar till

  • Pax Baltica?
    2014-10-15 Strilaren II »
  • Nya tider
    2014-10-08 Strilaren II »
  • Varje annan regering...
    2014-09-13 Strilaren II »
  • Trojansk häst?
    2014-09-02 Strilaren II »
  • Gotland, värt att försvara!
    2014-09-01 Strilaren II »
Fler blogginlägg »

Twitter