Med rätt att snoka
REPORTAGE. Christer Hofström är Sveriges enda privata narkotikahundförare. Lika mycket som han avskyr droger älskar han sin
fyrbenta kollega. ”En hund dömer aldrig. Den gör ingen skillnad på en människa i uniform och en i fångkläder.”
Ögonen lyser av stolthet när han presenterar sin luktkänslige partner. Det är inte för inte som han valt att låta hunden spela huvudrollen i karriären.
– Hundar är det häftigaste som finns, jag kan inte tänka mig ett liv utan dem. Det är någonting med trofastheten och
ärligheten. Oavsett om man har varit ute hela dagen eller bara nere i tvättstugan, så är det fest när husse kommer hem.
Värdet på den snart treåriga labradoren Pimpim går således inte att mäta i pengar. Skulle man ändå göra en ansats att värdera honom kommer man snabbt upp i sexsiffriga belopp. Samhällsvinsten i form av de vårdinsatser och polisingripanden varje beslagstagen mängd narkotika sparar in är närmast oöverskådlig.
Efter 20 år i kriminalvårdens tjänst jobbar Christer Hofström i dag främst mot statliga behandlingshem i Stockholms län. Oftast är det beställningsuppdrag; personalen anar att någon har narkotika och kontaktar Christer för en genomsökning.
– Bara en av de anställda får veta när jag kommer, för att minska risken att drogerna hinner städas undan. Oftast hittar vi något.
Skillnaden i bemötande hos de intagna är stor jämfört med de tuffa attityder han stött på i fängelserna förr om åren. Där hände det att interner preparerat cellen med häftstift som kunde skada hunden och lagt ut vilseledande spår i form av kaffe eller vitpeppar.
– Då sa vi bara ”Tack för tipset!”.
En tydligare indikation kan man ju inte få.
– På hemmen har de en lite mer ödmjuk inställning till mig och hunden, det är lite spännande att vi kommer dit.
Christer Hofström är noga med att respektera klienterna och visa dem förståelse.
– Det är viktigt att vara diskret. Man går inte in i rum och röjer och stökar, utan är väldigt försiktig när man jobbar.
Hos varje uppdragsgivare får han skriva på sekretesshandlingar och ta reda på om någon är allergisk mot pälsdjur. Om så är fallet får Pimpim vila en stund medan han letar igenom rummet själv. Eventuella fynd rapporteras till personalen och därmed tar någon annans ansvar vid.
I dag finns ingen lagstiftning kring narkotikahundar, vilket ställer till problem när de hittar förbjudna preparat. Men också när hunden ska tränas mot olika droger.
– Eftersom jag inte får inneha narkotika
tar jag emot kontaminerade bomullstussar av gamla kolleger i rättsväsendet, berättar Christer. De får i sin tur drogerna från Statens kriminaltekniska laboratorium.
– När jag jobbade på anstalt hade jag licens för 28 olika preparat, men det upphörde i och med att jag blev privat.
Nu är Christer angelägen om att få politikerna att ta fram ett regelverk som han kan luta sig mot. Han har redan varit i kontakt med Johan Pehrson (FP:s rättspolitiske talesman) och Beatrice Ask.
– Det vore bra om man kunde ansöka om tillstånd att förvara narkotikan inlåst, exempelvis på en polisstation, och kvittera ut den på morgonen när man ska jobba.
Engagemanget mot droger har Christer med sig ända från tonåren då en del av hans nära vänner fastnade i missbruk.
– Några är döda i dag, andra sitter på psyket eller åker ut och in på fängelserna. Det har satt djupa spår hos mig.
Lisa Allström
Skrivet av Lisa Allström 2011-04-28 08:52
