Oscar Wåglund Söderström: EU:s kriser har utvecklat samarbetet

Foto: iStock

I del fjorton av NU:s idédebatt -skriver Oscar Wåglund Söderström om att EU:s 60-åriga historia visar att det är vid kriser som EU-länderna valt att ta stora språng och utveckla samarbetet. 

Vår europeiska union är alltid i kris. På drygt tio år har vi gått igenom en finanskris och en flyktingkris till vad som nu med rätta kan kallas en värderingskris. Ett av de största medlemsländerna är på väg att lämna unionen. Den framtidstro som fanns för tio år sedan har förbytts i en djup spricka mellan de länder som står upp för humanism och demokrati – och de som kränker rättsstaten och kräver stängda gränser. Högerpopulistiska vindar blåser över hela Europa, och risken är stor att antieuropeiska och främlingsfientliga krafter vinner stora segrar i EU-valet.

Det är lätt att bli pessimist i det här läget. Men EU:s 60-åriga historia visar att det är vid kriser som EU-länderna valt att ta stora språng och utveckla samarbetet vidare. EU har utvecklats tack vare ledare som vågat satsa på reformer som till en början verkat omöjliga. Inre marknaden, den fria rörligheten och euron är exempel på vad som gjort Europasamarbetet till en framgångssaga utan motstycke. Men denna gång står mer än vanligt på spel. För den fråga som det stundande EP-valet kommer att kretsa kring är: ska allt det vi har byggt upp utvecklas vidare – eller ska det avvecklas?

Den liberala vägen ut ur värderingskrisen kan aldrig vara att gå populisterna till mötes. Vårt svar bör även denna gång vara att utveckla EU mot ett tätare och starkare samarbete. Just nu står vår union inför en rad utmaningar som kräver att vi jobbar tätt ihop i Europa, och att vi hittar vägar som ger långsiktiga och hållbara resultat.

En utmaning kommer från Kina. Xi Jinpings regim arbetar strategiskt för inom några få år ta över USA:s roll som världens största ekonomi. Problemet är att expansionen till stor del sker genom teknikstöld, produkter som prisdumpas på världsmarknaden och investeringar som sätter utvecklingsländer i livslång beroendeställning. Europa är som ett gammalt ånglok när Kina rusar fram som ett höghastighetståg på magnetslingor, och redan idag är Kina vår tuffaste konkurrent.

En annan utmaning är den amerikanske presidenten. På bara två år har Donald Trump utmålat EU som säkerhetshot, ställt världen på gränsen till handelskrig, lämnat klimatavtalet och vänt ryggen åt efterkrigstidens världsordning. Klart är att EU kommer att behöva sköta mer av säkerhet och försvar på egen hand, och att vi har en allt viktigare roll att stå upp för demokrati och anständighet i världen.

Ett alltmer aggressivt Ryssland är en ytterligare utmaning. Ryssland utgör idag ett verkligt hot mot EU-ländernas säkerhet, delvis militärt men kanske framför allt genom desinformationskampanjer och cyberkrigföring. Det här är extra problematiskt när vissa medlemsländer nu stärker sina band med Ryssland.

Inifrån utmanas EU av populister och nationalister som vill upplösa unionen, eller åtminstone begränsa samarbetet rejält. Parhästarna Orbán och Kaczynski fortsätter att undergräva rättsstaten och kringskära pressfriheten. Vi ser en liknande utveckling i Rumänien, samtidigt som Italien bedriver en starkt invandringsfientlig politik.

Till de här svåra utmaningarna kommer förstås akuta problem som klimatet, gränsöverskridande brottslighet och hela asyl- och migrationsfrågan.

Hur bör då vårt liberala recept se ut?

Om EU ska kunna leverera resultat som gör skillnad behöver vi ändra EU:s spelregler i grunden, så att unionen kan agera snabbare och mer effektivt. Vi behöver dessutom öka öppenheten i EU-arbetet så att den demokratiska legitimiteten stärks. Här är några av de reformer som behöver genomföras de närmaste åren:

• EU-skatt på koldioxid och flygresor.

• En gemensam gränsmyndighet som tar över bevakningen av EU:s yttre gränser.

• Gemensam asylpolitik där alla länder måste ta ansvar.

• En gemensam, federal polis och en EU-åklagare.

• Fortsatt arbete för att ta bort handelshinder och regelkrångel för företagen.

• Närmare militärt samarbete och stärkt EU-beredskap mot informationskrigföring och cyberattacker.

• Regelbunden granskning av hur rättsstaten och medborgarnas rättigheter respekteras, och indragna EU-stöd till länder som inte sköter sig.

• Starkare offentlighetsprincip i EU och mer öppenhet i institutionerna.

Själva mervärdet med EU har alltid varit att samarbetet fokuserar på just den här typen av genuint gränsöverskridande frågor. Men vad som är att betrakta som ”gränsöverskridande” idag, är inte nödvändigtvis detsamma som för tjugo år sedan. Behovet av gemensamma lösningar ökar hela tiden i takt med den tilltagande globaliseringen.

Om EU som helhet ska kunna konkurrera med ett expanderande Kina krävs att hela den europeiska ekonomin lyfter. Fler behöver komma i arbete och hållbara trygghetssystem behövs som ger hjälp till omställning när olönsamma jobb försvinner. Därför har det blivit angeläget att EU börjar ställa vissa grundkrav på det sociala området och följer upp att- medlemsländerna gör nödvändiga reformer.

Flera av de här förslagen ligger nu på EU-ledarnas bord och diskuteras i Europaparlamentet. Det är frågor som kräver att man släpper på tabun och nationell prestige, men ingen omöjlig reformagenda. Lyckas EU leverera lösningar kring klimat, migration, brottslighet och jobb kan det bidra till att mota populismen, och förhoppningsvis även överbrygga den förtroendeklyfta som nu finns mellan öst och väst i unionen.

Europas liberaler behöver agera på flera fronter för att de här reformerna ska bli verklighet. Liberalerna och våra vänner i ALDE går till val tillsammans med Macrons ”En Marche!” med sikte på en gemensam partigrupp i Europaparlamentet, vilket bäddar för ett starkare liberalt inflytande än idag. Det kan vara avgörande när en ny kommissionsordförande och flera andra topposter ska tillsättas senare i år. Lika viktigt är att liberala partier runt om i Europa driver på för fler kommissionärer från den liberala familjen och för att EU-ländernas regeringar ska våga fatta beslut som leder unionen i rätt riktning.

Fram till valet i maj ska vi i Liberalerna knacka på tusentals dörrar och samtala med väljare om värdet av samarbete, om hur vi vill att EU ska bidra till att lösa viktiga samhällsproblem och att Sverige ska vara med fullt ut. Det kommer att krävas hårt arbete för en valframgång, men med ett glasklart, positivt budskap om ett starkare, reformerat EU är förutsättningarna goda.

Oscar Wåglund Söderström
Ordförande i Liberalernas internationella utskott, tidigare statssekreterare (L).

DELA