Olle Wästberg har tillsammans med Daniel Lindvall skrivit den nyutkomna boken ”Folkstyret i rädslans tid” (Fri tankes förlag). Nu träffade Olle Wästberg över en kopp kaffe för ett samtal om demokratins tillstånd och de politiska partiernas ansvar för att få fler medborgare att känna sig delaktiga i det demokratiska samtalet.
”Varningslamporna blinkar för demokratin. Demokratin står inför betydande utmaningar och ingenting tyder på att det är en tillfällig kris. Stödet för den auktoritära populismen kan ses som en protest mot hur det demokratiska systemet fungerar. Det är en rörelse som fångar upp de känslor av maktlöshet, utanförskap och oro som många människor har inför samhällsutvecklingen. Därför måste demokratin utvecklas.”
Förmanande ord från bokens författare till var och en av oss men med en särskild udd riktad mot de politiska partierna.
– ”Folkstyret i rädslans tid” är en bok som bör läsas av många men kanske särskilt av politiker och folkvalda, säger Olle Wästberg.
Olle Wästberg var ordförande och Daniel Lindvall huvudsekreterare i den statliga demokratiutredningen som presenterades år 2016. Boken ”Folkstyret i rädslans tid” är, liksom utredningen, en uppmaning till de politiska partierna och samhället i sin helhet att arbeta för att fler medborgare ska få möjlighet att vara med och forma framtiden. Och ett varningsrop för vad som kan komma att hända om en växande känsla av alienation inte tas på allvar.
”Folkstyret i rädslans tid” skrevs som ett svar på att Donald Trump blivit vald till president. ”Förfärad av vad som hänt i USA och vad som skulle kunna hända i Europa kände vi ett behov av att återvända till Demokratiutredningen”, skriver de båda författarna i boken efterord.
– Valet av Donald Trump som USA:s president och att nationalistiska populistiska partier nu har stöd av ungefär 20 procent av väljarna i flera europeiska länder visar tydligt behovet av att stå upp för demokratin.
– Vår värld har förändrats. I New York Times ställdes för ett tag sedan den retoriska frågan om vi befinner oss i ”The Weimar Moment”
– Det utmärkande för Weimarrepubliken var att det var en demokrati men att den hade mycket svårt att leverera. Den var svårt splittrad, med ständigt växlande regeringar och en försvagad politisk center. Det skapade en polarisering som ledde till nazisternas maktövertagande.
– Historien upprepar sig aldrig men vi ska ta lärdom av den. Donald Trump visar en sak när det gäller de auktoritära populisterna. Han valdes på en attityd som är antielitistisk och nationalistisk. Och nu kan vi se hur han efter Charlotteville närmar sig de yttersta fascisterna och rasisterna. Så även om de auktoritära populisterna ofta är lite mjukare i kanten under valrörelser så avslöjar de sig ofta längre fram.
– Det som utmärker Trumps väljare är att de instämmer i påståendet: det är ingen som lyssnar. Även här i Sverige finns en stor grupp som anser att de inte blir lyssnade på. Det här är något vi måste ta på allvar.
Tycker du att de politiska partierna har förstått allvaret?
– Nej, jag tycker att man i alldeles för liten grad har förstått vad den här situationen kräver av de politiska partierna.
– För att inte fler och fler ska känna sig alienerade från politiska beslut så måste vi finna former för hur människor ska kunna finna vägar till inflytande och känna att de kan påverka.
– Partierna måste genomgå en slags kulturrevolution. De måste bli långt mer öppna och ge fler möjlighet att påverka. I dag uppfattas de på goda grunder som små grupper som står med ryggarna utåt.
Maktkoncentrationen till partiledningarna bidrar till bilden av partierna som en sluten elit som inte vill lyssna, menar Olle Wästberg. De lokala partiorganisationerna och de folkvalda måste därför få möjlighet att bli mer självständiga i förhållande till sina partiledningar och det kan uppnås om delar av partistödet får förfogas av de lokala organisationerna och ledamöterna själva utan inblandning av partiledningarna.
– När ledamotsstödet infördes var tanken med stödet att det skulle ge riksdagsledamöterna möjlighet att individuellt profilera sig och vara mer fria från sin egen partiledning men istället lade partiledningarna beslag på ledamotsstödet.
– Det lokala partistödet var tänkt att stärka de lokala partiorganisationerna men stödet slussas i dag istället vidare högre upp i partiet.
– Den här utvecklingen har skapat starkt centraliserade partier där partiledningarna styr allt mer och det har i sin tur stärkt bilden av partierna som slutna eliter.
Under samtalets gång återkommer Olle Wästberg flera gånger till faran med att en växande grupp av medborgare upplever att ingen lyssnar på dem och att misstron mot de etablerade partierna ökar. Det riskerar att leda till ett missnöje som kanaliseras genom den auktoritära populismen, varnar Olle Wästberg
– Partierna måste börja kommunicera med väljarna där väljarna finns. De traditionella politiska partierna, framför allt mittenpartierna, är allt för frånvarande på nätet. Jag gjorde en högst ovetenskaplig undersökning genom att slumpa ut 50 riksdagspolitiker och tittade på vad de gjorde på Twitter och Facebook. Nästan alla använde nätet som en anslagstavla för att berätta vad de själva hade gjort eller skulle göra framöver. Men ingen av dem letade aktivt upp externa debatter och för att föra en dialog med väljarna.
– Det finns inte en politiker som inte sätter sig på tåget för att åka och prata med ett trettiotal medlemmar men att ägna en timme åt dagen att söka upp externa debatter är det nästan ingen som gör.
– Det här lämnar inte bara fältet fritt för högerextrema och andra populister utan det förstärker även bilden av de politiska partierna och politikerna som en elit som inte lyssnar.
– Det lokala partistödet var tänkt att stärka de lokala.
Ylva Westlund
