Sandra Ehne: Hon ska styra RFSL i en turbulent tid

Strax innan paraden ska avgå, får Sandra Ehne ett par minuter att andas ut och bara njuta av det som för många är höjdpunkten av Stockholm Pride. Snart ska 60 000 deltagare börja tåget genom Stockholm.

RFSL har haft en otrolig genomslagskraft i arbetet med hbtq-personers rättigheter. Men idag har organisationen oftare och oftare hamnat i blåsväder, i det hårdnande politiska klimatet. NU har träffat RFSL:s nyvalda ordförande. 

Sandra Ehne har en bakgrund som nog många liberaler – och säkert aktiva i andra partier – kan känna igen sig i. Hon växte upp i Scouterna och arbetade först med deras internationella projekt och senare deras mångfaldsarbete. Hon engagerade sig i Elevorganisationen och tillbringade fyra år i studentrörelsen.

– Jag satt i min första styrelse när jag var 14 år.

För tre år sedan blev hon ordförande för Stockholm Pride. Hon beskriver att hon nog kom in i styrelsen för Pride ”på något slags feminist-kort”. Då var hon framför allt aktiv i RFSU. Sandra Ehne identifierar sig som bisexuell, och när hon valdes till ordförande för RFSL i maj så var det första gången organisationen valt en bisexuell ordförande.

Ett av de panelsamtal som Sandra Ehne deltog i under Stockholm Pride – och det blir ganska många under den intensiva Prideveckan – var ett samtal om just bisexuellas roll inom hbtq-rörelsen. Talande nog hade det rubriken ”Bisexuell och helt djävla osynlig”.

– Det var ett seminarium jag behövde, för min egen skull. Jag hade tänkt att det här ska inte ta så stor plats, jag ska inte göra en sak av att jag är bisexuell. Men jo, jag ska inte bidra till osynliggörandet.

I de undersökningar av hbt-personers hälsa som genomförts, bland annat av Folkhälsoinstitutet, framgår det att bisexuella har sämre hälsa än till exempel homosexuella. Och en förklaring är just osynligheten. Att ständigt sakna förebilder, skapar en ”minoritetsstress”, förklarade sexologen Suzann Larsdotter för åhörarna till panelsamtalet.

– Efter den här veckan känner jag att det är mitt ansvar att ta mig an bi-fobin som finns.

– Det kommer innebära en personlig resa som jag trodde att jag gjort. Men jag ska ta mig an forskningen, lära mig om bi-historien inom RFSL. Det blir svårt, men just därför spännande.

Identitet är en betydelsefull fråga för RFSL, av just det skälet. Osynligheten som länge var förhärskande, bröts först när fler och fler började komma ut. Och från början handlade det både om förebilder och om kunskap. Det fanns inte mycket forskning att gå på, så personliga erfarenheter spelade en större roll för att skapa förståelse för hbtq-perspektivet inom en organisation.

Men identitetsfrågor har också börjat ifrågasättas. Det förekommer ett stråk av kritik mot ”identitetspolitik”, vad det nu är, i den allmänna debatten.

En annan återkommande kritik som drabbar både RFSL och Pride-rörelsen, är att den inte är tillräckligt partipolitiskt neutral.

I veckorna innan Pride fick Medborgerlig samling besked att de inte fick hyra ett tält i Pride Park i Stockholm, vilket ledde till kritik mot utestängningen.

Kritiken kommer från både höger och vänster. Och gärna samtidigt. Men Sandra Ehne tar kritiken med jämnmod.

– Om alla parter är lite lagom missnöjda, så tänker jag att jag gjort mitt jobb, säger hon.

– Om någon skulle vara nöjd, då är det förmodligen ett tecken på att någon annan är mycket missnöjd med vad vi gör. Det vore värre.

– När jag var ordförande för Pride, kom det mycket kritik mot att Pride ”bara var till för vita bögar”. Många kände sig exkluderade.

– Då spenderade jag mycket tid på att prata om hur spretig vår rörelse ändå är. Vi ska se den mångfald vi har i hbtq-rörelsen.

En del av den interna kritiken tror Sandra Ehne också har att göra med att förändring är obekvämt.

– Det finns hbt-personer som inte behöver förändringen. För dem blir det obekvämt när de ser hur andra personer tar plats i gemenskapen.

Men hon ser det bara positivt.

– Vi börjar äntligen leva som den mångfald vi alltid haft. Vi ska representera hela den bredd, den spretighet vi har.

– Vi försöker hålla ihop en grupp som faktiskt inte har något mer gemensamt än identiteten. Om du ser till samhällsklass, utbildning, sysselsättningar. Alla är väldigt olika. Det finns en stolthet i det.

– Och kritiken är så sorglig. När vi anklagas för att vara ”för vänster” eller ”för höger”, så tar det regnbågsflaggan ifrån så många som faktiskt finns med.

Det som gör henne mer orolig är hur den här kritiken är en del av hela den vindkantring som skett i samhället runt omkring. Samtalet har ett helt annat tonläge idag än för några år sedan. När kritiken nu kommer från höger så syns ordval som ”vänsterpack”, till exempel i debatten om Medborgerlig samlings utestängande, på twitter.

– Debatten har släpats ut på den populistiska högerflanken. Det är en del av den polarisering vi ser i hela västvärlden.

När RFSL bjöd in riksdagspartierna och Feministiskt initiativ till partiledardebatt på Stockholm Pride, fick inte Jimmie Åkesson någon inbjudan. Även det har mötts av kritik, men Sandra Ehne står fast vid beslutet.

– Tänk vad som hade kunnat hända om Sverigedemokraterna fått vara med. Hur lätt hade inte Åkesson kunnat kapa rubrikerna genom något utspel?

– Det hade lätt kunnat bli så att all rapportering dominerats av ”SD öppnar för homoäktenskap”.

För Ehne är det en fråga om att vara strategisk. SD kan mycket väl bli det största partiet efter valet, eller i alla fall bli så dominant att de kan påverka vem som bildar regering och hur politiken blir. Det kan RFSL inte göra så mycket åt. Däremot gäller det att knyta upp alla de andra troliga riksdagspartierna, få dem att göra tydliga ställningstaganden och visa hur mycket de har gemensamt inom hbtq-området.

– Jag är glad att alla de andra partierna var med och att de var överens om så mycket. Det var vad vi ville åstadkomma.

– Debatten visade ändå att det finns skillnader. Det är olika synsätt ibland, olika åsikter i vissa frågor.

– Här tycker jag vi ska ha höga förväntningar på hbtq-communityt. Vi behöver inte bidra till fördumningen av det politiska samtalet.

Historien visar att det går att få igenom hbt-reformer även när en regering är splittrad. Registrerat partnerskap infördes inte efter en proposition, utan efter att dåvarande Folkpartiet lagt fram utredningens lagförslag i en motion som fick majoritet i riksdagen. På motsvarande sätt la de tre partierna, S, V och MP fram en motion om ändring i äktenskapsbalken för att göra den könsneutral 2008.

Den blocköverskridande enigheten i hbt-frågor har gjort att sådana motioner kan samla majoritet i riksdagen. Det är det viktiga för RFSL att hålla fast vid, inför valdagen i år. Oavsett valutgången, så får inte arbetet med viktiga hbtq-reformer avstanna.

Sandra Ehne är väl medveten om att hbtq-frågor intar en särställning i Sverige, tack vare den här enigheten.

– Vi har en hel vecka att tala om våra rättighetsfrågor. Och vi blir lyssnade på. Det är ett otroligt ansvar. Partiledarna ställer upp. Det är inte många länder där det är självklart, men här är det det.

Men efter att EuroPride avslutats i Göteborg nästa helg, drar valrörelsen igång på allvar. Då räknar hon inte med att hbtq-frågor kommer att få lika stort utrymme. RFSL kommer inte att sluta jobba.

– Om SD:s stöd ser ut att öka, måste vi fortsätta, samla rörelsen, peppa varandra, hitta vägar både på riksplanet och lokalt.

– Efter valet kanske vi får ägna lite tid åt att ”sörja och gå vidare”. Det är då det är ett stöd att alla andra partier är så överens.

Det kommer att gå att hitta de där vägarna, hitta frågor där det går att komma framåt, det är Sandra Ehne övertygad om.

– Vi vill visa att RFSL inte är något litet särintresse. Hbtq-frågor får inte avfärdas, de är så viktiga för så många.

Text & foto: Ulf Schyldt

DELA