Skrota Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen är en koloss på lerfötter. Det råder det ingen tvekan om.

Det är en av de myndigheter som svenskarna har lägst förtroende för i dag. Siffror visar också på att en arbetsförmedlare i genomsnitt bara förmedlar knappt ett jobb per månad. Och jobben som förmedlas motsvarar inte ens en procent av det totala antalet nya arbetstillfällen.

Det är bara arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som ännu inte riktigt har tagit till sig detta. Hon slåss fortfarande med näbbar och klor för att behålla denna otidsenliga myndighet.

För närmare ett år sedan gav riksdagen genom ett så kallat tillkännagivande regeringen i uppdrag att ge den sittande Arbetsmarknadsutredningen i uppdrag att ge förslag till hur delar av Arbetsförmedlingens uppgifter, delar som inte innebär myndighetsutövning, kan läggas ut på andra aktörer på arbetsmarknaden. I förra veckan återkom ministern för första gången om detta. Hon erkände lite motvilligt att myndigheten inom flera områden inte har levererat ”tillräckliga resultat” och att ”resultatförbättringarna går för långsamt”.

Det är visserligen ett litet steg på väg till insikt, men om man ska använda Ylva Johanssons egna ord är det en resultatförbättring som går för långsamt.

Alliansen ligger mil före regeringen när det gäller att se över Arbetsförmedlingen och dess framtid. Man har under det gångna året dragit den helt riktiga slutsatsen att här fungerar det inte längre att lappa och laga. I stället bör myndigheten läggas ner helt och hållet då den inte lever upp till sitt namn och en ny myndighet med ett helt annat fokus bör byggas upp från grunden. En myndighet som fokuserar på människor som står långt ifrån arbetsmarknaden, som unga och nyanlända, och som genom sitt arbete verkligen hjälper till att bryta bidragsberoendet.

Det är helt galet att Arbetsförmedlingen ska arbeta med välutbildade personer som står nära arbetsmarknaden. Sjuksköterskor och ingenjörer har en bra arbetsmarknad och kan klara sig på egen hand. Och Arbetsförmedlingens platsbank kan andra, fristående, aktörer sköta bättre.

Att regeringen nu vill förbättra möjligheterna för kommunerna att medverka i arbetsmarknadspolitiken är dock bra liksom att man slår fast en gång för alla att Arbetsförmedlingens kontor bör ligga i de områden där behoven är störst. Ur ett borgerligt perspektiv ska man väl inte heller gnälla om att Arbetsmarknadsutredningen nu får ett tilläggsdirektiv om ge förslag på vilka delar av myndighetens uppdrag som kan läggas ut på andra aktörer.

Problemet är bara att man inte tar ett större helhetsgrepp och börjar om från början. Det går inte att reparera något som är så trasigt som Arbetsförmedlingen. Riv och bygg nytt i stället.

DELA