Två vill leda LUF

På kongressen i augusti ska Liberala ungdomsförbundet välja en ny ordförande efter Joar Forssell. Redan nu har två LUF:are sagt att de kandiderar – Romina ­Pourmokhtari, idag vice ordförande för LUF, och Simona Mohamsson, ­för­bundets 2:e vice ordförande. NU bad dem berätta om sig själva och sina kandidaturer.

Simona Mohamsson

– För 24 år sedan föddes jag i Hamburg som barn till två invandrare. Tillsammans valde de att söka ett bättre liv. I Sverige har jag fått bättre chanser än jag någonsin hade haft om mina föräldrar inte gjorde de här valen, men jag har genom mitt liv också fått bära dessa val. I Sverige blev jag en blatte. För 20 år sedan fick jag min första lillasyster. Sedan dess har jag lärt mig hur man tar ansvar, hur man sätter andra framför sig själv och hur man är en lag­spelare. Som storasyster blev jag ödmjuk. För 8 år sedan blev jag medlem i LUF. Genom mitt engagemang lärde jag mig hur man tar strid för den ­maktlöse. Jag blev kompromisslös.
– Mina erfarenheter har format mitt engagemang och gjort mig till den Simona jag är idag, en ödmjuk, kompromisslös blatte.

Hur började ditt engagemang i LUF?
– Tidigare hade jag hade föreställningen att liberaler ville göra den starke starkare, den rike rikare och den redan kloke klokare. Därför började jag min politiska resa som anarkiskt. När jag bestämde mig för att omvandla min ilska till engagemang insåg jag att politiken var den enda vägen att förändra den värld jag var så arg på. När jag skrev på LUF:s medlemsblankett tänkte jag att det var det minst dåliga alternativet men idag är jag helt övertygad om att var ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv.

Hur ser du på förbundsordföranderollen? Hur vill du utveckla den?
– En ordförande ska kunna vara på två platser samtidigt, längst fram för att leda kampen och längst bak för att stötta den. En ordförandes roll ska inte vara att fronta LUF i alla frågor, utan utrusta fler med verktygen att göra detta på ett bra sätt. Att rusta organisationen för den tid när man inte själv längre är med är ett viktigt ansvar som ledare.
– Internt är jag varm, omhändertagande och inlyssnande. Externt är jag högljudd, radikal och den som försvarar idéer som kan vara obekväma. Jag är den som sitter inklämd mellan en ilsken vänsterpartist och en självgod kristdemokrat och hugger åt båda håll. Jag är den som kritiserar vänsterns brist på hjärna och borgerlighetens brist på hjärta. För mig är rollen som förbundsordförande inte en fråga om karriär, utan kamp.
Vem är din ledarskapsförebild?
– Hans Nestius. Den stridbara förkämpen för den fria aborten i Sverige. Som medlem i FPU under 1960-talet ledde han kampen och riskerade sin frihet.

Vem är din politiska förebild?
– Ruth Bader Ginsburg. Politiska kamper förs inte alltid av politiker utan många gånger av människor som vågar ta täten för att ändra systemet inifrån.

Hur vill du utveckla LUF?
– LUF ska vara platsen där nytänkande ideologer, praktiskpolitiska genier och kaxiga aktivister samlas. Därför måste LUF bli bättre på att sänka trösklarna för engagemang och utrusta våra medlemmar med kunskapen om det politiska hantverket.
– Vi ska värna vår stolta historia genom att fortsätta vara den humana kraft som hjälper flyktingar, står sida vid sida med HBTQ+ rörelsen i Belarus och tar strid för den mest grundläggande friheten när den stora staten gör återkomst i partiprogrammen.
Hur ser du på LUF:s roll gentemot L?
– LUF är inte partiets fotpall. Vi ska vara ­partiets ideologiska piska när man väljer att gömma sig i skuggan av konservatism och­ ­socialism. Samtidigt ska vi vara partiets morot som ­levererar genomtänkta förslag och arbetar natt och dag för idéerna vi gemensamt tror på.

Hur ser du på LUF:s roll som politisk motor? Hur bör LUF utvecklas politiskt?
– Vi är en rörelse byggd av människor med ­starka åsikter och stor drivkraft. Jag vill se ett mer radikalt LUF, med två fötter fast på ­jorden men som vågar drömma sig bort i galna ideér grundade i solidaritet, rättvisa och kampglöd. För oss är skadan av ofrihet ett ­större hot än konsekvensen av frihet. Vi ska vara ­hård­polerade ideologer på ytan, men obotliga humanister på insidan.

När en person tänker på LUF, vilka tre ord vill du hen först får upp?
– Modiga, solidariska och nördiga.

Romina Pourmokhtari

Vem är du?
– Jag bodde praktiskt taget på biblioteket varje sommarlov och alltid hade flest åsikter på samhällskunskapen i skolan. Jag hittade hem när jag kom till Liberala ungdomsförbundet och ­träffade likasinnade. Jag är förste vice ordförande för LUF, har suttit i olika LUF-styrelser i fem år och arbetat som regionrådssekreterare i tre år. Gör allt från att demonstrera för öppna gränser utanför riksdagen med låtsasblod på plakaten till att vara mötessekreterare på partiets lands­möte. Studerar statskunskap på Uppsala ­universitet och när jag har tid över så gillar jag att stå i AIK-klacken eller lyssna på hiphop.

Hur började ditt engagemang i LUF?
– Mina föräldrar flydde till Sverige och fann en fristad, utbildade sig här och gav mig alla ­förutsättningar att lyckas i livet. Samtidigt såg jag hur mina klasskamrater inte alls hade samma förväntningar på sig. I gymnasiet fick jag upp ögonen för Folkpartiet som hade rätt ­analys av utbildningspolitiken, integrationen och dessutom var feminister. När jag sprang på Joar så blev jag övertygad om att LUF var rätt för mig. Så det var nog tack vare min pappa som kom till Sverige som politisk flykting, mina gamla klasskompisar och Joar, som är proffs på att värva.

Hur ser du på förbundsordföranderollen?
– Ordföranden ska samla förbundet och vara dess högsta representant. Jag tror att det är­ ­viktigt att man kan sälja in frihet och liberalism till ungdomar på ett bästa sätt. Göra våra budskap attraktiva för fler personer och våga driva på för nya idéer och förslag. Vi AIK:are är vinnarskallar och det är en egenskap jag bär med mig in i politiken.

Vem är din ledarskapsförebild?
– Janne Andersson. Han kan framstå som tuff utåt men hans spelare beskriver honom som varm och omtänksam. Det är egenskaper som jag tror bygger upp ett starkt lag, oavsett om det är fotboll eller politik. Att uppträda schysst och ärligt, rakryggat och snällt. Att ta ansvar och gå i täten men samtidigt vara lyhörd och transparent mot sina kollegor. Man måste våga lita på att alla vill förbundets bästa, och ta in folks åsikter på riktigt.

Vem är din politiska förebild?
– Birgitta Ohlsson. Hennes sätt att förmedla politiska budskap är unikt och etsar sig fast i ens minne på ett alldeles särskilt sätt.

Hur vill du utveckla LUF?
– Jag vill att vi tar täten i utbildningsfrågan, just nu ser vi hur MUF försöker ta den ­rollen. Detsamma gäller KDU med deras låtsas­feminism. LUF ska vara det naturliga valet för alla ungdomar med liberala värderingar och ett intresse för politik. Vi har hundratals eldsjälar som är beredda att lägga en stor del av sina liv på LUF. Därför måste vi som leder organisationen erbjuda det stöd som går för att få vardagen att gå ihop men också att man ser värdet i ett ­engagemang hos oss och hur det kan utveckla en som person.

Hur ser du på LUF:s roll gentemot L?
– Den ideologiska vakthunden är bra, men jag tror också att vi behöver vara en ideologisk och policyskapande motor. Jag är mycket stolt över den utveckling som har skett i relationen mellan partiet och ungdomsförbundet de senaste åren. Men det finns också ett värde i att vi vågar säga ifrån när vi är kritiska. Vi måste våga ha våra egna visioner oberoende av partiets ståndpunkter. LUF måste få stå på egna ben. Det är vi som är kampanjmaskineriet i valtider – nu ska vi stå för den idépolitiska utvecklingen.

Hur ser du på LUF:s roll som politisk motor? Hur bör LUF utvecklas politiskt?
– Den rollen måste få ta mer plats än den gör idag. LUF ska försvara friheten där den finns, och skapa den där den saknas. Både i förorterna där många föräldrar inte har någon studievana, men också på landsbygden där den enda förväntan du har på dig är att du jobbar där dina föräldrar jobbat, så har vi problem med vårt utbildningssystem. Vi förändrar på riktigt genom att vara en samlande frihetsrörelse. Jag vill att LUF ska arbeta med policyutveckling och idépolitik så att vi ständigt ligger i framkant gentemot de andra förbunden. Tydligt fokus ska ligga på utbildningspolitiken, feminismen och ideologi.

När en person tänker på LUF, vilka tre ord vill du hen först får upp?
– Smarta, kaxiga och pionjärer.

DELA