Var är våra skygglappar?

De senaste veckorna har jag hamnat i en del diskussioner om höghastighetsjärnväg på grund av ett nytt projekt på Fores. Det har varit en lärorik illustration av varför förnuftiga och vanligtvis omdömesgilla personer är oeniga om frågor.

Ibland beror det på att vi gör olika bedömningar där det är svårt att säga säkert att den ena är helt orimlig. De flesta liberaler menar att det är olämpligt att lägga ut polis och försvar på entreprenad. Då går det inte att rakt av avfärda att det kan vara olämpligt med privata företag i äldreomsorgen. Man gör en bedömning från fall till fall och bör respektera den som har gjort en annan bedömning.

I den mån oenigheten består i missförstånd eller okunskap om statistik och fakta kan man försöka reda ut det, men den grundläggande olikheten i inställning finns kvar. (Och därmed blir det ofta svårt att reda ut statistik och fakta, eftersom man kommer att tolka dem olika.)

För mig är det summan av de olika mer eller välgrundade bedömningarna som utgör en ideologi – i alla fall kan det kallas en ideologi om bedömningarna någorlunda kan passas ihop till en helhet som det går att sätta en inte alltför missvisande etikett på.

Mina diskussioner om höghastighetsjärnväg har hittills haft en lite annan karaktär. Med något undantag har argumenten för att bygga järnvägen innehållit rena missförstånd av de utredningar som har gjorts eller ekonomiska nonsensargument. Det finns nog några undantag där det verkligen handlar om en helt annorlunda, extremt optimistisk bedömning av hur järnvägen ska förändra Sverige. Men i de flesta fall verkar det handla om förnuftiga personer som har intalat sig själva och varandra att det här är bra och av olika skäl har svårt att backa när argumenten inte håller.

I de flesta frågor består nog politisk oenighet av en blandning av skygglappar och ideologiska olikheter; just här har det bara synts mig vara ovanligt mycket av det ena.

Låt oss då inte glömma att Alliansen gick till val på att bygga höghastighetsjärnvägen, trots att argumenten emot var tydliga nog redan då. Frågan som vi bör ställa oss är vilka delar av vår nuvarande politik som är mer dogm än en liberal tolkning av tillgängliga fakta? Var har vi våra skygglappar?

Andreas Bergström 

DELA