Vladan Lausevic: Federalism är i grunden ett liberalt begrepp

Foto: iStock

I den artonde delen av NU:s idédebatt lyfter Vladan Lausevic det ”förbjudna f-ordet”. Bör liberalerna driva en tydligare federalistisk politik? Vilka konsekvenser bör det få?

Debatten om EU:s utveckling handlar även om synen på institutioner och individen. För liberaler gäller det att agera flerdimensionellt och att politiken är synkroniserad mellan olika beslutsnivåer, även rörande den globala utvecklingen.

Ett liberalt svar för framtiden bör vara mer frihet, mångfald och maktdecentralisering inom ramen för det europeiska flernivåstyret.

Situationen kan beskrivas som paradoxal när Liberalerna har lågt väljarstöd i relation till att Sverige har ett högt antal liberala väljare. Potentiella kärnväljare som storstadsbor, frilansare och akademiker är fler idag i takt med postindustriell samhällsutveckling.

Liknande paralleller finns rörande EU-dimensionen. EU är institutionellt mer integrerat än någonsin och fler identifierar sig med unionen som styrelseform.

Det finns gott om utrymme för reformer men samtidigt misslyckas ALDE och dess partier med att leverera tillräckligt meningsfulla och inspirerande förslag inför 2020-talet. Inte minst rörande hur unionen ska styras och individens suveränitet.

Även bland många liberaler som ofta hittar sin politiska inspiration i USA är det vanligt att få politisk allergi så fort f-ordet nämns.

Sant, Europa har aldrig varit ett land och behöver inte heller bli det. I vetenskapliga analyser beskrivs EU som en konfederation med federalistiska institutioner som domstolen.

Nästan varannan EU-invånare bor i symmetriska eller asymmetriska federationer som Tyskland och Spanien.

EU:s utveckling påverkar och påverkas av den globala dimensionen, inte minst rörande migration.

Liberalismens stora bidrag i mänsklighetens moderna historia är främjandet av ekonomiska, mänskliga och teknologiska flöden. När fler människor samspelar med varandra utvecklas olika relationer och förutsättningar för institutionell utveckling.

Många europeiska politiker och akademiker har under det kalla kriget främjat idéer som regionernas Europa och Europas förenta stater.

Men sådana idéer har inte varit särskilt folkförankrade. Dessutom, idéerna i sig har inte alltid handlat om att utveckla saker och ting i liberal riktning.

Det är en delförklaring till varför begreppet federalism i europeisk kontext ofta har negativ laddning i den politiska kommunikationen jämfört med USA, Kanada eller Indien.

Intressant nog, det parti som i Sverige har agerat mest för en federalistisk utveckling av unionen är Centerpartiet.

Genom att ”europeisera” sin Sverigepolitik och delarna av sin partihistoria präglad av decentralisering och skepsis till den centrala beslutsnivån.

Liberalerna har däremot under lång tid gjort två misstag. Dels har vi presenterat oss i första hand som det Europavänligaste partiet och dels använder vi ”mer samarbete” som ett övergripande slagord. Utan att ta mer hänsyn till och reflektera över ifall mer vänlighet och mellanstatlighet verkligen behövs i olika policyområden och vad det innebär för individen, ekonomin och demokratin.

Många partier i EU, inklusive liberala, har genom historien haft en tendens att betrakta EU-dimensionen som något neutralt eller internationellt. Tanken var att om bara vissa institutioner utvecklas, som ministerrådet, så kommer dessa att basera sig på konsensus.

Men så är inte fallet eftersom beslut på EU-nivå har konkreta konsekvenser i människors vardag. Begrepp som samarbete är otillräckliga i relation till den upplevda verkligheten och den faktiska beslutsfattningen.

Precis som på nationell nivå tävlar olika partier och idéer om makten och policyn. Även nationalistiska partier har sina idéer om hur EU bör vara genom olika former av extremism och kollektivism.

Inte minst när det kommer till synen på migration, muslimer och maktutövning. Men utöver nationalistisk politik som vänder sig emot europeisk demokrati, konstitutionalism och medborgerlighet behöver liberaler hantera EU:s institutionella problem.

Det som som skiljer en union från staten/landet är att en union innehåller ett större antal styrelsesätt (governance). Vissa beslut tas överstatligt, andra mellanstatligt. Vissa beslut tas genom koordinering och harmonisering, andra genom att involvera mer lokala och regionala nivåer.

Federalismen har historiskt sett varit en del av liberalismen. I modern tid har liberala tänkare som Friedrich Hayek utvecklat idéer om europeisk federalism för att främja fred, handel och välstånd.

Därför finns det utrymme för liberaler att berätta om hur en union kan utvecklas enligt liberalismens idéer och principer.

Vi kan börja med att kommunicera mer om federalismens fem M:

• Maktdelning. ”Rätt beslut på rätt nivå” genom att konstitutionalismen har tydligare presentation och förankring rörande beslutsfattning, kompetenser och policyområden.

• Maktbegränsning. Olika beslutsnivåer konkurrerar kontinuerligt om makten. Den federala nivån måste vara begränsad som möjligt eftersom den står som längst ifrån medborgarna.

• Maktdecentralisering. Federalism utesluter inte centralisering i sig men är i sin idékaraktär decentraliseringsfrämjande med fokus på den lokala nivån.

• Mångfald, i politisk, ekonomisk, kulturell mening. Institutionell konkurrens som rörande skatter är vital. Federationer kan ofta ses som ”politiska laboratorier”.

• Medborgarskap. Demokrati och relationer mellan individen och den federala nivån. Vi behandlas som individer med suveränitet, friheter och rättigheter samt deltar i det politiska samtalet.

Därför måste vi fråga oss bland annat följande. Önskar vi att ”hela EU hjälps åt” genom stater eller bör städer och regioner få mer suveränitet i frågor om humanitär migration?

Om det etableras ett ”EU FBI” behövs fortfarande 28 liknande motsvarigheter?

Kan den Europeiska Sociala Pelaren verkligen hjälpa fattiga i Lettland och Portugal eller kan EU-nivån erbjuda medborgarutdelning som gör direkt skillnad?

Liberalerna får ofta kritik för att sakna mer sammanhållen samhällsberättelse, vision och meningsfullhet. EU-dimensionen, liksom den globala erbjuder oss möjligheten att ”synka” och samordna vår politik. Genom att agera flerdimensionellt kan vi på långsikt bidra till mer frihet och öppenhet i unionen som hanterar 2020-talets stora ekonomiska och icke-ekonomiska frågor.

Vladan Lausevic är medlem i Liberalerna, ALDE och Europafederalisterna samt tidigare biträdande rektor i Europastudier vid Manipal University.

DELA