Alla har ett ansvar för att bekämpa rasism

När elvaåringarna i den lilla bruksorten blev patrioter valde Daniel Poohl en annan väg. I dag är han vd för den antirasistiska stiftelsen Expo som bevakar högerextrema rörelser.

Daniel Poohl växte upp i en liten bruksort i hjärtat av Dalsland. Som så många andra som växte upp på 80- och 90-talen kom han att uppleva en tid då högerextrema ideal tog sig allt längre ner i åldrarna. Något som blev uppenbart för honom när flera av hans då elvaåriga klasskamrater plötsligt började bära bomberjackor, rakade av sig håret och blev patrioter som de själva kallade sig, berättar han. Själv hade Daniel blivit kompis med några av de barn som nyligen hade kommit som flyktingar till den lilla orten från det då krigshärjade Jugoslavien. Han hade svårt att förstå sina klasskamraters beteenden.

Tror du att attityderna i bruksorten skiljer sig mot dem i större städer?

– Ja, det tror jag. Det visar också de flesta attitydundersökningar. Attityder är i och för sig inte bara knutna till vad folk svarar i enkäter. I större städer kan du, om du har pengar, i en enkät svara att du tycker att ett mångkulturellt samhälle är fantastiskt samtidigt som du väljer att bosätta dig i ett extremt segregerat område där du inte behöver träffa de människor som du säger dig inte ha några problem med. Jag tror att rasismen i större städer tar sig andra former där du kan göra fler val utifrån segregerande perspektiv.

På senare tid har det uppmärksammats hur främst judar i Malmö, men också muslimer i Södertälje, har blivit utsatta för hatbrott och där förövarna har varit antingen muslimska och kristna grupper med rötter i Mellanöstern. Daniel Poohl påpekar att rasistiska föreställningar finns i hela samhället och inte bara något som svensk majoritetsbefolkning kan bära. Men han menar samtidigt att det stora ansvaret ligger på majoritetsbefolkningen. Det betyder inte att någon är fri från ansvar.

– Vill vi skapa ett inkluderande samhälle har alla, både politiker, civilsamhällets olika aktörer samt vi som enskilda medborgare ett ansvar för det.

Hur ser den organiserade rasismen ut i dag?

– Vi har ju dels rena nazistiska grupperna som är få till antalet men relativt aktiva. Det finns också grupper som ideologiskt, till skillnad från nazisterna, inte fokuserar på rasideologi utan lägger mycket vikt vid etnicitet och idén om att knyta sitt land till ett folk.

Sedan finns det, enligt Daniel Poohl, en position som Sverigedemokraterna har valt att konstruera och som de själva kallar för kulturnationalism. Han säger att de själva ser det som en inbjudande nationalism som välkomnar människor om de assimilerar sig.

– Men den praktiska konsekvensen av deras politik är att ingen ska få komma hit och få möjligheten att assimilera sig. Dessutom har SD väldigt lite politik för att människor ska kunna assimilera sig. Det här är väldigt mycket en position som man har tagit för att distansera sig från de andra grupperna.

Stödet för Sverigedemokraterna ökar kraftigt i många opinionsmätningar samtidigt som attitydundersökningar visar att befolkningen på det stora hela är positiv till invandring och invandrare. Hur går det ihop?

– Jag tror att det handlar om en polarisering där de som tycker att ”vi måste göra något” går till Sverigedemokraterna samtidigt som många andra fortfarande känner att det är viktigt att stå upp för en generös flyktingpolitik – även om det innebär utmaningar. Jag tycker att vi ska omfamna det som jag menar är en del av den svenska nationalismen – idén om att vi vill vara ett samhälle som är öppet mot omvärlden och ett samhälle som tar sitt ansvar när människor tvingas fly.

– Samtidigt är det ju så att vi är väldigt duktiga på att öppna dörren men sedan stänga alla andra dörrar som kommer därefter. Det tror jag är en jätteutmaning där vi behöver skapa en politik som till fullo gör det möjligt för människor att vara en del av vårt gemensamma samhälle.

Hur skulle SD påverkas om andra partier började anammade en mer restriktiv invandringspolitik?

– Det finns lite olika svar på den frågan om man studerar andra länder. Men eftersom att Sverigedemokraterna nu äger frågan så totalt skulle det ta lång tid att vinna tillbaka de väljare som man har förlorat. Risken är dessutom stor att man underskattar att det här inte bara handlar om sakpolitik.

– Mycket handlar om hur man ser på samhällets konflikter och här tror jag att Sverigedemokraterna framgångsrikt har lyckats sälja in bilden av att vi har en korrupt elit som bär upp ett antal minoriteter och där många uppfattar att man hamnar i kläm.

När Expo tittade på vad de kommuner där SD ökar mest har gemensamt är det kommuner som präglas av lågt kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital.

– Vill man vinna de här väljarna måste man erbjuda en annan analys av hur samhället hänger ihop. Risken är annars stor att de här väljarna kommer att fortsätta se politiker som en korrupt elit även efter att de börjar förespråka en mer restriktiv invandringspolitik.

Daniel Poohl säger att han kan uppleva att det ibland från politiskt håll har blivit så att ett ställningstagande mot Sverigedemokraterna har blivit ett enkelt sätt att inte behöva ta tag i de sakpolitiska utmaningarna som finns på området.

– Jag vill se politiker som är väldigt tydliga mot Sverigedemokraterna men som samtidigt gräver ner sig i de här frågorna och på riktigt tar fram en politik som gör skillnad.

– Jag är till exempel orolig över det faktum att Socialdemokraterna väljer att inte ha någon person som är ansvarig för integrationsfrågorna. Det gör att de tappar helhetsperspektivet.

Han tycker att Folkpartiet har varit rätt ute när man har talat om språkets betydelse för människors möjligheter att komma in i samhället.

– Men jag har aldrig förstått poängen med att paketera det med hårda krav. För mig handlar det om en rättighet att få möjligheten att lära sig språket.

Tobias Setterborg

DELA