Därför säger Liberalerna nej till ”gymnasieasyl”

Efter kritik från många remissinstanser mot förslaget om att ge ensamkommande som fått avslag på asylansökan en chans att gå på gymnasiet i Sverige, har regeringen delvis arbetat om förslaget. Fredrik Malm, riksdagsledamot (L), utvecklar liberalernas skäl att ändå avvisa förslaget.

REGERINGEN HAR ÖVERLÄMNAT en lagrådsremiss som innebär att en stor grupp ensamkommande unga med avslagsbeslut ska få uppehållstillstånd för studier på gymnasiet eller komvux. Lagrådet ska yttra sig och därefter kan det bli en proposition som riksdagen behandlar senare i vår.

Liberalerna är kritiska till förslaget. Samtliga som omfattas har fått avslag på sina asylansökningar eftersom de inte har skyddsskäl. Det har inte heller funnits någon annan grund att bevilja dem uppehållstillstånd. Alla är över 18 år. I praktiken är regeringens förslag en amnesti för dem som sökte asyl i Sverige som ensamkommande före 24 november 2015 och som drabbats av handläggningstider längre än 15 månader, och som därefter har fått avslag.

DET ÄR INTE rimligt att helt strunta i myndighetens och domstolarnas prövning och domar för en viss grupp. Det innebär att vi återigen får en politiserad asylprocess där högljudda kampanjer kan leda till att vissa får en fördelaktig behandling framför andra asylsökande. För oss i Liberalerna är det skyddsskäl som ska avgöra om man får stanna eller inte. Vi värnar asylrätt och individuell prövning.

Förslaget innebär att personer får uppehållstillstånd om de skriver in sig på en gymnasie-, komvux- eller yrkesutbildning. Om de klarar studierna förlängs uppehållstillståndet. Ansvaret flyttas därmed från Migrationsverket till lärare och rektorer, som genom att godkänna eller icke godkänna en elev avgör om personen får stanna i Sverige eller inte. Det är orimligt att lägga ett sådant ansvar på skolpersonal. Det är Migrationsverket som ska fatta beslut om uppehållstillstånd.

Därtill blir belastningen stor på skolan. Antalet 9 000 personer motsvarar 300 skolklasser, eller 8-9 stora gymnasieskolor i storleksordningen Norra Real i Stockholm eller Schillerska i Göteborg.

REGERINGEN STÄLLER DESSUTOM väldigt låga krav på de som får detta uppehållstillstånd. De behöver inte klara studierna och få godkänt i sina ämnen. Det enda kravet som ställs är att ”redovisa studieaktivitet”. Men även detta måste förstås i slutändan avgöras av lärare och rektor. Andelen elever som läser språkintroduktion som sedan får en gymnasieexamen är väldigt låg.

Det spelar heller ingen roll om en person farit med osanning om sin ålder, så länge detta inte upptäcktes redan när asylansökan lämnades in. Men under flyktingkrisen var belastningen så stor att kontrollen av åldern var mycket bristfällig. Endast uppenbara fall där personer var betydligt äldre än 18 år kunde leda till att de bedömdes som myndiga när de anlände. Många som fått avslag har registrerats till 18 år av Migrationsverket, fast de i själva verket kan vara flera år äldre.

EN ANNAN VIKTIG invändning mot regeringens förslag gäller identitetskrav. En person som inte åberopar skyddsskäl måste kunna styrka sin identitet, vilket vanligtvis sker med ett pass. För en asylsökande gäller att kunna göra sin identitet sannolik, vilket man till exempel kan göra genom en muntlig berättelse.

Bekymret för de 9 000 personerna som omfattas av regeringens förslag är att många av dem varken kunnat styrka sin identitet eller ens göra den sannolik. Många har inte kunnat göra sin ålder sannolik, och därmed inte heller sin identitet. De klarar alltså inget av de beviskrav som ställs vad gäller identitet.

Regeringens slutsats av detta är att helt slopa beviskraven. De föreslår att lagen ska lyda som följer: ”Uppehållstillstånd får beviljas även om utlänningens identitet är oklar och han eller hon inte kan göra sin uppgivna identitet sannolik”.

TUSENTALS PERSONER MED beslut om utvisning ska alltså kunna få uppehållstillstånd, och dessutom utan krav att ens göra sin identitet sannolik. Regeringen frångår därmed huvudregeln när det gäller uppehållstillstånd på andra grunder än skyddsbehov. Detta är orimligt. Självklart måste Sverige veta vilka personer som beviljas tillstånd att vistas i landet.

Slutmålet för denna de facto-amnesti är att de ensamkommande ska kunna få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Den som avslutat sin utbildning får sex månader på sig att hitta ett jobb med lön i nivå med kollektivavtal. Misslyckas personen med detta så måste han eller hon lämna Sverige. Och risken är stor att många inte klarar att få gymnasieexamen. Det lär inte underlätta möjligheterna att få jobb. Risken är att personer i desperat jakt på jobb blir utnyttjade, får skenanställningar etc. Får de inget jobb är risken att många går under jorden i stället för att lämna.

MIGRATIONSPOLITIK ÄR INTE lätt. Jag förstår helt och fullt det trauma ett avslag innebär för många, och hur svårt det kan vara för människor som hjälper och stöttar under processen. Men politiker måste i slutändan kunna hantera denna målkonflikt och värna en ordning där vi prövar skyddsskäl. Många har drabbats av de långa handläggningstiderna sedan flyktingkrisen. Men till syvende och sist är det skyddsskälen som måste avgöra om en asylsökande får stanna i Sverige, inte om man säger sig vilja plugga på gymnasiet.

Fredrik Malm

Dela med andra
Ylva Westlund
Ylva Westlund