Ett smärtsamt farväl

Sorgen och förvirringen ligger fortfarande tung över Bryssel sedan den brittiska folkomröstningen. Hur blev det så här? In i det sista trodde de flesta att en majoritet trots allt skulle vilja vara kvar i EU och arbeta tillsammans med oss för att förbättra den.

För Sverige är det en tung förlust att britterna lämnar. De har varit viktiga allierade i många frågor och euro-utanförskapet blir allt mer komplicerat när britterna inte är med oss. Med allra största säkerhet väljer euroländerna att fördjupa sitt samarbete och då permanentas ett A och B-lag. Därmed försvagas Sveriges röst.

För oss handelsvänner är förlusten av britterna ett stort slag. Det entydiga stödet för frihandel, i en omgivning där skeptikerna vinner allt större mark med de mest häpnadsväckande populistiska argument, blir svagare utan London.

Vad händer nu? Det har blivit plågsamt tydligt att Brexitsidan inte räknade med att vinna, kanske ville de heller inte. Det finns ingen som helst plan och förvirringen är totalt, förvärrad av ledarskapskrisen i Tory men också ett mycket svagt Labour.

För att utträdesförhandlingarna ska kunna inledas krävs att artikel 50 i fördraget aktiveras och det kan bara göras av britterna. Cameron lämnade det beslutet åt sin efterträdare, vilket gör att det drar ut på tiden. En del av Tory-kandidaterna säger att det inte är bråttom, med hopp om att informellt kunna förhandla en lösning vid sidan om med några nyckelländer.

Britterna måste formulera hur de skulle vilja se den framtida relationen med EU. Som Norge? Ett oberoende frihandelsavtal? Sådant tar tid att förhandla.

Naturligtvis måste vi ha en nära relation till Storbritannien. De är våra grannar, vi handlar mycket med dem och de är viktiga allierade också globalt.  Men de har valt att gå ur, så en ny lösning måste finnas, som är bra för EU-Storbritannien, men ärligt talat inte tillräckligt bra för att andra medlemsländer ska frestas att be om samma sak. Då krackelerar hela EU-projektet.

Alla tävlar nu om att tolka in sina egna missnöjen i Brexitresultatet och just på grund av DET måste EU ändra sig på DEN HÄR punkten. Jag tror vi ska skynda långsamt. Självklart behövs förändringar. Men först eftertanke och dialog.

Samtidigt är det viktigt att inte bli handlingsförlamad. Vardagsarbetet måste fortgå. Flyktingpolitik. Säkerhetsfrågorna, Förbättra inre marknaden för att få fart på ekonomin. Fullfölja viktiga handelsavtal. Får vi ordning på detta kommer också en del av förtroendet åter. Med det kräver mod och ett starkare ledarskap.

Cecilia Malmström

Cecilia är Sveriges EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor. Hon har även varit EU-minister (FP).

Dela med andra
Linn Friman
Linn Friman