En engagerad liberal, soldat och marinbiolog. Callis Amid kom till Sverige från Iran 1986, på flykt undan krig, tillsammans med sin mamma och syster. Nu vill han ge något tillbaka och bistå medmänniskor i liknande situationer.
Han möter upp utanför kontorskomplexet ”Garnisonen” i Stockholm. En passande arbetsplats för en engagerad person med ena foten i militären vid sidan av sin civila karriär och sitt politiska engagemang.
– Med min bakgrund tar jag inte friheten för given. Jag vet att den behöver försvaras. När jag kom till Sverige fick jag verktygen att göra det, genom militärutbildningen i Arvidsjaur. Nu kan jag ge något tillbaka.
Parallellt med att han utbildade sig till marinbiolog och började forska vid Stockholms Universitet, hann Callis med genomföra tre tjänstgöringar – ”missioner” – i Afghanistan. Den senaste var 2011. Strax därefter började diskussionen om hur Sverige skulle avsluta sitt militära engagemang i landet. Då kom tolkfrågan upp.
– Det handlar om att Sverige ska handla rättfärdigt. Dels att ge tolkarna en rättssäker behandling, dels att följa den moraliska kompass vi vill ska gälla.
– Det är människor som gjort en insats för Sverige. Vi menar att Sverige har ett särskilt ansvar för dem och deras närmaste anhöriga.
Han upplever att myndigheterna obstruerar i frågan på ett märkligt sätt. Dagens Nyheter avslöjade i juni att en stabsjurist från Migrationsverket hade försökt påverka Migrationsdomstolen i negativ riktning. Som tur var gick domstolen inte på den linjen.
– Det behövs ingen särbehandling. Migrationsdomstolen säger i sin dom i mars att tolkarna har ”särskild anknytning till Sverige”. Därmed borde det vara klart.
– Den domen gav tre av tolkarna uppehållstillstånd. Därmed borde det vara klart för de övriga tjugotalet att de i alla fall kan söka. Men det är det inte, konstigt nog.
– Varje gång det från officiellt håll sägs att ”tolkfrågan är löst”, så har det visat sig att det inte stämmer. Det finns fortsatt ett tjugotal tolkar kvar som alla kan visa att de har tjänstgjort med den svenska försvarsmakten men som på oklara grunder har lämnats kvar i ett allt osäkrare Afghanistan.
Försvarsmakten menade att de asylsökande tolkarna måste genomgå en säkerhetsprövning. Och den kan enligt säkerhetskyddslagen bara utföras om personal som är anställd eller personer som eventuellt ska anställas. Därför kunde ingen som slutade innan 2013 prövas. Ungefär hälften av tolkarna kunde därmed inte förvänta sig hjälp, enligt Försvarsmakten. En invändning som är en i raden av undanflykter, menar Callis.
– Det här skälet har kommit till allmänhetens kännedom först efter att det opinionsbildande arbetet för tolkarna tvingade Försvarsmakten att förklara sitt agerande. Tidigare hette det nämligen att alla tolkar i behov av skydd hade fått skydd. Något som vi vet inte stämmer.
Tillsammans med Stefan Olsson driver han kampanjen Tolkarna för att ge tolkarna rätt att söka uppehållstillstånd i Sverige. För det mottog han priset ”Årets veteran” på Veterandagen i år, som NU tidigare skrivit om.
– Det kändes hedrande. Framför allt för att priset kom från de egna leden. Det är människor som själva vet vilka risker en mission innebär, som delar vår bedömning att Sverige borde ta ansvar.
– Jag är glad över samarbetet med ”Fredsbaskrarna”, Sverige veteranförening. De är ”värdar” för vår kampanj, och det är givande.
Callis menar att det är viktigt att lösa frågan också för att nya liknande situationer kommer att uppstå i framtiden.
– Vi är i Mali nu. Svenska talas inte i Mali. Så där har vi också tolkar. Och dem kan vi inte lämna kvar när vi åker hem.
Tolkfrågan ledde till Callis politiska engagemang. I samband med valet 2014 gick han med i dåvarande Folkpartiet och tog plats i lokalföreningens styrelse i Hägersten-Liljeholmen i Stockholm.
– Det är också ett sätt att vilja ge något tillbaka. Men jag är mer handlingsinriktad. Politik kan ibland vara för mycket att prata om problem, inte lösa dem. Jag vill lösa problem.
– På sikt kanske jag återkommer till något uppdrag, men just nu har jag inte så mycket tid heller. Jag är glad över Liberalernas engagemang både för tolkarna och för veteraner. Allan Widman är den enda riksdagsledamot som skrivit en interpellation om tolkarnas situation.
– Det märkliga är hur vi skickar ut män och kvinnor, med riksdagsbeslut, för att riskera sina liv i olika delar av världen – men ingen som förklarar varför. Därför blir de ifrågasatta när de kommer hem och får försvara sig själva.
– Det är väldigt märkligt när en före detta försvarsminister som Thage G. Peterson sprider missuppfattningar om att svenskar i Afghanistan dödat hundratals civila, och ingen ansvarig går ut och bemöter detta. Jag har försökt göra det, men varför försvarar ingen av dem som är ansvariga det vi gör ute i världen?
Numera arbetar Callis som konsult i ledarskap och projektledningsfrågor åt Försvarsmakten, samtidigt som han driver ”några små projekt” om marintoxikologi fortfarande. Funderingar på att kanske göra ännu en utlandsmission finns också. Engagemanget att vilja värna mänskliga rättigheter finns kvar. Men först blir det semester med sambon.
– Vi ska fjällvandra utanför Abisko. Det är så långt från det mediaintensiva livet som opinionsbildare det går att komma. Där är du bara en liten prick i ett stort fjällmassiv. Otroligt avkopplande.
Ulf Schyldt
