Mårten Schultz: Straff är inte en instrumentell åtgärd

Foto: Stockholms Universitet

Den här intervjun är ett utdrag ur en längre artikel, en del i NU:s artikelserie om gängkriminalitet, publicerad i nr 37.

Mårten Schultz är professor i civilrätt vid Stockholms Universitet. Men även om straffrätt inte är hans forskningsområde, uttalar han sig ibland om det som en av Sveriges kanske mest aktiva opinionsbildande jurister och med sin bakgrund i rättsfilosofiska studier. 

Han lyfter gärna en annan aspekt av straffrätten än den instrumentella synen att straffet har ett syfte – att avskräcka eller att rehabilitera.

– Till att börja med är det två frågor, säger han till NU. Vi har dels frågan om vad som ska vara kriminaliserat och dels frågan om vad som ska hända när någon bryter mot det. 

– I den svenska debatten har det instrumentella synsättet kommit helt i förgrunden. Och jag vänder mig mot det. 

– Jag tycker att den bästa förklaringen till varför vi vill bestraffa människor som begår brott, är att de förtjänar det. Det är en moralisk förklaring av straff. 

– Det är ju den helt dominerande förklaringen i hela västvärlden, lägger Mårten Schultz till. 

Varför har då den kriminalpolitiska debatten kommit att bli så annorlunda i Sverige? 

– Det är ju en fråga som jag inte alls har några vetenskapliga verktyg att svara på, säger Mårten Schultz snabbt. 

– Men om du frågar mig som samhällsdebattör, så tror jag det hänger samman med den starka traditionen av social ingenjörskonst som präglat Sverige. Att man tror att man kan ”vetenskaplifiera” normativa frågor och räkna ut vad som är rätt åtgärder.

I den kriminalpolitiska debatten förekommer ofta att debattörerna har så helt olika synsätt eller tidsperspektiv, att de ställer två helt olika verklighetsbilder mot varandra. Sett över lång tid finns en tendens med sjunkande brottslighet, men på kortare sikt kan den öka – och särskilt utvecklingen av våldsbrotten är oroande. Men vilket perspektiv bör vi anlägga på den här frågan egentligen?

– Ja, säger Mårten Schultz eftertänksamt. 

– Det är klart att om du analyserar orsakerna till brottsutvecklingen över tiden, är det så klart bra att ha så mycket data som möjligt. 

– Och det finns behov av en sådan långsiktig analys också.

Mårten Schultz återkommer dock till att det inte enbart är en faktafråga. I ljuset av att gängkriminaliteten och våldet mellan kriminella ökar, blir frågan med nödvändighet politisk. Det är avvägningar som måste göras, beroende på vilken politisk utgångspunkt vi har.  

– Det kan vara lockande att avfärda berättelserna om skjutningar och sprängningar som anekdotiska, vi måste se utvecklingen över längre tid och så vidare. 

– Men jag tror inte det är så gynnsamt för debatten att avfärda till exempel Ivar Arpi och andra som är alarmister hela tiden. 

– Det är otvetydigt att uppgörelser med skjutvapen mellan kriminella har ökat. Det finns det gott om stöd för i de kriminologiska studier som görs. 

– Ur ett realpolitiskt perspektiv får man nog acceptera att de tendenser som vi idag ser i nyhetsrapporteringen måste på något vis få diskuteras i den politiska debatten. Att vi ser en brutalisering i vissa sammanhang, vi kan inte bara avfärda det. 

Att basera kriminalpolitiken i ett moraliskt resonemang öppnar för att hämndbegär skulle kunna slå igenom, menar kritikerna. Men det håller inte Mårten Schultz med om.

– Den långa förklaringen är att vi väljer politiker efter de värderingar de har. Och de värderingarna kommer sedan till uttryck i lagstiftning. Lagstiftning är kodifierad moral, svarar han. 

– I grund och botten är det också samma tanke som att goda handlingar förtjänar en belöning. 

Mårten Schultz menar också att detta synsätt redan genomsyrar inte bara kriminalpolitiken utan stora delar av våra liv. Han tar ett exempel från sitt föräldraskap. 

– Jag tycker inte det är utslag av ett förstelnat hämndbegär som gör att om min ena dotter slår min andra dotter så säger jag till henne, ”om du slår henne en gång till så tar jag ifrån dig tidningen som du slog henne med”. 

– Och händer det, så tar jag ifrån henne tidningen. Det är ett straff, men kan vi tala om det som hämnd? 

– Jag tror det finns en rädsla för att det ska handla om känslor, säger han. 

– Men det är ju inte vad det handlar om. Det handlar institutionaliserad moral kanaliserad genom lagstiftning. Det är inte en hämndtanke. 

– Men, med det sagt, det finns också de som står för ett mer religiöst baserat synsätt på rättsskipning, med ”öga för öga”, delar ju förstås den här uppfattningen också.  

Det Mårten Schultz framför allt värjer sig emot är att det direkt dras en slutsats att om straffrätten baseras på ett moraliskt resonemang, så leder det automatiskt till högre straff. 

– Så är det ju inte, säger han. Tanken att straffet ska motsvaras av det moraliska innehållet i handlingen kan också innebära att det ska vara lägre straff. Det beror ju på vilken moralisk värdering man gör. Och, i en demokrati, vilken moralisk värdering som lagstiftaren gör. 

– Vad det innebär är dock att påföljder bör vara proportionella mot hur klandervärd handlingen är. Och där finns problem som många tycker är tydligt i dagens straffrätt. 

– Ett upphovsrättsbrott kan leda till fängelse medan en misshandel kan ge ett lägre straff, ger Schultz som exempel.

Proportionalitetstanken är mycket viktig för att behålla medborgarnas förtroende för rättssystemet, menar han. 

– Och den tanken finns ju i det svenska systemet idag. Trots den instrumentella tradition som vi har, har det ändå i decennier varit viktigt i lagstiftningsarbetet. 

– I en del fall vill jag faktiskt ha skärpta straff, säger Mårten Schultz. Och jag tycker att särskilt personbrotten förtjänar det. 

Det är här det finns en reell konflikt mellan de olika synsätten. Om vi ser straff enbart ur en instrumentell synvinkel, så kan påföljden bestämmas av helt andra faktorer, förklarar Mårten Schultz. 

– När den här frågan kommit upp har en del inflytelserika jurister, men även andra inom kriminalpolitiken, framhållit att de olika brotten har olika funktioner. Upphovsrätten har en annan funktion än att kriminalisera misshandel.

– Och förklaringarna har ofta stannat där. Det hjälper ju ingen. Man måste ju fortfarande förklara varför de ekonomiska argument som bygger upp upphovsrätten väger tyngre än en människa som fått sitt liv slagit i spillror. 

Ulf Schyldt

DELA