Påskens seder en blandning av gammalt och nytt

Intendent Jonas Engman Foto: Karolina Kristensson Nordiska museet
Intendent Jonas Engman Foto: Karolina Kristensson Nordiska museet

Påsk är högtid av stor religiös betydelse, men för många är det inte de religiösa inslagen som betyder något för deras firande, utan band till familj eller vänner, ledighet och att äta viss mat. Men varifrån kommer dessa traditioner?

På nästan varje middagsbord i samband med nästan varje svensk högtid, står inlagd sill i olika former. Inlagd och smaksatt sill har blivit en symbol för det svenska, något många äter för att vi förväntar oss det.

Det berättar Jonas Engman, etnolog och intendent vid Nordiska Museet. Han ansvarar för museets arbete med traditioner och högtider.

Sill har varit en del av den svenska kosten under lång tid, men bara för dem som bodde nära kusten och försörjde sig på fiske. Sill kunde också säljas i städerna, där de relativt bemedlade borgarna och hantverkarna behövde köpa sin mat. Men för bondebefolkningen i stora delar av landet, var födan länge enahanda. Oftast osaltad råggröt. Till en högtid kunde de kanske baka bröd. Men att variera kosten var svårt.

Även med Sveriges många sjöar och vattendrag, var det få som kunde ägna sig åt att fiska. Varje dag som ägnades åt det, innebar en mindre på de egna fälten eller åt att utföra dagsverken.

Därför är sillen, även med gamla anor, ett relativt nytt inslag i den svenska högtidsmaten. De som åt den förr, uppfattade den knappast som något högtidligt eftersom de i gengäld åt sill så ofta. Sillen var fiskarnas gröt, stapelmaten som fyllde magen men åts i stort sett varje dag, färsk eller saltad, beroende på årstid. Ättika och kryddor till inläggning var också kostsamt att få tag på, berättar Jonas Engman. Det var nationalromantiken som införde en uppfattning att kryddor som dill och kryddpeppar tillhörde de svenska smakerna, säger han.

Nordiska museet är ett av nordens allra tyngsta kulturhistoriska museer. Det har samlingar med över 1,5 miljoner föremål. Museets egen historia är intimt förknippad med nationalromantiken, genom grundaren Artur Hazelius och hans avsikter med museets verksamhet. Nu är det vår främsta bevarare av minnet av traditioner och seder.

Vi har inga källor som berättar när och hur påsk började firas i Sverige, fortsätter Jonas Engman.

– Jag skulle tro att påsk fanns med från det vi kristnades, och då rör vi oss kanske från 900-tal och framåt. Men det vi vet, var att det tog lång tid för Sverige att kristnas. Det fanns många blandformer.

– Vi har belägg för påskfirande från senmedeltid, kanske 12- 1300-tal. – Och då är det firande genom kyrkan. Det folkliga firandet får vi gå till Olaus Magnus och sådana källor, på 1500-talet. Men om det ens fanns något ”folkligt firande” innan dess, är alltså inte alls säkert. – Kyrkan hade en helt annan betydelse fram till reformationen, säger Jonas Engman.

Det samma gäller vår kunskap om vilka sätt eller traditioner att fira som fanns innan dess. Något slags firande har ofta förekommit, kring vårens ankomst och särskilt kring vårdagjämningen. Men vi vet mycket lite om hur det såg ut i Sverige egentligen.

Även här har nationalromantiken försökt fylla ut kunskapsluckan med teorier om vad det kunde handla om, som numera kanske tas för fakta.

– Nationalromantiken har skapat till exempel valborgsmässan, i föreställning om att det var ett förkristet bruk, att hälsa våren.

– Det är möjligt, men det har vi inte en susning om egentligen, säger Jonas Engman.

Jordbrukarsamhället styrdes mycket av årstidernas utveckling och det fanns många dagar som var riktmärken för när det var dags att börja med olika saker, till exempel att harva och plöja, så olika grödor och så vidare berättar Engman.

– Och det varierar förstås i vårt land, eftersom vi har ganska olika klimat och växtzoner.

Påsken har dock, i modern tid, kommit att få mer av en sådan betydelse, som en vårhögtid i största allmänhet.

– Det är en intressant sak när det gäller påsk. Det beror förstås på när den infaller under året, men senvinter/tidig vår, säger Jonas Engman.

– Jag tror många tänker på påsk som en försiktig start på våren.

Beror det här på att Sverige är ett starkt sekulariserat land? Ja, kanske. Men även det påverkas och förändras över tiden.

– Vi ska komma ihåg en sak, säger Engman. Vi har en immigration som också består av människor med en stark religiös uppfattning.

– Och många av dem har en stark kristen uppfattning, till exempel som ortodoxa.

– Även för judarna har påsken väldigt stark religiös innebörd.

Det är alltså inte omöjligt att detta påverkar vår uppfattning om påskens innebörd i framtiden, så som seder och traditioner alltid har påverkats av och tagit intryck av olika grupper.

– Många av de symboliska artefakter som vi använder, som ägg till exempel, eller påskris, har en gång haft en betydelse som varit starkt invävd med den bibliska berättelsen.

– De finns kvar, fast många inte har en aning om vad de har för ursprung, säger Engman. – Det säger något om rituella symboler. De omvandlas över tid.

– Påskriset är mer ålderdomligt. Om vi med ålderdomligt menar medeltiden. Vi har som sagt väldigt få källor. Men påskriset har funnits med och symboliken handlar om Jesu lidande.

Jonas Engman berättar om att påskriset från början användes för att, lekfullt, smiska varandra som ett slags påminnelse om lidandet. Men då har det inte handlat om något utstuderat lidande, som under medeltiden då ”flagellanter” kunde piska sig själva och varandra blodiga.

Men symboliken och kopplingen till lidande fanns ändå med där.

– Påsken föregås ju av fyrtio dagars fasta. Hela den perioden är en påminnelse om lidande.

– Sedan förbyts lidandet i glädje över uppståndelsen, och då är det fest. Det är antagligen orsaken att vi förknippar påsken med festmat också. För oss är det kanske godis mest.

På så vis blandas gammalt innehåll med nytt. Men vissa inslag kan komma som helt nya, säger Engman.

– Den gula färgen till exempel, som vi nu förknippar väldigt starkt med påsk och kanske tror är hur gammal som helst. Men den kommer i själva verket ganska sent. Den kommer med påskfjädrarna som man börjar använda som prydnad och som säljs på marknader, på sent 1800-tal.

– Förmodligen kopplas gult till påsken då, och det kan vara så att det finns någon koppling till äggulor eller så. Men det är lite långsökt, säger Jonas Engman.

Både färger och ägg var något exklusivt innan dess. Det var med stigande välstånd och handel som fler kunde få tillgång till sådant.

– Ägg hade man ju inte generellt, berättar Jonas Engman.

– Det fick vara en ganska välbesutten bonde som hade råd att ha höns.

Men om de hade det, så var det vid den här tiden på året som hönsen började värpa.

– De kopiösa mängderna ägg ha kommit nu egentligen, under efterkrigstiden. Mat har ju varit en bristvara en bra bit in på 1900-talet.

Även om inlagd sill är en modern företeelse på påskbuffén, så finns det en religiös symbolik i att äta fisk, särskilt under fastan. Under fastan fick man inte äta kött. Men för många var detta inte något problem, kött hade de sällan råd med.

– Men fisk fick man äta, så fisken är förknippad med fastan på det sättet, avslutar Jonas Engman.

Ulf Schyldt

DELA