Staten måste ta större ansvar för integrationen

De resurser som avsätts i statsbudgeten för att komma tillrätta med arbetslösheten bland utomeuropeiskt födda personer är inte i närheten av vad som behövs. I egenskap av ledamöter Linköpings arbetsmarknadsnämnd ser vi problemen på nära håll och hur svårt det i praktiken är att få ut lågutbildade i arbete.

Lönekostnaderna inklusive sociala avgifter blir för höga, utbudet av enklare arbeten är för begränsat. Därför var det bra att extratjänster kom tillbaka som bidragsform, en anställningsform där staten betalar hela lönen och kommuner och ideella föreningar tar fram jobben. Rambegränsningen om cirka 470 miljoner är däremot otillräcklig.

Staten måste ta kostnadsansvar för denna grupp av lågutbildade. Att sätta dessa i arbete kan ses som en investering och utgör en väsentlig del i att bryta utanförskapet och skapa många fler möten mellan svenskar och utomeuropeiskt födda. Det rör sig om cirka 100 000 personer som ska sättas i arbete, då förslår inte 470 miljoner.

Utöver kostnaden för försörjningsstöd som kommunerna tar skulle det behövas 20 miljarder för att klara uppgiften.

Detta är även en viktig del i att motverka gängkriminaliteten. Ökar vi utbudet av arbeten och högre inkomster i utanförskapsområdena skapas alternativ till asociala strukturer.

Mot bakgrund av att statens resultat under de tre senaste åren samt även prognos för i år, visat överskott om 50-60 miljarder finns det utrymme för en dylik satsning. Det är inte rimligt att hålla fast vid överskottsmålet för statsbudgeten när vi har dessa obalanser i samhället. Det är heller inte rimligt och utgör en sällsynt dålig affär att gå med överskott och amortera på statsskulden, i ett läge där statsskulden finansieras med negativa räntor.

Extratjänster bör permanentas och fortsätta så länge som det krävs. Den kris vi idag ser på arbetsmarknaden för vissa grupper bör också få konsekvenser för såväl asyl- som arbetskraftsinvandringen. Arbetslösheten bland personer födda i Afrika eller Asien ligger på drygt 25 procent.

Det är inte rimligt att fortsätta bevilja asyl utan hänsyn till utbildning och möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi har 70 miljoner flyktingar i världen, samtidigt har vi en inhemsk arbetsmarknad med cirka 100 bristyrken. Sverige bör bevilja asyl till de flyktingar som har kompetens eller förutsättningar att ta ett av de många bristyrkena. Vi bör också begränsa arbetskraftsinvandringen till yrken med löneläge över 25 000 kr. Mot bakgrund av den höga arbetslösheten bland lågutbildade är det inte rimligt att det beviljas arbetstillstånd till yrken som städare eller köksbiträden.

Liberalerna bör vara beredda att ta kostnaden för integrationen, lägga oekonomiska överskottsmål åt sidan och anpassa asyl och arbetskraftsinvandring till verkligheten, det rådande läget på arbetsmarknaden.

Jaleh Ramezani
Michael Cocozza
Ledamöter Arbetsmarknadsnämnden, Linköping

DELA