Steg för steg urholkas det liberala samhället

Under resan i Polen besökte Nyamko Sabuni och partikollegorna Robert Hannah och Arman Teimouri staden Lodz, som ligger som en liberal ö i mitt i en hbtq-fri zon. Där träffade de Ida, föreståndare för Jämställdhetsfabriken, en frizon för hbtq-människor och deras anhöriga.

– Föräldrarna till ett deprimerat homosexuellt barn tog sitt barn till en psykiatriker. Istället för att ge behandling sa han att barnet var en styggelse, säger Ida, föreståndare för Jämställdhetsfabriken, en frizon för hbtq-människor och deras anhöriga i staden Lodz. Hon lutar sig bistert tillbaka i stolen med korslagda armar och ser på Nyamko Sabuni som precis frågat hur det är att leva som homosexuell i staden.

Robert Hannah och Arman Teimouri sitter också vid det enkla träbordet i mötesrummet. Under några sekunder säger ingen någonting.

Besöket är den sista anhalten på den resa till Polen som Nyamko Sabuni tagit initiativet till. Det är viktigt för henne personligen att träffa och ge sitt stöd till hbtq-personer och samt undersöka hur illa situationen blivit sedan det nationalkonservativa partiet Lag och Rättvisa bildade regering.

I dagar har hon pratat med representanter för politiska partier och civilsamhället. Frågat dem hur odemokratiskt har Polen egentligen blivit. Resultatet är både nedslående och skrämmande; 30 polska regioner och 40 kommuner har antagit resolutioner om hbtq-fria zoner. Kritiken har varit massiv, särskilt från EU-kommissionen som hotat med att hålla inne med regionalstöd om inte diskrimineringen upphörde. Det rör sig om mycket pengar, staden Krasnik skulle till exempel mista 100 miljoner, vilket tog skruv. Fem regioner har beslutat att ändra sig.

Regeringen kallar det ekonomisk utpressning, trots att EU-fördraget är tydligt när det gäller medlemsländernas åtaganden när det gäller jämlikhet och likabehandling. Staden Lodz, där Ida bor, ligger som en liberal ö i mitt i en hbtq-fri zon. Borgmästaren tillhör oppositionen Medborgarplattformen och kämpar aktivt för hbtq-personers rättigheter.

Men inte ens här är det helt säkert för den som råkar bli kär i ”fel” person.

– För fem år sedan kände jag mig trygg när jag gick med min partner på stan. I dag händer det allt oftare att folk skriker på oss.

Högerkrafter har sponsrat en buss med högtalare på taket. Den åker runt i Lodz och ropar ut anti-hbtq meddelanden. Rektorn på en skola som värnade om sina hbtq-elevers rättigheter utsattes för en sådan press att hon var tvungen att dra tillbaka sitt stöd.

– Situationen har blivit värre. Många befinner sig i kris och självmordstalen är höga. Hur höga är det ingen som vet eftersom ingen statistik förs.

När besöket är över följer Ida med ut på gatan och där, bland husen med vackra stenfasader, hjälps alla åt med att veckla ut Pride-flaggan för ett foto.

– Mitt mål är att hbtq-flaggan ska vaja på gatan efter nästa val. Om regeringen vinner igen så flyr jag landet, säger Ida.

Stämningen är dämpad på tåget tillbaka till Warszawa. Nyamko Sabuni scrollar förstrött igenom det näthat som dykt upp efter att polsk media skrivit om hennes besök i landet. Det mesta handlar om att hon ska vara tyst och åka hem.

– Situationen är faktiskt värre än jag väntade mig, säger hon dystert och lägger ifrån sig mobilen.

– Ett land som inte respekterar mänskliga rättigheter eller rättsstatens principer kan inte vara medlem i EU. Därför måste vi alla ställa oss bakom de krafter i Polen som kämpar för ett öppet och tolerant Europa.

Utanför fönstret breder sig åkrarna ut mellan småtråkiga byar med uppstickande kyrktorn. Det är där som både regeringspartiet och katolska kyrkan har sitt starkaste fäste. Kyrkans stöder öppet Lag och rättvisa och eftersom nästan all samhällsservice är nedmonterad på landsbygden finns bara kyrkan kvar som samlingspunkt. Det innebär att prästernas möjligheter att påverka är stora och många angriper homosexuella och andra som de betraktar som avvikande och ”opolska”.

Den oheliga alliansen mellan kyrka och regeringspartiet Lag och rättvisa bidrog till att aborter förbjöds förra året. Enbart om kvinnan blivit utsatt för våldtäkt eller incest, eller att hennes liv är i fara, tillåts graviditeten avslutas. Uppskattningsvis gör 200 000 kvinnor ändå aborter varje år, utomlands eller olagligt med risk för kvinnas liv.

Steg för steg urholkas det liberala samhället.

Staten köper upp medier och nyheterna kallas genomgående för propaganda av både oppositionspolitiker och internationella bedömare. Regeringsvänliga budskap som pumpas ut och oppositionen smutskastas och har svårt att komma till tals. Nyheter som inte passar in i mallen, som att över hundra präster anklagas för pedofili, sopas snabbt under mattan.

– Propagandan var faktiskt mindre under ryss-tiden, säger Katarzyna Lubnauer. Hon och hennes kollegor i liberalernas systerparti Nowoczesna tar emot i parlamentet Sejmen.

– Det finns inget normalt demokratiskt spel i Polen.

Även rättsstaten är i fara. EU-kommissionen kräver att Polen stoppar den disciplinnämnd för domare som inrättats i landets högsta domstol, eftersom man anser att den är ett hot mot domstolarnas oberoende.

Den polska författningsdomstolen hävdar även att vissa delar av EU-fördraget strider mot den polska grundlagen. Men EU:s medlemsstater måste och ska följa EU-fördraget. Förra veckan beslutade EUdomstolen att Polen ska betala en miljon euro i böter. Om dagen.

– Ett medlemskap i EU ska förutsätta ett ovillkorligt försvar av de mänskliga rättigheterna och för det land som bryter mot dem måste konsekvenserna vara kännbara, säger Nyamko Sabuni.

Samtidigt är hon och liberalerna kritiska till att unionens sanktionsmöjligheter är för svaga och långsamma.

I EU:s budget fram till 2027 har 121 miljarder euro öronmärkts till Polen, trots att landet upprepade gånger visar att de inte respekterar gemenskapens grundläggande värderingar och principer.

– Vi vill därför att EU skapar ett snabbspår för granskning av Polen och kunna frysa fler utbetalningar tills det att respekten för alla människors lika värden återupprättats.

Ironiskt nog är Polens befolkning det mest EU-vänliga landet i Europa och efter konstitutionsdomstolen beslut om att polsk lag övertrumfar EU-rätten hölls demonstrationer till stöd för EU i 120 städer. (De kallades ”protester mot den polska konstitutionen”, i en statlig tv-kanal.)

Men så är också Polen ett splittrat land. Landsbygd står mot städer, liberaler mot nationalkonservativa, troende mot icketroende, fattiga mot rika, östra delen av landet mot det västra. Det är i denna polarisering som Lag och rättvisa skapar kriser och hittar fiender som folk kan att enas mot. Ett väl beprövat sätt att konsolidera makt.

Det enda som alla verkar vara överens om är upprustningen av landets försvar. Med sin blodiga historia och gränser mot Ryssland, Belarus och Ukraina är det ingen som ifrågasätter en försvarsbudget på 2,4 procent av BNP. Det är 115 miljarder, en summa som kommer att öka. Regeringen tänker mer än fördubbla den 111 000 man starka Försvarsmakten till en kvarts miljon. Samarbetet med USA och Nato är intensivt.

I Polen är hotet från öst är påtagligt. Under den ryska militärövningen Zapad var man bara några kilometer från den polska gränsen. En manifestation av Ryssland, och Belarus pågående hybridkrig mot Polen och EU.

Lukasjenkos senaste drag är att sända flyktingar från Mellanöstern och Afrika mot den polska gränsen med löfte att vägen in i EU står öppen där.

Polen har i sin tur utlyst undantagstillstånd och har stationerat 6000 soldater vid den 418 kilometer långa landremsan. En mur ska byggas, sensorer placeras ut och spänningarna växer. I mitten befinner sig människor som är fast i ett ingenmansland och som trycks fram och tillbaka av respektive lands soldater. Hittills har sex dött, och lär dessvärre bli fler ju kallare vädret blir.

Lukasjenko använder flyktingarna i ett försök att utpressa EU att lyfta sanktionerna mot Belarus. Europas sista diktator är väl medveten om att bilder i media på döda kvinnor och barn kommer få opinionen att svänga till hans fördel.

Den polska regeringen tillåter dock varken media eller hjälporganisationer att komma nära gränsen. Samtidigt utnyttjar de situationen till att förbättra sitt skamfilade demokratiska rykte genom att framstå som tappra försvarare av EU:s yttre gräns.

Tåget bromsar in och den liberala delegationen letar sig upp till ljuset i Warszawas myllrande centrum. Nyamko Sabuni ser upp på Kulturpalatsen, en gåva från Stalin byggd i socialistklassicistisk art deco.

– Jag känner att det är viktigare än någonsin att stötta de krafter som kämpar för ett öppet och tolerant Europa. Sverige måste under ordförandeskapet i ministerrådet 2023 ta initiativ till ett särskilt toppmöte om rättigheter, demokrati och rättstatlighet inom unionen. Det behövs snabba och kraftfulla åtgärder för att värna medias oberoende och att stärka EU:s byrå för grundläggande rättigheter.

Polen då?

– Polen måste ändra sig och förtjäna sitt medlemskap i EU. EU behöver i sin tur få på plats mekanismer för att under ordnade former kunna utesluta länder som efter många varningar vägrar respektera och följa demokratins grundläggande principer, säger hon bestämt och går sedan med raska steg rakt in i folkvimlet.

Johanne Hildebrandt

DELA