Det bidde bara en tumme

I förra veckan kom den, försvarsöverenskommelsen. Lyckad eller inte lyckad, därom tvistar partierna.

Folkpartiet valde några dagar tidigare att lämna förhandlingarna då man såg att de var på väg åt ett håll som partiet inte kunde acceptera. Uppgörelsen skulle komma att sluta allt för långt ifrån de ramar som  både ÖB och FP ansåg nödvändiga för att upprätthålla ett någorlunda acceptabelt försvar.

”För Folkpartiet är det givet att svensk försvarsförmåga måste öka för att möta hoten i vår omvärld. Därför har vi i förhandlingarna drivit en ökning av anslagen till försvaret på 17 miljarder kronor 2016-2020. Regeringens ingångsvärden har varit 6,2 miljarder kronor, vilket inte ens är i närheten av de resurser som ÖB anser behövs”, sade FP-ledaren Jan Björklund då.

Nu blev det dock lite mer pengar till försvaret i slutändan. Försvarsuppgörelsen landade på 10,2 miljarder, vilket dock fortfarande är långt ifrån vad FP krävde och som i realiteten också innebär en neddragning av svensk försvarsförmåga. Mest nöjda kan nog Moderaterna vara eftersom detta ligger i paritet med den siffra som de gick in i förhandlingarna med.

Och att det blev en uppgörelse till slut måste dock också ses som ett steg i rätt riktning för att inte nedrustningen av Sverige ska fortsätta. Hade Socialdemokraterna ensamt fått fortsätta med MP och V hade det slutat i en katastrof för Sverige och vår försvarsförmåga.

Beslutet innebär dock en framgång för Folkpartiet på en punkt. Folkpartiet har länge drivit frågan om att förbättra den militära närvaron på Gotland och krävt en permanent närvaro av militära förband där. Detta blir nu verklighet.

Och om det blev en Natoutredning eller inte kan partierna fortsätta att tvista om under lång tid framöver.

I uppgörelsen står det ordagrant: ”Regeringen uppdrar åt en expert att ta fram en rapport som utifrån ett fristående perspektiv analyserar och redogör för innebörden av olika former av samarbeten respektive medlemskap med länder och i organisationer, samt dessas för- och nackdelar inom det försvars- och säkerhetspolitiska området, i dag och i framtiden. Analysen ska inte utvärdera den militära alliansfriheten.”

Detta kan på intet sätt tolkas som en Natoutredning och statsminister Stefan Löfven hävdar också med emfas att så inte är fallet. Moderaternas Anna Kinberg Batra är dock av en annan uppfattning. Hon hävdar med bestämdhet att både Nato och medlemskap ingår i utredningsuppdraget. Detta att utreda ett framtida Natomedlemskap var ju ett krav från Allianspartier för att gå in i förhandlingarna. Då är det svårt att erkänna att man misslyckats även om så är fallet.

Visserligen är formuleringarna luddiga, men meningen om att man inte ska utvärdera den militära alliansfriheten talar sitt eget språk. Det blev ingen utredning om ett svenskt Nato-medlemskap. Det bidde bara en tumme.

DELA