Karin Karlsbro: Europatanken bygger på kompromissförmåga

Madam, do you need some chocolate? Ja, det var precis vad jag behövde. Men framförallt var jag i behov av hjälp att hitta vägen ut ur den gigantiska parlamentsbyggnaden i Strasbourg när timmen var sen. Tjänstemännen har ett enormt tålamod med oss nyvalda och ett sofistikerat sätt att hjälpa sina lätt förvirrade uppdragsgivare. Hon tog upp en liten fyrkantig chokladbit ur fickan och ledde mig ut. Så avslutades min första dag som stolt MEP, Member of European Parliament. Tack!

Sedan dess har det varit intensiva veckor i det nyvalda parlamentet. Vem som ska leda EU har förstås varit huvudfrågan, inte minst inom vår grupp, Renew Europe där Liberalerna nu ingår. Vi har en vågmästarposition, vår röst räknas. Utan vårt stöd kommer det vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att få majoritet för något förslag till kommissionsordförande.

Självklart hade jag velat se liberaler på alla topposter, särskilt på posten som kommissionsordförande. Men så fungerar inte demokrati. Vi liberaler fick inte egen majoritet och kan därför inte få alla toppjobb. Så enkelt är det.

Det finns nu ett förslag som bygger på kompromisser mellan partigrupper, institutioner och medlemsstater. Förslaget är en framgång för Europas liberaler. Charles Michel, tidigare liberal statsminister i Belgien, valdes till det Europeiska rådets ordförande. Den förste liberalen på en toppost i EU sedan 2004. Jag är också mycket glad över att Margrete Vestager från Radikale Venstre i Danmark föreslås få en av de tyngsta portföljerna i den tillträdande kommissionen – som delad förste vice ordförande.

Men självklart är frågan om vem som ska bli kommissionens ordförande allra mest omdiskuterad. Ursula von der Leyen, kristdemokratisk försvarsminister från Tyskland, föreslås till ordförande för Kommissionen. Ett förslag som jag stödjer.

Många menar att det borde ha blivit någon av de kandidater som fanns med bland spitzenkandidaten- gruppen. Men varken den konservative Weber eller socialdemokratiske Timmermans har lyckats samla medlemsländernas stöd. Ursula von der Leyen är ingen nödlösning. Hon är en välmeriterad, varm, Europavän. Det är viktigt att personfrågorna inte dras i långbänk, då det undergräver omvärldens förtroende för EU och spär på populismen i Europa.

Jag träffade Ursula von der Leyen vid några tillfällen när jag arbetade i regeringskansliet och hon var tysk familjeminister och införde pappamånader i Tyskland efter svensk inspiration. Jag upplevde att hon har ett genuint intresse för jämställdhetsfrågor och engagemang för att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Samma bild fick jag förra veckan när hon blev utfrågad av vår grupp i EU-parlamentet. I utfrågningen band hon sig bland annat till att skärpa EU:s klimatambitioner och till att nästa kommission ska vara jämställd.

Under förra veckan valdes också vilka som ska leda vår grupps arbete i utskotten. Jag blev vald till ordinarie ledamot i utskottet för internationell handel där jag också fått förtroendet att bli partigruppens koordinator för den första halvan av mandatperioden. Jag är också ersättare i miljöutskottet och vice ordförande i parlamentets delegation till Belarus.

Även om jag lärt mig hitta ganska bra i parlamentet nu, törs jag nog säga att det kommer att behövas en och annan chokladbit framöver. En spännande och arbetsam höst väntar.

Karin Karlsbro är Europaparlamentariker

 

DELA